Lördagen - Påskafton tillbringade Lapskflocken vid Torpet. Den sönderblåsta fullvuxna granen togs ner, tillsammans med ytterligare tre mindre intillstående granar. Efter att ha fått hjälp med själva fällningen tätt inpå lillstugan och kvistning av den största granen, fortsatte Husse och Matte själva, resten av dagen. Många timmars kapande, kvistande och rissläpande blev det, innan Husse och Matte kroknade. Husse kvistade och kapade alla stammarna, Matte släpade undan riset och byggde en allt större hög. Som till slut rasade ner över Matte, som fick börja om igen. Böj och sträck, böj och sträck, timme efter timme. Bra tänjning av muskler och senor runt den opererade höften. Modji och Aili närvarade och hade fri tillgång till tomt och stuga med uppsställd ytterdörr. De njöt av det fina vädret och höll sig i närheten.
Allt blev inte klart, men vägen upp till snickarboden blev helt frilagd och vitsippor och senare lupiner kommer att få se solen. Som blöning kändes en middag på Sjökrogen i färjeläget inte helt fel. Vilket slutade med att Husse fick vad han önskade och maten smakade bra. Matte började med att beställa Scampi Indienne. Så småningom kom den som tagit emot beställlningen ut och upplyste om att scampin var slut. Matte bad om att få se matsedeln igen. Beställde fiskgryta. Väntade. Fick efter ett tag ett nytt besked: "Kocken vill bara hälsa att eftersom scampin är slut och det ingår scampi i fiskgrytan kommer den att bli lite tunn." ? Matte bad om matsedeln igen. Det slutade med att Matte beställde en hummersoppa under rubriken "Förrätter". - Skall du äta den som huvudrätt? - Ja, jag har inte mycket val. Då kan man tänka sig att Matte skulle erbjudas en större portion till högre pris, men nej. Inte hade Husse och Mate beställt bord heller, så de hade placerats omedelbart innanför den mycket dragiga ytterdörren där pålandsvinden gav sig till känna. Varje gång någon öppnade dörren blåste det rakt in över Mattes rygg. Hem for en mätt Husse, en inte mätt Matte och två frusna hundägare, som suttit med blottade anklar i det vindutsatta läget och blivit allmänt nerkylda. Att den som senare visade sig vara ägare till stället var den som uppträtt smått nedlåtande vid val av bord för det gamla och icke uppklädda, hungriga och trötta paret, gav inte ställets ägare någon vidare bra reklam. Anmärkningsvärt upplevdes det att serveringspersonalen saknade information om vad man kunde servera och inte av det som stod på matsedeln! Stället var dessutom långt ifrån fullsatt och Husse och Matte borde ha fått välja bord fritt. Bottenbetyg fick denna Sjökrog denna kväll.
Söndag - Påskdagen.
Matte fick fart under fötterna tidigt då många punkter stod på agendan. Två stora kastruller med ägg kokades, samtidigt som Matte gjorde en påsktårta. Klockan fem skulle två söner och en sonfästmö komma på middag. Husse plockade fram en kylväska och laddade med kylklampar och sedan begav sig Lapskflocken till ICA och handlade. Därefter direkt till den bergkross som varit platsen för Långfredagens Lapskmöte och träning.
Här skulle Aili få träffa träningskompisen Nemo (Fjällfarmens Sumo) för en date och inte för att träna tillsammans. Det uppskattades av dem båda och femton minuter efter ankomsten var parningen ett faktum. En för båda självklar och säker historia. De visste vad som var att göra och gjorde det med stor självklarhet. Han fick sedan följa med Aili hem, för att tillbringa några dagar tillsammans med henne.
Nemo gick kurs samtidigt med Modji och båda blev godkända/certifierade räddningshundar samtidigt. De gjorde även hundförarutbildningen samma vecka på räddningsskolan i Skövde, tillsammans med sina förare. Husse och Matte har alltså känt Nemo i många år och har tränat tillsammans med honom i många år. Nemo har, liksom Aili och Modji, också deltagit på lagtävlingen för räddningshundar flera gånger, med gott reslutat. En önskan när Nemo blev en fin bekantskap för många år sedan, var att kunna para honom med Modji. Men Matte ville ha lägre inavelsgrad. Vilket det blir nu med Aili. Bara 1,8%. Aili har A-höfter, Nemo B-höfter, de har friska ögon. Alla uppgifter om dem med stamtavlor finns på SKK hunddata. Sök under "hundar" på respektive namn. Nemo har tre avkommor tidigare.
Valparna förväntas bli energiska med mycket motor och lämpliga för den som vill ägna sig åt någon form av hundaktivitet, där hundarna får användning av sin självständighet och problemlösningsförmåga på något sätt. Olika former av sök och spårarbete passar dem fint. Nosarbete med olika former av uppletande, nosework passar också bra. Viss hundvana av eget hundägande är lämpligt, med förväntad stor motor och arbetslust hos avkommor efter Aili och Nemo. Valparna säljs inte som robusta sällskapshundar med skogspromenader som enda planerad aktivitet. Mental stimulans är viktigt. Ailis och Nemos avkommor förvantas ha så mycket mer att ge en aktiv hundförare, än att kunna gå i skogen, med tanke på vad de själva roar sig med varje vecka. Därmed inte sagt att man måste träna räddningssök. Det finns så mycket annat roligt man kan göra med sin hund. Agility, rallylydnad, sök, spår, nosarbete på olika sätt. Bara man gör NÅGOT. Mer än att gå ut och gå med hunden. En Lapsk har så mycket mer att ge! Som de smarta, problemlösande och tänkande hundar de är.