Söndag.
Lapskflocken fick fart på morgonen och efter att ha grovstädat hundhår och grus i stugan bar det sedan iväg till Torpet. På vägen gjordes ett stopp på en loppis, som snart bommar igen för vintern.
Kort efter det att hundarna släppts ut på den inhägnade skogstomten vid torpet, upptäcktes en stor katt ett stycke upp i en tall! Där blev den sedan sittande och framför allt Aili hade väldigt svårt att lämna den ifred. Hon ville sitta rakt under och ha koll. Matte ville inte det, för kattens skull. Det gick så där. Aili lämnade den under perioder, men katten tog inga risker och höll sig kvar ovan marken. Modji var nyfiken även hon och kollade då och då om katten satt kvar i tallen. Däremellan skrotade hundarna omkring i sitt andra revir och studerade djurlivet i den omgivande skogen. Då och då dök de upp där Husse och Matte höll på med beskärning av granhäcken längs staketet mot granntomten. Husse stod på stege på ena sidan och Matte klippte längs staketet inne på granntomten.
Riset samlades ihop och jobbet på tomten kändes avklarat. Modji och Aili skvallrade om hund på vägen utanför grinden och där dök närmaste permanentboende granne upp med tidigare inte träffad hund. En mycket sympatisk Rottiskille på sju månader bor nu på andra sidan staketet och det visade sig att där hörde även den i tallen sittande katten hemma. Modji och Aili har fått sällskap och med tanke på att Torpet oftast står öde, känns det fint med hund nära inpå permanent tycker Matte. Att en hund funnits där har hundarna skvallrat om, men fram till nu har den varit osynlig. Matte hälsade på den svarta ynglingen, som var lite försiktig, med tanke på de två skällande Lapska innanför grinden. Lapsktanterna tystnade och Rottiskillen ville ha dragkamp med handsken som Matte hade i handen. Det ville inte Matte. Handsken satt fast och med den blicken från grabbhalvan var det lätt att smälta! En liten valp i en stor kropp och valpen ville leka! Dragkamp är buskul! Matte lyckades byta handsken mot en granruska och kamplek blev det. Men handsken lockade! Även när den sedan satt på Mattes hand. Med ett försiktigt bett med framtänderna längst ut på pekfingret satt hansken ohjälpligt fast i Rottismunnen igen. Matte tänkte inte bjuda på att dra ur handen och överlåta sin handske. Envis hund och envis Matte. Matte vann. Fick ha kvar handsken på handen och till slut var det inte roligt att bli pillad i munnen tyckte hunden, som släppte taget. Vilket resulterade i att han blev överöst med beröm för att ha gjort rätt. Han svarade till slut på ett vänligt "tack, tack".
Ett litet stycke söderut längs kustvägen väntade Mattes yngste son med sambo och katt med fika i skymningen. En kvart senare mötte Lapsktanterna ännu en katt! Modji är uppvuxen med katt, men inte Aili. Varför Modji släpptes lös direkt och gick en runda och kollade stugan och framför allt köket. Tätt bakom tassade katten Selma! Aili fick avvakta lite i uterummet. Två lösa hundar i kattens revir kändes som en dum entré. Aili fick sedan komma in kopplad och Selma kunde studerade den mer kattintresserade hunden på lite avstånd. Aili vet väl från alla promenader hemmavid att "inte röra kissen!" Detamma fick hon höra nu. Varför hon gjorde helt rätt och tänkte bort Selma. Aili kunde släppas lös även hon. Selma hade full koll på båda hundarna. Aili låg vid Mattes stol med en tass utsträckt och huvudet bortvänt när Selma smög fram och nosade på Aili tass. Aili låtsades inte märka något. Varför även hon fick vara lös tillsammans med Selma. Alla tre skötte sig helt fantastiskt fint och fullt samförstånd och lugn och ro rådde. De fyra vid köksbordet kunde koppla av helt. Godis delades ut av kattmatte och Selma avvaktade då biten var lite stor. Modji läste katten noga och bestämde sig för att den godbiten kune hon nog överta. Sagt och gjort och ingen reaktion från Selma. Hon såg bara lätt förvånad ut när Modji, lågställd och försiktigt övertog godbiten.
Även om mötet katt och hundar såg väldigt avslappnat ut, så innebar det en stor anspänning hos de tre inblandade djuren. Som alla gjorde tidig kväll och somnade djupt lite senare. Var och en i sitt eget revir.