Onsdagen var en halv jobbdag, varför träningen flyttades till eftermiddagen i stället för kvällen. Solen sken och sommarvärme rådde. Träningsgruppen bestod av fyra ekipage, varav tre Lapska och platsen var Hakungekrossen. Här är området mycket stort och består av olika delar. Krossen med maskiner, ett upplag av byggelement och annat - alllt möjligt som erbjuder en bråtig miljö för hundarna och en hel del instabila underlag, samt själva bergtäkten.
Sedan sist hade mycket hänt här. En total ommöblering av själva bergtäkten, som varit sig relativt lik under många år. Nytt berg bortsprängt och många nya högar med grus i olika storlekar. Som ett delvis helt nytt område alltså. Inte helt fel.
Modji fick ett frisök bland alla byggsaker. Vinden var god men slog mellan bergväggarna, vilket tvingade hundarna att tänka till för att hitta vittringskällan. Modji hade två figuranter nära varandra intill bergväggen. Hon fyndade figgen på marken och skallmarkerade bra. Dock har hon fått ovanan att placera sig på figgarna, när de ligger bland en massa knöliga saker.... Bekvämt och bra för en smart hund. Men inte tillåtet. Därefter fick Modji vittringen från figgen som låg ett par meter snett ovanför. På ett gammalt brospann. Den vittringen blåste som i en tunnel ut på andra sidan. Många meter bort! Vittringen blåste också rakt upp mot en lodrät bergsida på fem-sex meter. Varför Modji kastade sig rakt upp i skrevorna och stenar rasade runt fötterna på henne. Där uppe kunde Modji konstatera att ingen figge fanns och vittringen hade försvunnit. Ner igen i rasande fart i ett mindre skred och ett stort hopp sista biten. Modji fick jobba hårt på att hitta vittringskällan och vittring fanns på ett flertal ställen, men inte tillräckligt för att fastställa exakt var figuranten var placerad. Till slut löste Modji uppgiften korrekt och klättrade upp på en stor snedställd rulle med pemslang. Där hamnade hon nästan ända uppe hos figgen och kunde skallmarkera, allt under det att hon halkade neråt på varje skall och tivngades backa upp igen. Skall - halk ner - back upp o.s.v. Mycket bra jobbat.
Modji jobbade vidare och hittade sin sista figge intill en annan brant slänt. Uppe på en kabeltrumma. Mycket bra markering även här. Modji är snabbare än Matte och far iväg långt i sina sök. När hon fyndar kommer hon till skall direkt. För Matte som är hörselskadad är det en stor fördel att Modji ser till att Matte har uppfattat var någon stans Modji står och skäller. Dröjer Matte för länge så kikar Modji fram och kollar att Matte är på väg åt rätt håll. Matte kan ha svårt att avgöra varifrån olika ljud kommer. I och med att Modji ger sig till känna, om hon står bakom ett föremål och skäller, så hittar Matte mycket lättare fram till den funne figuranten och den skallmarkerande Modji. På ett prov eller en tävling hade detta inte uppskattats av bedömaren, då hunden då inte får lämna figuranten. Men för Matte är det en nödvändighet i samarbetet med sin hund och det har Modji anpassat sig till. Modji lämnar ju inte heller figgen i egentlig mening. Hon ser bara till att bli hittad. Tillsammans med figuranten. Det är ju det som är avsikten med söket. Några stilpoäng räknas inte om det är skarpt läge.
Nástisonen Lime fick göra ett kopplat sök i området. Han behöver träna på att ha arbetsdiciplin även i koppel. Det är inte så att söker gör man bara springande fritt. I koppel är det rastning eller motion. Jobba skall han kunna göra lika bra med sin husse hållande i ett snöre. Bundet/kopplat sök kan göras både i vanligt koppel och i en längre lina. Matte var gömd uppe på en kabeltrumma intill en brant slänt och kände hur vinden slog åt alla håll. Ömsom kom vinden från vänster, ömsom från höger. Lime jobbade frenetiskt för att behålla vittringen och släpade sin husse hit och dit bland all bråte. Till slut hade Lime fått så mycket information från vinden att han kunde lösa uppgiften på ett galant sätt, med en jättebra skallmarkering. Duktig kille! Som förare gäller det att ha is i magen och inte styra hunden. Varje sådan här situation för hunden vidare, om den får chansen att lösa uppgiften själv. Erfarenheter som kan användas senare. Operant inlärning.
När det gäller de Lapska känns det väldigt viktigt att i dessa lägen ta vara på att rasen är självständig och bra på problemlösning. Lägger man sig i och styr och lägger till rätta finns en risk att hunden lär sig att be om hjälp när det blir lite svårt. Man får också passa sig så att man inte blir otålig och börjar pressa hunden. Har för höga krav. Då kan den ge upp och backa ur. Ge hunden tid att lösa uppgiften på egen hand. IS I MAGEN ! Precis som med barn. Ge dem chansen och curla inte. Men man måste vara mycket lyhörd och stötta, om man känner att uppgiften blir hunden övermäktig. Hundträning är finlir.
Med på träningen var också L. med sin matte. För dem är denna typ av miljö en färsk bekantskap och L. fick samma upplägg som Modji. Hon valde precis som Modji att rusa rakt upp för berget i sin jakt på vittring och sedan kasta sig ner i samma rasande tempo, när ingen vittring fanns kvar där högt uppe. En hund som synes älska att jobba i rasmassor och bråtiga miljöer. Fullständigt obekymrad om vad hon har under fötterna när hon söker. Kanonmarkeringar med fastrulle dessutom. Kul att se!
Násti skulle äntligen få köra ett frisök och Husse ville ge henne stora och öppna ytor. Därför förflyttade sig gruppen in i bergtäkten. Vinden var god, men slog även här mellan bergväggar och gigantiska grushögar. Násti jobbade bra och tog vara på möjligheten att rusa upp på den hög där Matte hade gömt sig. Äntligen fri! Äntligen frisk! Efter den andra operationen har Násti inte alls försökt gnida sig över ögat och har helt sluppit krage. Ett tydligt tecken på att något inte stämde efter den första operationen. Násti borde ha ersättning för sveda och värk efter en misslyckad operation.
Lime och L. fick köra ytterligare varsitt sök här i bergtäkten. På så vis fick de ut mycket av träningen, med två helt olika miljöer på en och samma träning. För Násti och Modji fick det räcka med vad de gjort.
Avslutningsvis släpptes alla hundar lösa för "hopp och lek". Ledig tid i kul miljö. Lapsktrion for iväg ut över ytorna i en vild jakt. Rätt som det var saknades Modji. Matte avstod från att ropa och litade på att Modji hade något viktigt ärende att uträtta. Hon dök upp i fjärran bakom en stor grushög och hade förmodligen varit iväg till en vattenfylld grop för att släcka törsten. Så klart att hon ville vara där alla andra var!
TACK för en mycket bra träning!