Livet tog en paus och nu gör Matte sitt bästa för att komma ikapp.
Vid hemkomsten från sjukhuset hade Matte varit fastande i väntan på en diagnos och i kön till operation och levt endast på dropp i stort sett. På fyra dygn bestod kosten totalt av två tallrikar sparrissoppa och tre skivor bröd med ost. Att sedan få igång kroppen både fysiskt och mentalt har tagit tid och ork. Att få tillbaka smaken och aptiten tog lite tid. Allt smakade beskt... Matte har promenerat, först utan hundar för att slippa ryck i koppel på halt underlag och sedan med hundar. Bara på vägarna där underlaget varit plant och med Icebugs på fötterna. Inte sällan timslånga promenader. Många timmar har tillbringats på tomten och Aili och Dima har fått leta smått godis i snön. Julen skulle avslutas på Tjugondag Knut och Matte insåg att orken och farten var reducerad och undanplockandet inomhus och utomhus hade knappt styrfart. Frustrerande. Pauserna blev många. Det var mycket roligare att gå ut med hundarna i solskenet! Allt har tagit längre tid än vanligt.
På onsdagen var det äntligen dags för räddningssökträning igen! Nästan hela träningsgruppen närvarade i den stora maskinhallen, som var ovanligt välfylld! Innebärande många bra gömställen för figuranter att söka rätt på för hundarna.
När det var Ailis tur att söka rätt på tre gömda figuranter, fanns det gammal vittring från människor gömda på många olika ställen, efter andra hundars sök tidigare på kvällen. Aili var taggad och arbetstemperaturen var hög! Lite för hög av det konstanta skällandet att döma... Där fanns mycket uppdämd energi och Aili måste stagas upp och tystas ner för att få nos och hjärna att börja kommunisera. Det bästa sättet att göra det på var att låta Aili söka i koppel. Då koncentrerade hon sig bättre, fick ner farten och rusade inte ut ur vittringsfälten innan hon hunnit registrera vittrinarna bra nog. Aili hade helst rusat runt som en tokstolle, vilt skällande - men nu var det sökarbete som gällde och lite mental stimulans. Begränsad och bromsad av kopplet löste Aili uppgiften fint.
Dima fick samma uppgift och även han fick söka kopplad. Dock inledde Matte hans sök med koppelsök då två figuranter var gömda direkt innanför ytterdörren. Tanken var att lära Dima att ha nosen påkopplad direkt vid inträdandet i sökområdet. Det är lätt hänt att hunden ser de stora ytorna och rusar iväg i springfnatt och missar allt vad vittringar heter i början av sökområdet. Dima tvingades till koncentration och lågt tempo direkt från start och fyndade också snabbt! Snygg skallmarkering och en nystart. Varpå Dima direkt lokaliserade nästa figurant strax intill. Snygg skallmarkering även där och Mattes upplägg gav Dima chansen att visa hur duktig han är, när han inte bara rusar iväg utan nos. Hittehunden från Ryssland är verkligen en himla bra hund! Ett fynd! Vilket kändes direkt vid det allra första mötet, som slutade med att Dima flyttade hem till Aili på prov.
Torsdag.
Matte tog med sig hundarna upp till sjön för den första promenade längs stranden på länge. Kuperat och halkigt och spikarna i sulorna gjorde stor nytta. Kroppen fungerar fint och äntligen kan Matte använda byxor utan resår i midjan. Buksvullnaden har gått ner och det underlättar mycket! Många har hundpromenerat här under helgerna och Aili och Dima hade nosarna i marken, undersökande mängder med doftspår, mest hela tiden! De fick ange takten och underlaget inbjöd ändå inte till något raskt traskande. Det töade och var grått och vått men Matte njöt! Hundarna njöt! Matte och hundarna var ute och gick i en dryg timme och tillbringade sedan mer än en timme på tomten med lite av varje.
Att bo i skogen och att ha hundarna som promenadsällskap ger stor livskvalitet! Vilket underlättar enormt för att komma tillbaka till vardagen, efter att som gamling ha kommit in akut med svårtydbara buksmärtor. Som skulle kunna innbära precis vad som helst och förr eller senare kommer den där dagen då felet som hittas inte kan åtgärdas och något skall man ju dö av. Någon gång. Det var inte nu.
Klicka fö större bild.
