Fredagen var en dag med underbart vårväder! Solen värmde och inga kalla vindar ven kring öronen. Ljuvligt! Matte och hundarna tog endast en kortare morgonpromenad och tillbringade dagen ute på tomten. Med träning bland annat.
Hundarna släpptes en och en på sök ute på tomten klockan nio på morgonen. Asken med hår hade då legat under lillstugan sedan kvällen innan. Både Násti och Modji kände ganska snabbt vittring i närheten av lillstugan och koncentrerade söket där. Eftersom de tidigare hittat föremålet uppe på lillstugeverandan stack de dit, men hittade inget. Násti lokaliserade vittringskällan och försökte komma åt den, samtidigt som hon skallmarkerade. Men stugan som står på plintar är omgiven av spalje för att hindra hundar och grävlingar att komma in under huset. Násti belönades med en näve Frolic och lyckades tappa en bit. Som hon hittade och åt upp.
Men när Modji skulle göra samma sök fanns där en doftstörning av Frolic just framför hårasken. Som Násti lyckats putta in lite längre in under huset. Modji löste det bra. Hon sökte runt stugan, hittade godislukten och nosade intensivt bland eklöven en stund. MEN fortsatte med sökuppdraget och bestämde sig för att vittringskällan fanns uppe på verandan, men mesta vittringen fick hon trots allt precis framför där asken låg. En halv meter ifrån. Vittringen steg tydligen uppåt. Modji satte sig först och skallmarkerade, men låg sedan precis framför hårasken, utan att se den och skällde. Duktiga tjejer!
Matte tog sedan på sig vantar och stoppade en stor sten i hårasken och sänkte den i bäcken. Som nu har sitt normala vattendjup igen. Tyvärr, faktiskt, med tanke på denna träning. Dock hittade Matte en plats som är djupare än andra och asken hamnade på en dryg halvmeters djup ungefär. Hundarna var instängda och fick inte se! Där skulle asken ligga under dagen och hundarna skulle inte skickas på sök förrän till kvällen.
Matte ägnade sedan dagen åt att göra fint lite här och där. Advent stundar om en vecka. I skogen på andra sidan vägen, finns mängder med nya små granplantor bland stora träd och bland dessa halvmeters granar som växer in i varandra, försåg sig Matte med dekorationsmaterial. Små grankvistar fick ersätta alla sommarblommor i blomlådorna på både "stora" huset och lillstugan. Lite tallris i krukorna vid ytterdörren blev det också. Men i vårvädret kändes det konstigt att pynta med granris inför advent.
Matte njöt vidare med en fika på bryggan i bäcken, där den nedgående solens strålar glittrade bländande. Násti ville vara med och slog sig ner i värmen på bryggan.
Då hände något. Násti fick vittring av något från vattnet. Vinden låg rakt från söder där hårasken var sänkt drygt 10 meter nedströms. Vittringen gick alltså med vinden och inte med det strömmande vattnet. Intressant. Matte sade inget, gjorde inget. Studerade bara Násti. Som jobbade sig mot vinden och nerför bäcken. På en punkt fastnade hon och klev ut i bäcken och nosade runt ett bestånd med liljeblad. Då reste sig Matte och följde efter. Matte fortsatte förbi Nássti, som evist blev kvar en stund, men sedan vittrade vidare på båda sidor av bäcken, för att så småningom komma till vittringskällan. Men hon skällde inte där. Matte tränade läsa hund och kunde konstatera att det var helt uppenbart att Násti fått vittring av hårtussen i den lilla plastasken med pyttesmå hål i.
Modji, som varit sysselsatt med att kolla något utom synhåll på baksidan av huset, anslöt till Násti och Matte, när Násti just gått från bäcken för att kolla något på andra sidan vägen. Modji fick samma vittring när hon gick ner till bäcken för att dricka. Modji jobbade likartat fram mot vittringskällan och stoppade även ner nosen i vattnet och sniffade. Lätt för Matte att läsa! Matte berömde båda hundarna med rösten när de jobbade på vittringen. Men eftersom ingen av dem skallmarkerade vid vittringskällan fick de inte mer belöning än röstbelöning under arbetet. De visste därmed att de gjorde något bra när de sökte vittring i vattnet. Men de var inte satta i arbete och det var ingen regelrätt träning.
När Husse kom från jobbet var det mörkt. Lite knasigt blev det, men Husse ville se hundarna jobba när de skickades på sök. De sattes i arbete en i taget. För hundarna innebar inte mörkret något problem. Men det var svårt att läsa deras kroppsspråk! Båda hundarna hade nu ett doftminne från tidigare på dagen och visste ganska väl vad som förväntades av dem. De jobbade sig fram till vittringskällan längs med bäckfåran och överöstes med beröm när de stoppade ner nosarna mot vittringskällan, varpå båda svarade med skallmarkering och fick godisbelöning. Det var kanonbra att de sökte spontant på en intressant vittring tidigare på dagen. Nu var de satta i arbete och då ingick att de skulle samarbeta och berätta för Matte när de fyndade.
Hundarna släpptes in och hårasken flyttades till ett annat ställe i bäcken. En bit av en vägtrumma är nergrävd i botten, för att åstadkomma ett djupare hål där en dränkbar pump kan sänkas ner. Ett snäpp svårare alltså. En sökuppgift för lördagmorgonen, när hårdoften fått ligga till sig ytterligare över natten.
LÖRDAG
På förmiddagen fick hundarna en sökuppgift i koppel längs med bäcken. Násti först. Modji stängdes in så att hon inte såg ut. Inget fusk! Násti sattes i arbete där bäcken rinner in på tomten och hårasken låg 10-15 meter bort på mellan en halv och en meters djup. Hon jobbade längs med bäcken och tog vittringen ungefär en meter ifrån. I sidvind. Motströms. Násti fick klickerbekräftelse på sitt första lilla gny och godis och hon lutade sig då ner i vattnet mot vittringskällan och skallmarkerade snyggt. Massor med godis och en översvallande glad Matte!
Modjis tur. Hon hade otur. Just som hon började jobba kom Cockergänget ut snett över vägen och de fick se Modji och hälsade högljutt. Samtidigt gol tupparna...... Splittrad Modji. Inte så konstigt. Cockrarna var enträgna och ignorerade sin stackars matte. Lapskmatte krävde koncentration! Att träna med störning är inte fel alls. Modji skärpte till sig och jobbade vidare. Hon fick också vittringen helt nära och skallmarkerade som hon skulle. Klickerb ekräftelse. Även hennes belöning tillfredsställde både hörsel, smak och känsel. Ju fler inblandade sinnen desto bättre.
Därefter fick båda hundarna vara lösa på tomten och Matte visade så stort intresse där hårasken låg, att hundarna blev nyfikna och intresserade på nytt. Matte blåste på intresset en hel del, för att hundarna skulle förstå vilket värdefullt föremål de hittat i bäcken. Hårtussen har nu legat i vatten sedan i går morse. En del av de pyttesmå hålen i plastasken har nog dessutom slammat igen. Det finns hopp. Hundarna skötte sig riktigt bra för att vara nybörjare på denna typ av specialsök. Hårasken får ligga kvar så att hundarna kan få lite träning med ännu svårare förutsättningar på måndag.
På lördagkvällen flyger familjen norrut, i hopp om att kunna ge en familj ett avslut. En uppgift som är en utmaning för hundarna.
Mysjkin får sällskap av sin trogna kattvakt, som slipper stadens larm under ett dygn och får njuta med katten framför braskaminen.