På Nyårsafton var ett besök hos Modjis fästman inplanerat. Inte på aftonen direkt. Aftonens förmiddag är en mer korrekt beskrivning.
Modji och Kirous har träffats förut och de var glada åt att återses. Kirous var på hugget och ville ägna sig åt väsentligheter med en gång. Modji var jätteförtjust, men lätt brydd. Hon gjorde som hon brukar när hon vill vara vänlig - intog ryggläge. Kirous försökte lösa situationen, men det funkade inget vidare. "Missionären" var inget han var beredd på eller kunde hantera rent fysiskt. Att det kanske var lite tidigt i löpet var Matte medveten om, men två nybörjare kan behöva tid. Så småningom insåg Kirous att Modji var mer inriktad på att leka och umgås, men samtidigt hångla lite mellan varven. Hel OK.
Hundarna fick ta igen sig lite och åskådarna fick lite varmt kaffe och en chans att värma tårna. Ute var det djup och blöt snö eller is och en del regn.
Efter att ha diskuterat fortsatta möten i veckan, fattades beslutet att Kirous skulle få följa med Modji hem. Arbetsdagar väntar och kvällarna är mörka. Större möjligheter till fritt umgänge skulle bjudas hemma hos Modji, då hon bor på en inhägnad tomt och har en Matte som lagt arbetslivet bakom sig. Här finns möjligheten till promenader på neutral mark i dagsljus dessutom. En bra lösning och ett stort förtroende. Tack H. för att vi får låna Din fina kille och dessutom får möjligheten att lära känna honom ordentligt! Syrran känner vi ju redan rätt väl.
Efter fikat släpptes Kirous och Modji ut igen och när leken var igång bads paret hoppa in i bilen och Kirous var inte nödbedd! Násti satt i baksätet och Kirous var den som först skuttade in i bakskuffen. Snabbt kom Modji efter.
Hemma i skogen fick Kirous och Modji vara ute på tomten tillsammans med Matte ett tag. Att hundarna gillar varandra går inte att ta miste på och de är mycket tjusiga ihop! Men Modji är inte redo ännu.
Nyårsaftonens afton tillbringades med hundarna slussade lite hit och dit. Násti skall hållas separerad från Kirous för att han inte skall falla för "fel" tjej. Ingen inblandning av någon morsa här inte! I det lilla huset finns inte många dörrar, men det stora sovrummet funkar bra som hundrum och glasverandan funkar också nu när det är plusgrader. Dessuotm kan köket stängas av med en barngrind. Hundarna fick turas om med att vara i vardagsrummet med Husse och Matte. Mellan varven drog Kirous och Modji igång sina lekar framför braskaminen.
Denna Nyårsafton var det påtagligt raketfritt. Det brukar skjutas upp lite raketer vid tolvslaget, det är allt. I år var det disigt och regnigt och över trädtopparna syntes ingenting. När hundarna skulle ut på nattkissning strax efter tolv, var det någon som sköt av ett antal bomber av något slag. Modji och Kirous satt intresserat och tittade ut i natten. Sida vid sida på översta trappsteget till verandan, med spetsade öron. Som på första parkett på en föreställning. De är verkligen fina ihop! När Kirous gjorde sitt MH var det några barn som sköt smällare helt nära. Det kan man höra på filmsnuttarna från hans MH, länkade från valpannonsen på Lapphundklubbens hemsida. Varken han eller Modji bryr sig det minsta om när det smäller. De har en hel del gemensamt de här två. Till Mattes stora glädje. Násti bryr sig inte heller det minsta om när "kriget bryter ut" i skogen på natten. Alla tre hundarna gick ut helt oberörda.
För den sakens skull gillar Matte ändå inte detta smällande. Skogens djur blir självklart skrämda! De kan inte skottränas. Katterna som driver bland husen blir också skrämda. Även om det bara smäller en kort stund vid tolvslaget. Fåren och hästarna skräms också.
Att det skall skjutas så in i h-e i tätbebyggda områden, som det uppenbarligen görs, har Matte föga förståelse för. Nu har Matte bara tillbringat en Nyåtsafton med besinningslöst skjutande i tät begyggelse. Någonsin. På fest i Bromma för femton år sedan. Där skymde röd rök det mesta och raketer for kors och tvärs, felriktade, rakt mot husen. En skräckupplevelse även för en människa. Värdfamiljens hundar låg skakande instängda i källaren. Huset befann sig mitt i skottlinjen och egna pengar behövde inte eldas upp för att uppleva detta inferno. Det var hemskt. Vad är det för fel på stjärnfall och andra vackert lysande raketer som inte låter? Varför skall det smälla? Ju högre desto bättre. Hur upplever flyktingar från krigsdrabbade länder allt detta smällande?
Ett erkännande: som ensam morsa till två söner, boende på en gård med stora omgivande fält, sköt även Matte upp vackra raketer i skyn. Med viss knattereffekt och visslande. För trettio år sedan. Men ingenting som smällde väldigt högt. Inget som skrämde häst hund, katt och får. Då var det kanske inte riktigt samma kraftfulla pjäser som nu? Men Matte borde naturligtvis inte ha fyrat av något alls.... Man tänkte annorlunda om mycket på den tiden. Privata fyrverkerier var ingen stor grej. Man köpte några raketer och gick långt bort från husen. Till en gemensam plats för bostadsområdet. Klockan 12. Matte är för ett förbud mot att skrämma livet ur levande varelser. Även denna Nyårsafton skadades människor och egendom av felriktade och felhanterade fyrverkeripjäser.