Torsdag.
Aili skulle få träffa sin dotter och Modji sin dotterdotter Fanndi! Det har dröjt länge nu under ett drygt år med pandemi sedan det senaste mötet där Fanndi bor permanent i en grannkommun. Nu var alla inblandade människor fullvaccinerade och Fanndi befann sig på sitt sommarställe en timme från Lapskreviret. Dagen var väldigt varm och besöket var inplanerat när solen stod lite lägre och aktivitetsnivån var lite högre.
Att Fanndi kände igen sin originalmatte, trots att det gått lång tid sedan sist, var det ingen tvekan om. En hund som från det ögonblick hon föddes fick namnet "Carportan"! Hon föddes nämligen i carporten i Lapskreviret. När hon kämpat länge i sommarhettan med att komma fram hela vägen, beslöt Matte att ta med Aili till veterinären för att få ut den första valpen. Aili började bli medtagen av täta krystvärkar, en mycket varm dag vid Midsommar för två år sedan. Just som Aili klev upp på baksätet i bilen ramlade hennes första valp ut och Matte hann precis fånga upp den innan den ramlade ner i gruset, där bilen stod i carporten. En mycket speciell upplevelse! Carportan var född!
Carportan visade sig vara den i kullen som hade längst och lurvigast päls och fick därför namnet Fanndi. Ett namn man ger till en hund med tjock päls enligt Lulesamisk tradition.
Nu fick Fanndi besök av sin mamma Aili och mormor Modji och för att inte skapa en rörig situation där en hund konfronteras med två samtidigt och där två i flock frontar en ensam hund, valde Matte att strukturera upp hundmötet. Modji och Fanndi är väldigt lika till kynnet. De är båda mycket coola och hanterar alla hundmöten mycket diplomatiskt. De har båda en mycket lugnande effekt på andra hundar och sin omgivning i stort. De viker inte ner sig för otrevliga hundar. De ignorerar dem. Tar inga konflikter. Går därifrån utan minsta vare sig rädsla eller underlägsenhet. De är mycket trygga i sig själva vid alla hundmöten. Alltså hälsades det lugnt och hövligt och så var det bra med det. Inget översvallande eller upphetsat. Bara lugnt och stilla och så gick var och en åt sitt håll och Modji hälsade på människor och kollade omgivningarna. Fanndi hälsade på Husse och Matte höll sig i bakgrunden med Aili. En sak i sänder. Så småningom var det dags att hälsa på mamma Aili och originalmatte och då var det inte så trångt längre när alla övriga hälsningar var avklarade. En sak i taget. Alla hundar släpptes lösa och bildade någon form av utvidgad flock, där ingen egentligen brydde sig så mycket om den andra. De strosade omkring på tomten var för sig och verkade ha det bra tillsammans. Middagen kunde intas i lugn och ro efter det att framför allt Modi varit noggrann kontrollant i köksregionerna. Aili assisterade till och från. Hundarna fick ha kalas även de och serverades varsin bit fläskfilé på tallrik. En nyhet för Modji och Aili och Aili såg lätt förvånad ut när tallriken ställdes ner framför henne! Människomat på tallrik vid matbordet var en nyhet! Mycket positiv sådan! Att fördiska i köket är de däremot vana vid. Nya vanor kan man lätt ta till sig när det innebär utvidgat fördiskande, i form av ätande av maten i bitar vid bordet!
Efter middagen hundpromenerades det kopplat ner till småbåthamnen och Fanndi gick helst intill Matte och då tyckte Aili att hon kunde gå bredvid Fanndis egen matte så då blev det ett koppelbyte för att undvika intrasslande av koppel. Aili tog täten och efter kom hennes dotter och mamma. En mycket fin kvällspromenad medan solen sjönk och skuggorna blev allt längre. De tre Lapska damerna har stort släkttycke och ibland var det nästan svårt att se skillnad på dem. Vore det inte för att Aili är väldigt urfälld och Modji och Fanndi inte alls. Fanndi kan fortsatt konstateras vara mer lik sin mormor än sin mor.
Ett stort tack till Fanndis familj för en fin kväll och mycket god mat!