Den isande kalla och mycket kraftiga vinden fortsatte att blåsa även på torsdagen. Matte tog en morgonpromenad runt kvarteret med hundarna, iförd vinterjacka och handskar, men missade mössan. Vandringen gick på vägar omgivna av skog med små stugor längs med vägen. Uppför berget och nerför berget. Två plusgrader var det, men kändes som minus tio. Kylan bet i ansiktet och vinden trängde igenom de fodrade skinnhandskarna! Mattes fingrar blev stela och iskalla och inte var det någon skön promenad, då Matte bitvis fick ta spjärn i motvinden och stånga sig fram, med ansiktet neråtvänt. Hundarna hukade mot vinden även de. Det fick räcka med en knapp halvtimmes promenad. Just som Argschäferns högt belägna hus passerats släpptes hon tydligen ut och fångade vittringen från Lapskflocken. Vilket föranledde en ilsken och långdragen kommentar, som ekade mellan bergknallarna runt om. Lapskflocken bor inte mer än ett par hundra meter därifrån och hör så snart någon passerar den arga hundens revir, när hon är ute på sin kommandobrygga.
Vinden var tydligen av den virvlande sorten och fjolårslöven stod inte Let's Dance-deltagarna efter i sin virvlande dans över vägen. Kvistar knäcktes och små granvippor dekorerade dansgolvet ställvis. Hundarna fick vara ute en stund på tomten medan Matte matade småfåglarna och plockade bort hundskit från kanten av gräsmattan. De är alla mycket noga med att lägga sina högar längs med ytterkanterna. Vilket Matte uppskattar. Alla familjens Lapska har alltid varit noga med att gå långt bort från stigar och vägar för toalettbestyr och mitt på gräsmattan eller framför huset förorenar de aldrig. Bara längs med staketet runt tomten.
Matte har skrivit om oron för att den lilla grå hunden, som på sin ägares cykelturer springer lös långt före och mitt i vägen, skall råka illa ut i trafiken. I skymningen är den utan reflexer har när omöjlig att se. Inte blev det bättre när den sprang ensam långt före föraren ur en kurva, i ett skuggigt parti av en annars solbelyst väg. Fortfarande i full fart mitt i vägen. Matte var häromdagen på väg hemifrån med solen i ögonen och körde längs högerkanten på den smala grusvägen i låg hastighet. Vägen är kurvig åt olika håll och omgiven av stora träd ända inpå vägbanan.
Från solbelyst väg kom Matte in i vägskugga, men med solen i ögonen och saktade därför in ännu mer. Matte fick se siluetten av en person i motljus, som gick längs den högra vägkanten och just dök upp ur en kurva mot bilen. Varför Matte spontant väjde ut till vägens mitt för att hålla undan för fotgängaren. Då först fick Matte se att något kom farande mitt i vägen, liksom lösgjorde sig från underlaget, rakt mot bilen och långt framför fotgängaren. Den lilla gråa hunden, som vanlligt i full fart före sin förare. Mattes hjärta höll på att stanna. Samtidigt som Matte trampade på bromsen. Hunden kom inte på inkallning, men stannade inför övermakten, Mattes bil. Endast några få meter framför bilen stoppade den med vägen färgmässigt välmatchade lilla hunden. Någon form av varseldekoration på hunden hade gett den bättre odds att klara livhanken. Hade föraren inte gått utan som för det mesta cyklat, hade farten på hunden varit ännu högre. Hade det inte varit Mattes bil, utan en av postutdelarna eller någon budbil sopbil eller allmänt stressad och mobilupptagen person, som alla alltid kör väldigt fort och långt över de angivna 30 km/t som anges, hade knappast hunden övrlevt.
Matte drog ner rutan och försökte förmedla till föraren att hon så när fått hjärtsnörp på grund av den lilla gråa hunden, som var snudd på osynlig i skuggan. Hundens ansvarige förare bara log och signalerade att allt var ok. Ingen fara! Bussigt att du stannade!
Husse och Matte tror inte att det äldre (med H och M jämnåriga ?) paret över huvud taget förstår hur ovarsamma de är med sin lilla gråa hund, lösspringande i full fart på vägarna i området. Liten och ensam mitt ivägen och långt före sin förare på den kurviga och ofta skuggade vägen. Flytten till området gjordes enkom för att "hunden skall kunna springa fritt" . Något flera som påpekat att de inte vill möta hunden lösspringande i området fått höra vid det här laget. Den egna uppfattningen upprepas vid varje iögonenfallande möte "jag har mycket god kontroll på min hund!". Den uppfattningen delas inte av någon annan efter ett år på vägarna i området. Sorgligt. Men hunden får väl leva ett lyckligt liv så länge den lever. En säsong med betydligt fler fordon och stora fordon stundar, när de fritidsboende flyttar ut och påbörjar diverse renoveringar och markarbeten.
Hur bussigt är det att utsätta andra för den stora risken att orsaka den lilla gråa och lyckliga hundens förtidiga och våldsamma död?