Onsdag.
Under onsdagen var det ingen som pratat om mer snö, men mer snö kom det och skyffeln var igång med jämna mellanrum hela dagen för att hålla det snöfritt kring stugan. Temperaturen sjönk, men icke förty drog Lapskflocken iväg till räddningssökträning i kvällningen. Något oväder var det inte och relativt välplogat - bara vinter.
Såsom varande äldst i träningsgruppen fick Modji inleda kvällens träning, medan hon var uppvärmd efter att rört sig hemma och legat i en uppvärmd bil. Hon fick ett stort frisök på den industritomt som var kvällens träningsområde. Bara en figurant var utlagd och det i en stor förrådsbyggnad, som Modji fick söka igenom, efter att ha tomsökt i olika sektioner i sökområdet. En extra klurigt placerad "guldfigurant", som vid fynd betyder superbelöning! Något alldeles extra gott! Vilket Matte lyckats inhandla i form av minibehållare med smaskig paté för hundar. Modji skötte sig mycket bra och Husse var mycket nöjd med hennes arbete! Efter sin arbetsinsats fick Modji krypa ner i sin lilla sovsäck klädd med folie, i bilen som redan var utkyld och ute hade det blivit sju minusgrader.
Näst på tur att ge sig ut på sök i området var Aili. Vars uppgift var upplagd på precis samma sätt som mamma Modjis. Den mycket högt placerade figuranten kunde ligga kvar där uppe på sitt hylla efter det att Modji fyndat och Husse själv hade belönat henne med välsmakande lyxpaté.
Aili visste omedelbart när hon släpptes ur bilen var morsan hade varit, samt vad hon hade ätit. Näsan fungerar bra på hundar. Aili visade tydligt hur hon ville lägga upp söket - direkt till fyndplatsen där godsakerna fanns! Bakspåra morsan så kommer man dit! Det upplägget stämde illa med Mattes plan för söket. Tomsök i förrådstältet först. Aili gick pliktskyldigt in, vände sig om och rapporterade att här fanns bara gammal vittring. Matte ville få in Aili ända ut mot den bortre väggen och det tyckte Aili verkade onödigt och valde att nosa av golvet/marken i det stora tältet i stället.
Matte gick vidare för att låta Aili tomsöka i ett område fullt med "byggskrot" utomhus och Aili tyckte att det var kul att få springa av sig och med mycket snö på marken var det ju en korkad idé från Mattes sida. Inte ett enda fotspår fanns ju och naturligtvis inte mycket vittring heller. Inte ens spår från harar eller räv som lever här. Varför Aili gjorde det enkelt för sig och flög över snön i springglädje och inte med så mycket näsa inkopplad. Inte så värst noga sökande i området. Matte stagade upp och förflyttade sig till ett trängre område som brukar användas för att gömma figuranter i. Här hade ingen passerat på länge och Aili nosade mest runt på marken och såg inte alls så motiverad ut som Matte hade önskat. Splittrad var bara förnamnet.... Så närmade sig Matte ingången till byggnaden där "guldfiguranten" låg på sin hylla under taket och väntade på att bli hittad av Aili.
Vanligtvis närmar sig hundarna denna ingång med höga nosar och får vittring utanför den öppna ingången. Inte Aili denna gång. Nosen var i backen?! Aili gick med näsan på golvet och spårade i stället för att gå med högt huvud och söka luftburen vittring?! Matte hade inte oväntat åsikter om detta. Satte Aili ner för koncentration och fångande av figurantvittring. Varpå Aili direkt lokaliserade figuranten i ett hörn och sedan spikade hon vittringskällan där uppe och skallmarkerade. Bra. Äntligen. Så himla svårt som planerat var det tydligen inte.
Mycket beröm fick Aili och Matte serverade lyxpaté ur pytteliten folieform på ungefär fem gånger fem centimeter. Aili försökte få upp kompakt paté ur minibehållaren och inte fungerade det så himla bra tyckte Aili. Som då tänkte om i sin iver att så fort som möjligt få i sig alltihop. Det blev inte så bra alls när Aili med ett välriktat hugg försökte få i sig hela munsbiten på en gång. Hela formen i en tugga! Metall, paté och Mattes högertumme.... Vilket gjorde rejält ont och Matte skrek till och släppte formen. Varvid Aili blev mycket nöjd. Hela innehållet ramlade ut och kunde slukas i ett svep. Utan förpackning och utan tumme.
Med facit i hand misstänker Matte att även Modji drällt paté omkring sig och troligtvis fått lite på tassen. Varvid hon lämnat ljuvliga doftspår efter sig längs den väg Aili blev ombedd att söka i området. Inte minst på golvet där fyndplatsen var belägen.
Tummen hade fått några mindre skåror men ett djupt hål som blödde och Aili nosade intresserat och tvättade rent som efterrätt. I träningsväskan fanns förbandsmaterial och i bilen finns numera handsprit, så den perforerade tummen kunde bli väl omhändertagen. Matte var djupt tacksam för att ingen annan hade serverat Aili den lite för goda belöningen i den för snålt tilltagna förpackningen.
Kvällen hade utnyttjats effektivt. Gruppen hade delat upp sig för så kort vistelse i utkylda bilar som möjligt för hundarna, när temperaturen fortsatte att sjunka.