Onsdag.
Tjugonio grader var det utomhus vid stugan på tidiga eftermiddagen. Som aviserat med andra ord. Matte kände till att det troligtvis skulle bli i varmaste laget för effektiv träning. Visst skall hundarna kunna jobba vid stark hetta, men då blir det korta pass med vila och avkylning däremellan. Vid en ordinarie kvällsträning mitt i veckan känns det onödigt att planera en träning så, när alternativ finns.
Efter en dag tillbringad mestadels inomhus i passivitet och behaglig svalka med hjälp av AC, var hundarna rejält taggade när några ur träningsgruppen samlades vid den stora maskinhallen kallad hangaren. Här är det oerhört högt i tak och golvet är stenlagt och svalt. Temperaturskillnaden jämfört med utomhus var påtaglig, även om det inte var direkt kylslaget. Tre hundförare, fyra hundar och Husse som gillar att gömma sig. En passande syssla för en som skall byta knä om ett par månader; ligga eller sitta stilla.
Alla hundar fick ett liknande koncept med tre figuranter gömda på för föraren okända platser. Platser som kunde variera från hund till hund, vilket gav hundarna gamla legor med gammal vittring att träna på. Att jämföra med vittringen där det de facto fanns en figurant som skulle hittas och markeras. Aili satte av i hög fart bortöver i lokalen och inledde med ett grovsök. Hon gjorde sig en doftbild av sitt sökområde och då dök en person upp utifrån. Han undrade om han störde om han gick in och kapade några plank medan hunden jobbade. Han skulle hålla till precis mitt i lokalen och i Ailis sökområde. En räddningshund måste kunna jobba med hur många störningar som helst bestående av vad som helst. Tänk bara på arbetssituationen för den svenska räddningshunden Killian, när han hittade ett flertal människor vid jordbävningen i Turkiet i februari 2023!
Aili sprang fram och skällde lite på killen med sågen, men fick av Matte veta att han inte var med och lekte kurragömma, så då jobbade hon vidare och hittade Husse högt uppe på ett av de stora arbetsfordonen. När Aili fyndat sina två återstående figuranter, sökande med bra taktik och tempo, var sågandet avslutat och Aili hade fått jobba med en oplanerad och bra störning. Något alla borde lära sina hundar, oavsett vad man tränar med dem. Då slipper man känna att hundens träning eller tävling förstördes av att någon gjorde något oförutsett i hundens närhet, eller att något oförutsett helt allmänt inträffade.
Vid flera skarpa sök i centrala Stockholm var allt som hände kring Ailis mamma Modji och hennes mormor Násti oplanerade störningar! Folk överallt och trafik överallt och hundar överallt. Människor som avbröt sökhundarna och ställde frågor om vad som pågick. Hundarna var väl tränade och lät sig inte störas. Som förare får man inte heller låta sig störas av att bli avbruten av oförutsedda händelser. Något som ingick i utbildningen och på alla övningar därefter. På träningar går kompisarna bakom den som kör hund och pratar med varandra och det får inte störa ut vare sig hundföraren eller den sökande hunden. Man skramlar och slamrar avsiktligt medan hundarna jobbar som träning och liknande moment med bullerströning förekommer på prov.
Dima har inget markeringssätt ännu, då Matte först har velat lära honom söka på ett bra sätt och även för egen del har tränat på att läsa sin hund korrekt. Genom att Dima har fått gå vindstigar har han tränats i att på något sätt visa Matte när han fått en vittring från en gömd figurant i vindriktningen. Han har kopplats loss när Matte känt sig säker på att ha läst sin hund rätt. Dima har valt att visa vittringsriktningen genom att stanna och peka med hela kroppen mot vittringskällan och så småningom har han lärt sig att först när svansen kommer igång släpper Matte lös honom, för att avlsluta söket.
På kvällens sök drog Dima iväg i racerfart direkt från ingången och hela vägen till det bortre hörnet, där Husse hade gömt sig. Sedan gick det lika fort tillbaka där han halvvägs hittade nästa figurant längs lokalens motsatta sida. Ett mycket säkert sök! Med tydligt kroppsspråk vid fynd. Den tredje figuranten fick han jobba mer på som tur var! Där svepte vittringen längs väggen och bort genom hela lokalen. Dima saktade ner och dammsög väggen hela vägen innan han fyndade. Han försvann in bakom stora travar med traktordäck och Matte såg knappt vare sig figurant eller hund i det trånga utrymmet!
Dima har vad som krävs och Matte kommer nu testa vilket markeringssätt som ligger närmast till hands för Dima. Skall eller rulle? Skall tippar Matte.
Varför vänta så länge med att träna in markering? Man tänker olika där. En hund med mycket 'will to please' kan lockas till markering på för lite vittring, för att göra föraren glad och för att belönas. En lättskallad Lapsk skäller mer än gärna, även när den inte skall göra det.... Andra förare med andra hundar tänker annorlunda. En apporteringsglad hund kan komma att ta en fastrulle när den inte skall göra det och då är en lösrulle hos figuranten perfekt. Lösskall finns liksom inte. Markeringssättet är alltid med.
I Sverige är det skallmarkering och rullmarkering som gäller. I andra länder förekommr andra markeringssätt och bestämmelser.
Video på Dima och Aili från onsdagens träning finns på Instagram.