Luciahelgen bjöd på aktiviteter både på lördagen och söndagen. Lördagens Luciamorgon firades med tidig Luciakonsert på TV från Göteborg. Hundarna blev oväntat mogonexalterade då situationen var en överraskning för dem, som brukar dra sig på morgonen till dess dagsljus råder. Något tevetittande annat än kvällstid förekommer inte och nu stämde ingenting. Matte vaknade före Husse och tände ljus i hela vardagsrummet, tände i kaminen, bryggde kaffe och dukade på soffbordet med köpebröd i form av lussekatt och glaserad pepparkaka. Samt satte på teven! Väckte Husse och bänkade sig för en finstämd och julig morgon.
Då fick Aili och Modji tokfnatt.....
Ett vilt brottande och morrande tog vid på sälskinnet framför brasan! Násti drog sig undan och sökte skydd under soffbordet. Husse och Matte hörde inget av presentationen, Luciatågets ingång i kyrkan drunknade i ystra hundljud och lugnet infann sig inte trots tindrande ljus i varje hörn. Av de första sångerna hördes inte mycket. Matte mindes att samma sak hände förra året. Hundarna fick sin Luciamorgon i en kvart med lek och bus i brasvärmen, sedan bröt Matte och tog över så att hon och Husse kunde njuta de resterande 45 minuterna. En av hundarna accepterad åtgärd. Tre Lapska fick njuta av friden och kopplade av även de.
Efter en promenad med Husse lämnades hundarna hemma och Husse och Matte for iväg till Såstaholm, där Mattes söner bjöd på ett fantastiskt julbord på den gamla herrgården vid Vallentunasjön.
Söndag och "Stora Stockholm".
Aili skulle debutera på en stor inomhusutställning. Násti och Modji lämnades hemma. Husse och Matte var på plats i mycket god tid för att få bra parkeringsplats och slippa stressen. Aili hade inget som helst emot alla människor och hundar och uppträdde lika coolt och avslappnat som sin mamma i samma ålder. Lät sig hälsas på av både två och fyrbenta och hade inga problem med att koppla av vid den långa väntan vid ringside. Bedömninen drog ut väldigt på tiden och innan de sex Lapska skulle bedömas ville domaren ha en paus.
Ett stort intresse för rasen visades och det var glädjande att så många gör så noggrann research inför ett kommande hundköp! Någon hade ringt och pratat Lapsk nyligen och åkte nu och tittade och pratade mer med fler. Men en sak är inte så rolig. Varifrån kommer en ibland så felaktig bild av vad en Lapsk Vallhund är?????
Några personer VILLE absolut ha Lapsk och huvudsyftet med hundinnehavet var att nå långt inom favorithundsysselsättningen klassiskt lydnadstävlande på hög nivå. Elitlydnad på SM-nivå. Matte avrådde bestämt. Flera har provat och sedan bytt tillbaka till tidigare ras. Anser att endast den sortens träning med Lapphundar är att arbeta mot hundarna. Det är inte ett sådant samarbete med sin förare som raserna är avlade för och skall avlas för. Dett är hundar som avlats för att kunna arbeta självständigt och ut från, men med sin förare! Lapsk Vallhund är inte en Kelpie men lite häftigare. Absolut inte en Border Collie men med häftigare utseende! Samt ursprungligare och lite ovanlig.....
Hur stimulerande kan det vara för hunden då, att endast göra det den blir tillsagd ?! Man jobbar mot och inte med hunden. Nosarbete av olika slag passar dem mycket bättre. Varför har den informationen inte nått fram? Varför tror många att Lapsk är en ras som passar som passivt promenadsällskap och att det räcker? Varför får man köpa en Lapsk i tron att det räcker att ta ut den på rastningspromenader efter jobbet, en långpromenad i helgen i bästa fall? Vara lös på en tomt i ännu bättre fall. Varför är det återkommande "ett hem med mer tid och möjlighet att stimulera hunden, gärna vana vid rasen" som önskas när Lapska kommer i puberteten? Hur blev det så?
