Träningen förra veckan kom att bli sista kvällen det fungerade att träna räddningssök i bergtäkten för denna säsong. Vecka för vecka har skymningen fallit allt tidigare och att släppa hundarna lösa på stora frisök har fungerat fint hittills. Men förra veckan hann det bli på gränsen till för mörkt, när det var dags för kvällens sista hund att göra sitt sök. Här finns mycket harar och det går inte att utesluta att någon anställd kommer farande med bil för kontroll av området, som är oupplyst. Att träna mörkersök är viktigt - om man planerar att gå ut på skarpa sök, som inte sällan sker i mörker. Dock anser inte Matte att det är så viktigt längre, när skarpa sök inte är aktuella för egen del numera. Säkerheten får gå först. Det finns mycket att snubbla på i mörkret.
Denna vecka skedde träningen på ett punktvis upplyst område, med många byggnader och förråd av varierande storlek och karaktär. Tränade gjorde Aili, Dima, Ailis son Sumo och morbror Lime. Aili fick inleda kvällen och hon hade fyra figuranter att söka rätt på. Aili fick söka fritt i området, då det ännu var ljust ute och det uppskattade hon mycket! Hon höll god fart och hade nosen med sig från början. Hon hittade snabbt en figurant gömd längst inne i ett förrådstält! Därefter sökte hon vidare och så småningom hittade hon Husse gömd i en halvöppen byggnad, proppfull med allt från stora arbetsmaskiner, containrar, kabelvindor till pallkragar, tomma dunkar och tappade handskar lite här och där. Mängder med olika vittringar överallt! Det var bitvis omöjligt att ta sig fram, men lättare för Aili än för Matte! Att följa vittringens väg var en utmaning för Aili, som till slut skallmarkerade högt och vägledande så att Matte kunde hitta både henne och Husse. Nästa figurant hittade Aili långt därifrån, nerkrupen mellan några containrar intill ett staket. Här for vittringen iväg och Aili fick jobba lite extra. Den sista figuranten som Aili hittade var Sumos lillhusse; han hade lyckats krångla sig in i ett litet skjul bakom diverse prylar och Aili visade att hon ännu är väldigt smart och smidig, när hon tog sig hela vägen fram! Barnfiguranter är sällsynta att få träna med, men inte sällan är det barn som försvinner. E hund ovan vid barn kan bli så brydd att den avstår från att markera. I synnerhet skallmarkerande hundar.
När det så småningom var Dimas tur att söka rätt på de fyra figuranterna hade det hunnit bli mörkt ute. Dock var vissa utrymmen upplysta, vilket underlättade. Dima fick söka i koppel och när han tydligt visade att han visste var någon var gömd släppte Matte lös honom. I det upplysta förrådstältet hittade Dima sin första figge. Han skallmarkerar nu bra vid fynd av figuranter. Han hittade figuranten i det lilla skjulet och ännu en figurant gömd utomhus i mörker. Husse saknades och Dima måste jobba vidare! Någonstans i den stora halvöppna och bråtiga förrådsbyggnaden var Husse gömd. Dima jobbade mycket noga och systematiskt och lät sig inte luras av gammal vittring. Rätt snart förstod han på ett ungefär var Husse hade gömt sig och koncentrerade sig på två intill varandra stående arbetsbodar. Matte släppte lös Dima. Små ventiler längs nederkanten släppte ut en intessant doft som fångade Dimas intresse. Han arbetade sig runt och hittade en dörr ovanför en gles gallertrapp. Dima tog sig snabbt upp och nosade mycket noga längs den stängda dörrens kanter. Svansen började vaja! Öronen spetsades! Dima viftade på svansen och skallmarkerade och han släpptes in i boden. Där satt Husse bekvämt på en stol längst in i mörkret och belönade Dima! Matte filmade och videon från när Dima hittade Husse ligger på FB och på Instagram.
Matte har tillbringat en hel del tid i trädgården och petat ner blomlökar och planterat ett litet träd. Att få ner blomlökarna var inte så fysiskt ansträngande. Värre var det med det lilla trädet, en katsura. En grop i lerjord måste bli djup nog för att sand och stenar under leran skall blottläggas för dränering. Gräsmattan på framsidan är gammal sjöbotten och det märks! Bäcken är en rest av ett gammalt vattendrag/farled mellan två sjöar. I två dagar grävde sig Matte ner genom leran, som staplades i en stor hög. När gropen var 60 cm. djup och 75 cm. i diameter fick det räcka. Nu var det sand i botten på gropen och dräneringen borde fungera. Gropen fylldes med jord och vattnades och till slut var det lilla trädet på plats. "Den som planterar ett träd har inte levt förgäves." Ett gammalt kinesiskt ordspråk. "To plant a garden is to believe in tomorrow". Sagt av Audrey Hepburn.
Efter grävandet och planterandet återstod bortforsling av den uppgrävda leran....
Det skedde med hjälp av skottkärran under de kommande två dagarna. Nu hade det regnat på leran så den var ännu tyngre! Men formbar för förstärkning av stenläggning kring bäcken och vägtrumman vid infarten. Återanvändning, styrketräning och motion.
