Söndagen var en behaglig dag, när solen fått värma ett tag och nådde tomten mitt på dagen. Familjen tog det lugnt på förmiddagen och fixade en del inomhus. Hundarna fick följa med Husse på en sväng bort till brevlådorna för att hämta D.N. tidigt på morgonen och det var en kylslagen promenad.
Men fram emot tolvsnåret sken solen över framsidan av tomten och hundarna hade det skönt när Husse skottade bort snö mellan garagetälten och Matte planerade ett litet specialsök.
Matte tog på sig kirurghandskarna, som legat i frysen och inte berörts annat än på insidan. En ny och tidigare oanvänd hårtuss plockades fram ur den kasse som Matte fick hos frissan för länge sedan. Hårtussen placerades i en nyinköpt nätpåse avsedd för fintvätt och den påsen var tagen direkt ur förpackningen, efter att ha legat ute i tjugo minusgrader. Påsen var inte berörd av några bara händer. Både hår och nätpåse har alltså legat frysta en längre tid och ingendera var berörd av annat än sterila kirurghandskar. Håret har klippts av för två månader sedan.
Hundarna kunde inte se när Matte tog med hårpåsen över till grannens tomt. Matte bar påsen med kirurghandskarna på. Sedan vallade Matte av den snötäckta gräsytan närmast bakom familjens vedbod och snickarbod, där grannen förvarar en bil som inte använts på många månader, ett släp med kåpa som inte använts på länge och en "lillcittra" som var ett renoveringsprojekt, men som nu är utom allt hopp. Fordonen står tätt samman. Översnöade. Matte traskade fram och tillbaka, kors och tvärs. Över hela infarten och den snötäckta gräsyta där fordonen står. Tjänster och gentjänster - Matte har fri tillgång till detta gränsområde.
Just som Matte gick i slalom på infarten, iförd kirurghandskar och hållande en nätpåse med hår i handen, passerade en ung grannkille. Han hälsade väluppfostrat, men föreföll ha aningen svårt att inte stirra för mycket. Inte så konstigt. Äldre människor tenderar att bete sig besynnerligt ibland.....
När området var välvallat och hundarna inte hade ett spår att följa, placerade Matte hårpåsen någonstans på framaxeln på lillcittran. In genom hjulhuset och snett upp. Dolt och svåråtkomligt för hundarna. Så vidtog en slalompromenad därifrån. Allt för att göra det svårt för hundarna! Det var luftburen vittring de skulle gå på! Inte några spår. Förvånansvärt många förefaller ha lite svårt att förstå skillnaden på spår och sök. Familjens hundar kallas ofta spårhundar och då blir det obegripligt hur de kan söka rätt på människor trots att många andra människor rört sig och fortfarande rör sig i området. Väldigt ofta tror man dessutom att hundarna behöver ett klädesplagg från den försvunne för att kunna hitta personen i fråga. Det finns hundar som är utbildade så och det kallas ID-sök. Familjens Lapska är utbildade sökhundar i första hand. De skall söka efter människovittring i luften. De kan även göra spårupptag och spåra på marken. Ibland behövs en kombination i ett sökarbete.
Som räddningshundar utbildades hundarna att hitta och markera levande människor. I arbetet åt Missing People har hundarna hittills sökt personer som varit försvunna en tid och troligtvis inte har varit i livet längre. Eftersom hundarna redan söker människovittring, kan de utbildas vidare för att söka och markera även mycket små mängder människovittring. Såsom från en avliden människa eller från ett tappat klädesplagg eller föremål som varit i kontakt med en människa. Det som vi tidigare lagt in som störning i söket efter levande människor. Nu vill vi att hundarna med skall markerar allt som luktar människa. Även om doften är synnerligen sparsam. Så får vi som förare sedan sortera vad som är intressant för tillfället. Både Násti och Modji lyckades vittra in den man som låg fyra meter under vattnet och hade varit borta i en månad i höstas.
När påsen med hår hade legat till sig i tre timmar togs Násti ut på ett kopplat sök. Hon sattes i arbete vid infarten och sedan gick Matte i slalom genom området med Násti. Vinden var mycket svag, men inte obefintlig. Násti jobbade bra och vittrade i vinddraget. Först när hon närmade sig fordonen fick hon vittringen från håret och jobbade sig fram mot vittringskällan. Hon fick vittringen vid kortänden av det intillstående släpet och skallmarkerade mot släpet. Men det var lite för långt ifrån, 1,5 meter, för att Matte skulle anse vittringskällan funnen. Matte ville ha bättre precision. Inga problem! Násti vet vad "bättre" betyder och stoppade in skallen långt in under cittran och drog fram hårpåsen och överlämnade den fint till Matte. Mycket bra jobbat! Skinkpastej ur tub delades frikostigt ut!
Så var det Modjis tur. Även hon sattes i arbete vid infarten till tomten och fördes i slalom över den snötäckta ytan bakom bilarna. Där fick Modji mycket snabbt vittringen av håret och drog mot cittran. Hon ställde sig mot bilen, mitt på och skallmarkerade ihållande. Så himla bra! Hon fick mycket beröm och jobbade sig fram till hjulhuset och skallmarkerade fint in bakom däcket. Nu höll Matte emot i kopplet för att förhindra att Modji drog fram hårpåsen. Den plockade Matte fram, iförd vantar och visade upp och Modji skällde mer. Mycket skinkpastej fick Modji slicka i sig för denna insats. Att Matte inte vill att hundarna skall bita i hårpåsen och plocka fram den är för att det inte är lämpligt vid skarpa sök. De skall visa tydligt, men inte riskera att förstöra något. Eventuella bevis får inte vidröras, flyttas eller förstöras.
Helt oavsett vems hundarna är eller vem som fött upp dem, så kan Matte inte upphöra att imponeras av att detta är möjligt. Hundar är helt fantastiska som medarbetare till oss människor! Vilka resurser som finns outnyttjade hos alla hundar som bara får sova, äta och gå på toaletten.
Inte heller över att det varit så himla lätt att få dem att förstå att de nu skall söka annat än levande figgar bestående av en himla massa kött. Mer eller mindre svettluktande och med andedräkter doftande av nyss ätna måltider och annat.
Om någon undrar vad Husse gjorde när Matte körde specialsök med båda hundarna, så kan Matte berätta att han tittade på en hockymatch tillsammans med barnbarnet. Djurgården vann överlägset! Husse och A. var mycket nöjda.