Lördag.
Trots två dagars småregn och plusgrader ligger snön ännu vit på marken kring den lilla stugan i skogen. Det kom nämligen ett mycket tunt lager snö, lade sig över den våtpackade, kvardröjande snön och dolde det smutsgrå, samt laserade trädens grenar i genomskinligt vitt. Vinterkänsla i skogen och vårkänsla en mil bort, där sångsvanarna börjat beta av höstbrodden på åkrarna!
Lapskflockens besökare var storligen förvånade över olika årstider när de anlände! Medförande Noffekillen Em. och sonen El. För allas trevnad fick hundarna umgås lite på tomten, där de fria ytorna inbjöd till spring. Vilket Aili uppskattade mycket, men leken blev tämligen ojämlik när Aili forsade fram och ville bli jagad av Norfolterriern. Som inte hade samma fysiska förutsättningar att hoppa över bäcken. Aili försökte på alla vis få fart på grabben, som hellre pinkade in reviret med tre tikar serverade bara så där! När Aili insett att så vidare värst mycket jagande skulle det inte bli, drog sig alla in i brasvärmen från de kalla vindarna som svepte runt stugan.
Nyfikenheten på den fyra månader gamla lillkillen var stor! De har träffats tidigare, men på större avstånd, då han var mer sovande vid besöket. Nu var det annorlunda. De tittade förundrat på den glada grabben, när han viftade med armarna och sprattlade med benen. Men respekterade att inga hundar fick närvara vid matbordet och höll sig strax bortom. Mycket sprattel och många intryck tröttar och människoknyttet somnade i Mattes famn. Dotterlös kan Matte inte bli en Mormor, men döptes nu till Mommo, havande ett för ett litet barn omöjligt namn att uttala. Det kändes fint, som ersättare för en som inte längre finns.
Människoknyttet gjorde som Aili, lutade sig mot Mattes mjuka kuddar och sov gott länge. Öronlappsfåtölj! Aili försökte klänga upp i knyttets mammas knä, när det "egna" nu plötsligt var upptaget! Lite brydd blev hon! Sittande i ett knä även hon, höll hon koll på Mattes knäsovare.
Grabben vaknade så småningom och det blev dags att byta kissblöja. Här vakande Modji och Aili till ordentligt! Människoknyttet hamnade plötsligt på köksgolvet! Valprummet. Äntligen var allt som det skulle. Knytt skall vara på köksgolvet! Modji är så otroligt vänlig, mjuk och inkännande och hon ålade sig ner på sidan intill tvåbensknyttet. Ville vara nära, ville inte skrämma! Aili som i mjukhet och vänlighet liknar sin mamma, tittade noga på Modji och avvaktade. Såg och lärde! Do as I do! Hundar härmar. Det var oerhört intressant att studera denna trio på köksgolvet! Násti hade snabbkollat och så fick det vara bra med det.
Modji närmade sig ytterst försiktigt och prövade sig fram. Vred sig ner på sidan, inga häftiga rörelser, öronen bakåt och så lite närmare, ett steg i taget. Aili vek bak öronen, stod helt stilla. Tittade noga. Till slut uppstod kontakt mellen Modji och det lilla barnet på golvet och det resulterade i en helt bedårande puss! Dessa vänliga och signalsäkra/signalkänsliga hundar! Alla smälte vid åsynen!
Klicka för större bild!
