Ännu en mulen och blåsig och rätt kylslagen dag. Matte har ännu inte riktigt tänkt sommar och sommarblommor i lådorna och krukorna kring huset. Men nu har skyltarna kommit upp vid Postgården i Ösby om hemodlat och försäljning. En härlig plats att vistas på! Den stora gröna byggnaden tjänade förr som postgård längs rutten mellan Stockholm-Grisslehamn-Mariehamn-Helsingfors. Här bytte man hästar bland annat. Härifrån finns även vattenförbindelse med Åland via Garnsviken-Åkers kanal ut i Östersjön. Nu säljs det ved och blommor här. Blommorna står utställda på bänkar och på marken, samt i de två växthustälten. Priserna är skrivna på kartongbitar och man betalar själv i en låda. Butiken är obemannad. Bara det gör att man blir varm om hjärtat! Blomsterprakten därtill och utsikten över fälten ner mot vattnet! Tänk er själva! En lisa för själen, fläktar från förr.
På måndagen tog Matte med sig hundarna och for ner till Ösby, för inköp av en hel del sommar! Mörka moln fanns vid horisonten och åskan mullrade, varför Matte valde att först ta för sig av önskade blommor och sedan åka ner på byn och hämta ut pengar.
Matte kunde gå här och skrota och välja och vraka och leka med färger. Hundarna i bilen intill hade fin utsikt över nejden och då och då kom det förbi någon hundägare på promenad ut över gärdena. Här kostar stora amplar med hängpetunior 150 kronor styck och man får två för 250. Annorstädes i trakten får man en för det priset. Fina Petunior kan man handla 20 st för 150 eller 9 kronor styck. Många olika sorter finns här och gurkplantorna är populära! Matte plockade på sig några Luktärter för femton spänn då hon själv aldrig lyckas med att dra upp dem från frön.
Trädgårdsmästaren själv dök upp och fixade lite med sina plantor och hade inget emot att Matte åkte iväg med bilen fullastad med blommor som inte var betalda. Strax var dock Matte tillbaka med pengar och nu hade kunderna strömmat till. Regnmolnen hade dragit vidare.
Lite hann Matte få ner i jorden hemmavid innan Husse kom hem. Nästa trädgårdssyssla på tur var att åka till Hakungekrossen för att kolla de olika grussorterna. Vad kunde vara lämpligt för den egna trädgårdsgången? Något som inte åker med snöskyffeln ut på gräset och något som inte fastnar under hundarnas trampdynor och följer med in. En grovlek och struktur däremellan alltså. Vid besöken på krossen är det inte grusets storlek som varit intressant tidigare. Hundarna släpptes lösa och de kunde röra sig fritt på de stora ytorna i bergtäkten, medan Husse och Matte studerade grus. Vid flertalet grushögar fanns skyltar, men inte just vid den hög som väckte störst intresse. Typiskt! Likaså såg underlaget intressant ut på ett ställe. Matte hade hink och spade och hundskitpåsar till hands och tog prover lite här och där. Kross, makadamm eller stenmjöl? Inte ärtsingel. Hundarna såg till förstone ut att studera markbeläggningen även de, men sorterade girigt ut harpluttarna.... Vad i hela friden finner hararna som är intressant på stora sterila grusytor i en bergtäkt? En i åratal ställd fråga.
Efter en timmes kringvandrande i bergtäkten var Lapskfamiljen rätt nöjd och drog sig hem för en mycket sen middag. Just då anlände grävaren för att diskutera betalningen för utfört arbete. Klockan åtta på kvällen. En del jobbar långa dagar. Det gäller att passa på när kvällarna är ljusa. I Longyearbyn på Spetsbergen var det en vanlig syn att se hantverkare bygga och måla klockan tio på kvällen och senare. Midnattsolen var inte bara till glädje. Det blev svårt att göra kväll. Husse och Matte somnar oavsett. Trötta efter en hel dag i farten. Så även hundarna.