Lördag.
Julmarknaderna konkurerar med varandra så här i Advent. Fler och fler för varje år! Lapskflocken begav sig iväg till Åkersberga Växtförsäljning, där man vet att man slipper knallemarknad och bara hittar hantverk av alla de slag. Hundar är välkomna både utom- och inomhus och här fanns många hundar denna dag! Trevliga hundar som visste hur man umgås hundar emellan och ännu en gång väckte Lapskduon uppmärksamhet. Åtskilliga var de frågor som ställdes! Vad var det för ras? Var de bra som sällskapshundar? Var det jakthundar? Var de snälla mot barn? Var det Kelpie? Hade alla samma färg? Här fanns ju två likadana. Fläckarna över ögonen upplevs som fina. Som på Rottwelier! Storleken föll i smaken. Modji och Aili fick mängder med klappar och de skötte sig fint, förutom att Modji ville kolla de flak med ägg som en dam i vit kappa balanserade i famnen vid utgången. Blixtsnabbt fick Modji upp en mycket smutsig tass på kappan för att kunna nosa på äggen! Som damen lyckligtvis lyckades behålla greppet om. Det hade börjat regna häftigt och pappen i äggflaken skulle komma att mjukna vartefter. Husse och Matte befriade henne från ett av flaken och fick med sig ägg hem för lång tid framöver. Hemgjord leverpastej (Gutelamm) från en annan gård i trakten hittade också vägen hem till Lapskflocken. Det är otroligt så mycket närproducerad och gårdsproducerad mat och mathantverkt man kan hitta ett stenkast norr om Stockholm!
Liksom i fjol närvarade två getter förda i koppel på marknaden. Liksom i fjol valde Lapskduon att totalt ignoreera dem! De gick där bland alla hundar i koppel och förmodligen gavs inte mycket tid i vimlet för hundarna att fatta ett beslut rörande hur de skulle förhålla sig.
I hällande regn lämnade Lapskflocken marknaden och komna halvvägs hem över höjderna inåt landet ett kort stycke därifrån övergick regnandet i mer behagligt snöfall, om än väldigt blött sådant. Både hundarna, Husse och Matte var rätt blöta vid hemkomsten och ingen kände sig lockad av mer utevistelse för tillfället. Men efter lite fika och lite brasvärme tog sig Husse ut på en skogspromenad med hundarna, medan Matte förberedde årets pepparkaksbak.
Detta bak tog dubbelt så lång tid som tidigare år. Matte hade testat de gamla hederliga bakplåtarna från den gamla spisen och de funkade. När ugnen var kall och Matte kunde finbalansera plåten på falsarna. I skarpt läge fungerade detta inte alls. Med spisen följde två långpannor med olika hög kant men båda var ju rundade mellan botten och kant och så skall inte en bakplåt vara. Bakplåtspappret hasade hit och dit och fick kanterna på kakorna att vika sig. Vinkande pepparkaksgubbar och konstnärligt veckade hjärtan platsar inte i burkar. De bryts. För övrigt rymde de väsentligt mycket mindre än de gamla bakplåtarna. Modji som nyfiket gjort Matte sällskap i köket tröttnade långt innan Matte var klar. Vid spisköpet efterfrågade Matte bakplåtar och möttes av en frågande min. Vadå bakplåtar? Det är dessa som medföljer. Att köpa till passande bakplåtar var inte en möjlighet. En klar miss vid spisköpet!
Ett klarläggande:
För undvikande av missförstånd i gårdagens inlägg så var bilden på hunden kopierad tillsammans med texten i ett stycke. Vilken individ det rörde sig om framgick inte någon stans. Husse och Matte ber om ursäkt för att de sårat en person, vilket självklart inte var avsikten.
För övrigt uttrycktes inte någon personlig åsikt om någon färg över huvud taget. Varken Husse eller Matte har någon preferens härvidlag. Viltfärgade hundar, oavsett ras, tilltalar många just för att de påminner om vargar. Husse och Matte tycker även de att viltfärgade hundar är vackra. Lika vackra som alla andra hundar i olika färger. Oavsett ras. Det är insidan som räknas. Problemet uppstår när man köper hund blott och bart med ögonen. Eller väljer avelsmaterial efter färg. Frågor har ställts både privat och på FB. Viltfärgad hane för avel efterlystes. Ett faktum.
Matte har ett förflutet som Huskyägare och där var det på 1970-talet svart-vita hundar med blå ögon som efterfrågades och de såldes som sällskapshundar. Vilket resulterade i ett alltför stort antal avlivade hundar i åldern 1-2 år. Vetrinärer reagerade! Företrädesvis med unga manliga ägare. Mattes Husky var en av de första i landet som var viltfärgad efter sin Norska pappa. Oerhört varglik men inte vald alls, utan en omplacering. En draghund bra som ledarhund. Husse har ett förflutet som Flatteägare och det var inte alla som kunde tänka sig en brun Flatte. Svarta skulle de vara. Samma sak när det gäller de flesta raser. Man väljer efter färg. Cockrar har en uppsjö av olika färger och man avlar efter vilka kombinationer som efterfrågas. Ett möte med en uppfödare för en tid sedan gav en utvidgad inblick härvidlag. När det gäller Labbar är det samma sak. Man föredrar olika färger. Varvid man per automatique ratar ett stort antal dugliga hundar för att de har "fel" färg.
Det är principen att välja hund efter färg som Husse och Matte värjer sig mot. Att inte först och främst se till insidan. Vilket uppenbarligen inte framgick i gårdgens inlägg. OAVSETT RAS. Men där Husse och Matte talar från egen erfarenhet från egna upplevelser av vad som har efterfrågats. Andra har naturligtvis andra upplevelser. Som säljare av valpar får man en viss inblick i vad som efterfrågas. En del ratar bruna hundar och vill ha svarta och alla kan inte tänka sig enfärgade. Oavsett ras. Att de som är intresserade av en viss ras tar intryck av ordvalet i hur den presenteras är som det är. Oansenlig är nog ingen hund, oavsett ras, enligt sin ägare.
Återigen, Husse och Matte har inte pekat ut någon enskild hund, då kunskap saknats om individens identitet. En anonym bild från nätet. Bilden är nu borttagen från gårdagens inlägg.