Även måndagen bjöd på sol och härligt vinterväder. Matte tog en sparktur med bara Aili på vägarna i området och försökte hålla god fart. Vilket innebar att Matte sparkade mycket själv och gick så snabbt hon kunde bredvid sparken när Aili drog själv. Vid några tillfällen drog sparken in i plogvallen och Aili fick lära sig hur hon skulle få loss den och ut där det var plogat. Mattes Fjordhäst var suverän när han drog en timmerkälke i skogen. Fastnade kälken backade han lite och drog lite mer åt sidan för att komma loss. I stället för att riskera att dra sönder seldon eller kälke. När han skulle dra upp fåror i potatislandet med ett åder var den tekniken inte helt bra däremot. Husse tog senare en sväng i skogen med båda hundarna.
På tisdagmorgonen hängde Matte och Husse på låset klockan åtta, när matbutiken öppnade i Arninge. Vilket innebar tidig uppstigning. Vid det senaste inköpet på nätet fallerade något vid leveransen som plockas ihop på Icas centrallager tyvärr. Den lokala butiken levererar bara ut kassarna som anländer plockade på centrallagret. Man hade tagit betalt för varorna men de saknades i kassarna. Pengarna är inte vad som stör mest! Utan att man beställer hem mat man behöver på nätet och står där sedan utan! Fler har drabbats på samma sätt, där så mycket som hälften av varorna saknats!? Ett helt nytt fenomen efter jul. Någonstans har de tagit vägen på vägen. Hur och varför kan man ju undra.
Ett stycke hemifrån öppnade sig himlen över bilen som sveptes in i ett tätt och kompakt snöfall. Temperaturen gick upp till någon enstaka minusgrad. Snön vräkte ner med stora tussar till flingor och en minut efter att trappstegen borstats av, var de åter tjockt täckta av snö. Matte packade upp inhandlade varor och pressade in dem i den lilla frysen och den lilla kylen och de små skåpen i det lilla köket i den lilla stugan. Vissa stapelvaror får bida sin tid i den sparsamt uppvärmda lillstugan/gäststugan som får fungera som skafferi. Matte kände sig rik och tog en banan som snabblunch. En vara som hörde till dem som betalats men som inte levererats tidigare. Undras vem som åt dessa två kilo saknade bananer.
Det var vitt, vitt, vitt. Tjockt vitt i luften och mycket dålig sikt. Så otroligt vackert! Matte klädde sig för vädret lämpligt och begav sig ut på långpromenad i området med Modji och Aili. Vägarna i området var nu täckta av drygt en decimeter oplogad och i stort sett obeträdd snö. Ett ensamt fotspår löpte längs vägkanten och ett ensamt hjulspår frå en bil skymtade men snöade raskt igen, längs den första halvan av promenaden. Matte och hundarna fick pulsa i snön. Längre bort hade fler bilar passerat och en kortare stund gick det att gå i hjulspåren, vilket kändes riktigt bekvämt!
Klicka för större bilder.
Vägarna låg öde. En svart bil klädd helt i vitt med bara en framlykta synlig kom rullande mot Matte och hundarna. Matte kände att det i den mycket dåliga sikten var en mycket dålig idé att bege sig ut på den trafikerade större vägen genom skogen, som nu används som lekplats för sladdande omogna idioter och där man skär kurvor konsekvent. En lite större snöhög längs vägen med mänskligt innehåll skulle leva rätt farligt. Matte upplyste föraren om hur dåligt ekipaget syntes även för en långsamgående person på en lång raksträcka. Vilket fick föraren att ta fram den tidigare sparsamt nyttjade borsten för att skrapa lite mer noga på snölagret. Powerwalk blev det tack vare snömängderna! Efter en timmes pulsande i allt djupare snö anlände Matte och hundarna hem. Modji hade konsekvent traskat i Mattes fotspår tätt bakom och det var mycket klokt av den äldre damen. Aili hade konsekvent strävat framåt snett framför Matte, samtidigt kontrollerande varenda snöhöljd kissfläck från sedan länge passerade hundar. Vilket innebar att Aili konsekvent gick i ospårad djup snö.
Vid hemkomsten spratt det i benen på Aili! Lagom uppvärmd. Inte på en svettig och lite anfådd Matte och inte på Modji. Halva den timslånga promenaden gick i sakta motlut hemåt. Det blev ett ordentligt motionspass tack vare snön! Aili hann knappt genom grinden förrän hon ville sätta fart på mamma Modji för en jaktlek! Men även på tomten låg snön djup och här dubbelt upp över gräsmattan. Mellan tjugo och trettio centimeter tjockt var snötäcket. Den tovåriga hunden kände sina begränsningar och Aili blev utan leksällskap.
Att gå en Lapsk Vallhund i sina bästa år trött och nöjd avseende promenerande är nog omöjligt. Man kroknar själv långt dessförinnan! Då och då beklagar sig någon över att deras Lapska Vallhundar fortfarande är sjövilda efter tre timmars promenad på barmark. Ja, går man tre timmar om dagen med hunden i akt och mening att få den trött, så är man nog fel ute. Det man gör är att man ger hunden och sig själv väldigt bra kondition och hunden stora förväntningar på dagsturer veckan runt och året runt.
Snö fanns att skotta och vattensorken var tydligen ute och rörde på sig. Matte roade sig på sitt håll och hundarna på sitt kring bäcken. Husse körde snöslungan.
Efter två och en halv timmes utevistelse drog sig flocken in i stugan för eftermiddagsfika och snön fortsatte att vräka ner.