I dag fyller Juoksanáste-kullen 3 år. GRATTIS till Mánnu, Lahji/"Signe", Lihkku och Idja! Om en vecka kommer de att få små halvsyskonbarn och Ivan får en kusin.
Söndagen tillbringade familjen hemma. Matte hade lagt ut en liten hårlock innanför barken på en stubbe en bit upp i skogen på fredagen. Nu fick Násti ett kopplat sök upp på stigen och fick så småningom vittringen från håret ett stycke vid sidan av stigen och fyndade den 5 cm långa slingan en bit upp på stubben. Bakom ett sjok bark som släppt från stammen. Násti skallmarkerade bra och klicker/godisbelönades. Samt överöstes av beröm från Matte.
Modji fördes kopplad upp i skogen från ett annat håll, för att inte ta spåret från söket strax innan. Rätt som det var vinklade Modji nittio grader höger och tog vind. Därefter drog hon iväg med Matte i snöret, mycket målmedvetet drygt tio meter bort till stubben och lokaliserade direkt vittringskällan. Modji tog inte spår. Hon gick endast på luftvittring! Modji skallmarkerade kanonbra och klicker/godisbelönades. Även hon fick veta av Matte att hon var världens bästa hund! Klang och jubelföreställning i skogen. Framför en murken stubbe, med en mycket liten hårlock gömd bakom ett stycke lös bark. Husse gick bakom vid båda söken. Han var mycket imponerad av Modjis fantastiskt säkra och snabba arbete.
När Matte hade tränat hundarna på hår ett tag tyckte Husse att Násti blev för oprecis i alla sina markeringar och ganska glappig. Hon reagerade lite för kraftigt på aningen av en aning av människovittring. Därför har Násti inte tränats på hår sedan en tid tillbaka. Noggrannheten måste tränas ett tag. Modji är en mer balanserad hund och har kunnat tackla denna träning bättre. Utan glapp. Nu är det dags att Násti får en chans att komma ikapp sin dotter. Matte har också valt att köra hårt med hårträningen på Modji, inför mammaledigheten. Läget skall vara gott när Modji åter skall ut i arbete. Modji har en god grund att stå på.
Solen sken, men den nordliga vinden var kraftig och isande kall och gav en kylefekt långt under rådande två minusgrader. Husse staplade ved i vedboden och Matte tog med hundarna på en promenad upp till sjön. Där tog vinden i med full kraft från andra sidan sjön och drivbildningen av snö var bitvis mycket kraftig. Matte sjönk ner till knäna! Hundarna hade förmånen att få traska uppepå snön. Att det fortfarande är vinter står tämligen klart! Ett tjockt snötäcke ligger även i skogen. Efter en sväng runt med hundarna i bitvis djup snö, återvände Matte och hundarna hem och tog en fika med Husse i sol och lä mot vedbodväggen. Hundarna fick varsitt märgben.
Innan familjen drog sig inomhus i den sjunkande solen, bars valplådan in och ställdes på plats intill Mattes säng. Den är stor nog att rymma Modjis biabädd och alltså flyttades den in i lådan. Biabädden fyller endast halva valplådan, så där finns gott om rörelseutrymme för nyfikna knytt. Men här uppstod förvirring. Med stor självklarhet placerade sisg Násti omedelbart i valplådan! Modji intog sin mammas sängplats. Valplådan har varit Nástis revir vid tre tillfällen, så att någon annan skulle husera där fanns inte på Nástis karta. För Modji har den samtidigt varit förbjuden mark.
För att markera en ny ordning samlades familjen i sovrummet och tog en apéritiff på Mattes sängkant. Hundarna var inte lottlösa. Hundkex delades ut. Till Modji i valplådan och Násti i sin biabädd. Lite hjälp på traven kan behövas när nyordningar introduceras.
När Matte ägnade sig åt middagslagning låg Modji kvar i valplådan. Hon såg rätt nöjd ut och mindes väl att hon fick bo där rätt länge ihop med sin mamma. Utan biabädd. Valplådan var en bra sovplats för henne i många måndader och hon pilade dit på kvällarna trots att resten av familjen var kvar i vardagsrummet. En egen vrå för Modji. Nu är hon tillbaka. En cirkel är sluten. Modji föddes där hon nu snart själv skall föda.