Ambitionsnivån var hög hos Matte på torsdagmorgonen. Grått, kallt, fuktigt och blåsigt var det. Ruggigt allltså. Icke desto mindre beslöt sig Matte för att lägga ett litet spår åt Aili i skogen tvärs över vägen, direkt efter morgonrastningen.
Hundarna lämnades på tomten och Matte traskade iväg uppåt stigen. Ett litet stycke upp gjorde Matte en tydlig markering på marken med fötterna och vek av in i blåbärsriset. Matte gick där det gick att gå i den allmänt väldigt kuperade terrängen och gjorde en liten u-sväng tillbaka till stigen. Ett mycket kort spår. Inga apporter, bara ett litet mattespår med spårupptag. Bara för att testa Aili. Matte gick tillbaka ner till vägen i en sväng bortom stigen. Vinden låg rakt upp längs stigen. Särskilt vetenskapligt var det inte.
Tanken var sedan att Aili skulle få gå detta spår efter en halvtimme. Men Matte blev upptagen av annat inomhus. Med högre prioriteringsgrad och spåret, det låg ju liksom kvar. Tog sig ingenstans. Klockan gick och Ailis spår kunde säkert må bra av att ligga till sig lite. Tänkte Matte. Som också hade några rätt viktiga ärenden att uträtta i Arninge. Tog därför med sig hundarna i bilen och for dit.
Vädret blev allt gråare och regn började falla. Matte hittade varsin ny dyna till Husse och Matte att sitta på vid köksbordet. Valparna hade dragit ner de gamla i skiten. Bokstavligt talat. Varför de hamnade i soptunnan. Matte hittade också ett par Crocs till kraftigt reducerat pris att ha ute i trädgården. Lite annat tittade Matte också på, som måste inskaffas till torpet. Konstigt nog glömnde Matte inte huvudsyftet med shoppingturen. Ett apoteksbesök. Tanken fylldes också med sprit till det facila priset av 9.09 litern. Tiden rann iväg rätt fort.
När Matte till slut kom hem, blev det utevistelse för hundarna med varsin "lammrulle". Torkad hud vad det verkade. Gott uppengarligen! Matte plockade in diverse kassar och så kom Husse hem från jobbet. Medförande supergod fiskgryta med aioli från matserveringen på jobbet.
För tidigt var det för middag, så trots småregn tog Husse med sig Násti och Modji och gick Älgebyrundan. En ordentlig långpromenad. Matte skulle nu äntligen låta Aili få gå sitt spår. Som nu legat i nästan åtta timmar.
Aili fick ha ett fast halsband och Matte förde henne i koppel. Uppför stigen mot spårstarten. Just som Aili kom fram till märket Matte gjort på marken, anlände en granne med bil rakt nedanför på vägen. Han svängde in bredvid familjens lilla stuga. Aili tvärvände och måste kolla! Sedan vidtog ett väldigt smällande i bildörrar. Alla fem dörrarna öppnades minst en gång var. Prassel med kassar. Aili satt i givakt på skogsstigen med all uppmärksamhet mot den nyanlända bilen och dess ägare. J. började därefter den mödosamma vandringen med kassarna upp till huset på berget. Tvärs över vägen som ligger i dalsänkan. Aili hade full uppsikt från sin plats på det andra berget.
Matte backade nerför stigen och gav Aili chansen att ta spåret vid ett nytt försök. Men J. hade tydligen glömt något och vände halvvägs tillbaka ner till bilen. Mer smällande i bildörrar. Mer kasseprassel. Mer fokus på bil och bilägare från Aili.
Eftersom Aili inte har spårat annat än vad hon själv valt lite hipp som happ på promenaderna i skogen längs stigen, hade hon ingen aning om att Matte hade något särskilt uppdrag åt henne. Det var inte läge att påverka henne åt något håll. Inga krav. Spårupptaget skulle ske helt spontant och naturligt. Typ - "Oj! Här har min matte gått!" Tänkte Matte.
Ett tredje försök gjordes när J. till slut kommit in i sitt hus och det var lika kolugnt som vanligt en regnig dag i skogen. Nu tog Aili faktiskt Mattes spår! Klockrent! Matte gjorde då något mycket korkat. Blev jätteglad och berömde Aili...... Som naturligtvis avbröt och tittade på Matte. Som förbannade sig själv. Matte gick ett par steg och Aili tog spåret igen. Snyggt! Fortsatte rakt in i snåren, under en tät gran och in på en tomt. Aili spårade alltså inte alls Matte. Aili spårade de tre rådjur som alltid går här och står på tomten tvärs över vägen och betar. Helt orädda för hundarna. Aili missade den vida u-svängen i Mattes spår. Inte så konstigt med detta idiotiska upplägg!
Detta det första spårförsöket med Aili gick totalt åt skogen. Vari Aili är totalt skuldfri. Matte får axla hela bördan av att ha klantat till "träningstillfället". Som vanligt "misslyckades" hunden på grund av förarfel. Fick inte rätt förutsättningar för att lösa uppgiften. Vilket vi kanske inte alltid kan se fullt så klart som Matte gjorde denna gång. Svårt att missa liksom.
Nästa försök kommer att göras med ett spår som legat kortare tid. På en plats där Matte åtminstone inte bombsäkert vet att rådjuren går dagligen och på en plats längre bort från vägen. Men för Aili var ingen skada skedd. Hon fick bara en kort skogspromenad med lite intressanta händelser samtidigt.