Är inte Lapska Vallhundar tillräckligt varudeklarerade vid försäljningen? Matte har hört för många gånger nu att valpköpare yttrat efter ett eller ett par år: "Det sa inte uppfödaren något om".
Av alla de människor som stoppade Matte och ville prata Lapsk fanns ovan nämnda kategori, som insåg att de skulle sikta på Kelpie i stället som var det andra alternativet, men de Lapskas utseende lockade...... Att de avlats för att vara lättskallde hade de inte blivit upplysta om. Inte heller att rasen även fungerar bra som jakthund. Som alltför ofta. Farligt söta och lockar fel köpare.
Men Matte mötte även dem som ville ha en hund med egen vilja, självständighet och möjligheter att jobba med sök och spår av olika slag. Glädjande! De kände väl till både nack och fördelar med att jobba med en Lapsk Vallhund, gillade utmaningar och fick av Matte mer kött på benen av praktiskt Lapskarbete under sexton år med rasen.
Men varför berättar man inte om att det är en mycket heterogen ras där individerna skiljer sig mycket åt och vad rasen har använts till och framför allt vilka egenskaper som man avlat på för att få bra renvallare, vid försäljning av rasen? Vad är vitsen med att folk får köpa en ras bara för att de gillar utseendet? Risken är ju stor att de hamnar på Blocket eller annorstädes.
Aili hann sitta en stund i rasklubbmonten och hoppade själv upp på bordet och lät sig klappas av den som ville. Medan Matte svarade på frågor och tackade för positiv respons på provapådagen i höstas!
Men utställning var det ju också.
Valpköparmatte var en pärla och ställde upp och visade Aili för domaren. Tack snälla A.!!! Om Aili tyckte domaren att hon behövde bli lite äldre. Behövde tid. Föga förvånande när hon ställdes ut i juniorklass. Men det vändes mot Aili att hon "behöver mer tid" och betyget blev ett gult kort / Good. Inte ens Very Good. Det var i alla fall inte Bad! Men domaren började med att konstatera: "14 månader, bra temperament, huvudform, typ, ögon, korrekt bett, bra hals." Sedan ville hon ha mer bestomme, mer bröst, mindre lång länd och kraftigare bakbensvinklar och en bättre buren svans i rörelse. Inte ett ord om rörelserna! På en arbetande hundras. Märkligt. Dömde gjorde Elina Haapaniemi. Så här tyckte hon om Aili för dagen. Helt ok då detta bygger på subjektiva bedömningar under ett kort ögonblick. Grattis till Tjakke's juniortik Diisa som inte behövde mer tid och blev BIR! En juniorkille blev BIM.
Men varför tävling? Med vinnare och förlorare? Skall inte en utställning av hundar (och andra djur) vara till för att få en bedömning om djuret är rastypiskt och användbart i avelsarbetet?! Vilket är en annan, men mycket intressant diskussion.
Aili har ett bra temperament och det visade hon sannerligen denna dag! Viktigast av allt. Hon är inte rasotypisk och hon fick en fantastiskt bra miljöträning! Matte har aldrig haft så många frågor att svara på om rasen eller fått så mycket uppmärksamhet för sin hund på Stora Stockholm tidigare. Vilket tyder på ett kraftigt ökat intresse för rasen. Måtte nu alla presumptiva valpköpare öerallt bara få korrekt information om VAD en Lapsk Vallhund är !!! Måtte ingen få köpa en Lapsk Vallhund i tron att det är en renodlad sällskapshund, men en robust sådan med ett fantastiskt utseende. Måtte ingen köpare av Lapsk Vallhund efter ett år eller så, inse att hunden behöver ett hem med mer tid och möjlighet till mer stimulans. På grund av en felaktig varudeklaration! Vill man köpa en Lapsk bör man inte alltid få göra det oavsett, bara för att valpen måste få ett hem när den fyllt åtta veckor. Alla som vill ha en viss ras skall inte alltid få som de vill. För allas bästa. I den bästa av världar, men hur den ser ut hänger ju på oss som kränger levande varelser. Ett gigantiskt ansvar. Upplever i alla fall Matte.