Torsdag.
Det blåste som bara den och i byarna böjde sig granarna mot norr längs hela skogskanten! Vartefter under förmiddagen upphörde regnet och molnen drog sig undan till viss del. Mitt på dagen pallrade sig Lapskflocken ut på tomten för frisk luft och dagsljus. I bäcken hade diverse skräp blåst ner och bromsade vattnets framfart, varför Matte ägnade tid åt att rensa där. Hundarna skrotade omkring och nosade nyfiket på marken runt omkring på tomten, men mest kring bäcken, när snö och is försvunnit helt sedan dagen innan.
Matte hade kammat hundarna och bedrivit munvård och nu återstod kloklippning. Med extern belöning i form av en liten godishög brukar det gå snabbt och enkelt på betongplattorna framför ytterdörren. Aili först och sedan Modji. Matte var iklädd en stor och bylsig varseljacka med kapuschong och stod nerböjd över Aili och började med vänster framtass. Fortsatte med höger framtass och då kom en vindby och kastade ner huvan över skallen och ögonen på Matte. Varvid Aili ryckte till, Matte klippte till i sporrklon, mer genom ett ryck än genom noggrann planering och fortsatte sedan med baktassarna. Snabbt och fint gick det tyckte Matte och bjöd Aili att ta för sig av den lilla godishögen. Först när Modji tvärvägrade att komma fram den sista biten till Matte blev Matte varse vad hon ställt till med!
Ur högersporren droppade nu blodet och bildade en pöl där Aili stod strax intill Matte. Ja, ja tänkte Matte. Det slutar väl strax som det brukar när detta händer någon enstaka gång ibland. Så mycket för mycket kunde inte vara klippt, för Aili hade inte visat att det smärtat. Tänkte Matte. Matte förflyttade sig lite och tog itu med Modjis klor. Med en tids snö på marken var klorna längre än väntat, då de inte slitits på vägen. Modji fick sin externa belöning och Matte gjorde helt om. Jisses! Blodet droppade ur Ailis på tok för korta sporrklo. Matte upptäckte vid en närmare kontroll, att här hade hon gjort bort sig ordentligt tyvärr. Aili slickade och slickade sin blödande klo och Modji försökte börja tvätta betongplattorna rena. Till inte mycket nytta. Det här såg verkligen inte bra ut. Matte kylde ner tassen i en snöhög och droppandet avtog. Det skulle nog ge sig inom kort. Något flöde var det ju inte tal om och lite blod på marken ser mer ut än det är.
Husse tog med hundarna på en sväng i skogen bort till brevlådan och vid återkomsten såg det ändå rätt bra ut vad gällde blodvite. Men när Aili kommit åt att slicka en stund var det igång igen. Så där kunde det ju inte fortsätta, så Matte hämtade blodstillande vadd och smal kirurgtejp, samt en bekväm skyddande hundsocka. Snabbt var ett förband fixat och båda hundarna kunde få följa med in i stugan. Men en socka på tassen var ju knepigt att hantera när man inte är van! Aili gick och knöt sig och föreföll acceptera sakernas tillstånd. När Matte ropade att maten var klar kom Aili lite yrvaket springande ut i köket på fyra fötter. Så kom hon ihåg sockan och började hoppa på tre ben! Efter maten blev hon av med sockan och lite senare med det lilla förbandet runt sporren. Blodet hade slutat droppa.
Förlåt älskade Aili! Så här klantigt har Matte aldrig förut klippt klor! En alldeles för kort klo blev kvar på sporren.
En total nyhet för Matte var det som på fredagen står i D.N.
"Att medicinera deprimerade husdjur har blivit allt vanligare i Sverige. Försäljningen av antidepressiva läkemedel till husdjur som hundar och katter har nästan fördubblats, från 450.000 kronor år 2012 till drygt 800.000 kronor 2017. rapporterar Metro. TT"
Måtte nu inte Matte ha orsakat en depression hos Aili på grund av dåligt handhavande av klotången och jackan i blåsten.
