Tisdag.
Mer snö hade fallit under natten. Blöt sådan och prognosen talade för en temperatur kring noll grader med väntad ishalka framåt kvällen. Vägen utanför stugan var inte plogad och någon långpromenad kändes inte aktuell. Matte tog med hundarna på en kortare promenad runt kvarteret och inte gick det särskilt fort. Matte satte snökedjor på skorna och hundarna hann nosa mycket längs vägen. Vid hemkomsten kunde de springa lättare och jaga varandra än på måndagen, nu när den isiga ytan täckts av ett lager blöt snö och de tog vara på möjligheten. Leken har långsamt ändrat karaktär när de har lärt känna varandra och nu kommer det oftare in mer fysisk kontakt i form av tacklingar och brottningar. Aili lägger ner Dima då och då och han låter sig läggas ner och passar på att rulla runt lite extra i snön innan han drar iväg igen. De leker gemensamt med en pinne som de håller i och springer sida vid sida. De blir allt tryggare med varandra! De är mycket bra för varandra. För Dima har det varit väldigt bra att få en äldre tik som sällskap och för Aili har Dima varit ett föryngringspiller efter förlusten av Modji. Dessförinnan var Modjis sjukdomsperiod en tuff period för Aili, som gradvis förlorade sin närmaste vän. All gemensam lek tog slut förra vintern. Nu får Aili leka dagligen och det njuter hon av och mår bra av!
Mitt på dagen anlände Mattes båda syskon för en syskonträff. Det gäller att passa på när brorsan, som bor längst bort, finns i närheten! Många äldre har tappat syskonkontakten när föräldrarna inte finns i livet längre. Matte och hennes lillebror och lillasyster jobbar aktivt på att bevara kontakten och vänskapen. Detta innebar att Dima skulle få träffa ännu fler för honom okända människor. Hundar är flockdjur och ser och lär av varandra.
Dima presenterades som en hund som är lite reserverad vid möten med okända personer, men som kommer fram så småningom om man frestar med lite godis. De Lapska Vallhundarna i flocken, Ailis anmödrar, har varit sociala och öppna för nya kontakter. Aili är inget undantag. Hon älskar besökare och Mattes syskon har hon träffat förr. Besökarna på Julafton välkomnades varmt av Aili och Dima såg och lärde. Att följa med bort på Annandagen med ytterligare en ny person närvarande, jämfört med på Julafton och nu i en helt ny miljö, var inget problem för Dima. Som inta alls behöver något godis för att vilja komma fram och hälsa. Hans stora nyfikenhet är en stor tillgång.
När Mattes syskon anlände var en lunch uppdukad som buffé i köket och hundarna hölls bakom en lös barngrind lutad mot dörrposterna. Med fri sikt ut i resten av stugan. Måtten stämde inte för fastsättande. Både Aili och Dima respekterade avgränsningen, som med lätthet hade kunnat vältas och ge fri passage. De hade tillgång till två sovrum och en helglasad altandörr med fri sikt långt bortåt vägen, så det gick ingen nöd på dem. När maten var uppäten och undandukad släpptes hundarna ut för att få hälsa. Matte dukade fram kaffe och kaffebröd och sedan fick hundarna dra sig tillbaka "hem till sig" igen. Alla människor uppskattar inte att ha hundar som trängs under matbordet och för övrigt är det inte sällan en källa till osämja hundar emellan. Ett trångt utrymme med en och annan brödsmula eller annat attraktivt på golvet, kan leda till onödig konkurrens och onödigt gruff bland alla stols- och bordsben. I Lapskflocken är en av husreglerna att inga hundar får vistas vid eller under bordet under måltider. Lugnast så. En regel som sitter i sedan Matte hade egna småbarna och var dagmamma och en och annan hand sträcktes ner med mat till hundarna. Ett rejält slagsmål med skadad hund som följd under matbordet räckte, för att regeln skulle komma till stånd.
När det var dags för besökarna att bryta upp, fick hundarna åter komma ut och mingla en stund. Nu var besökarna gamla bekanta för Dima, som mer än gärna gjorde som Aili och tiggde klapp och kel och vänliga ord av fler än av Matte och Husse. Många händer räcker till många hundar samtidigt. Dima gjorde som Aili och hade lagt ännu några människor till sin bekantskapskrets där han känner sig trygg.