För att spinna vidare på ämnet. Det är naturligtvis inte bara vid räddningssökträning och annan sökträning, där man som förare måste agera själv utan sin hund och hunden måste kunna ligga uppbunden under tystnad. Ensam eller i grupp. Man bygger olika banor och man tittar på varandras träning och man fikar tillsammans med sina träningskompisar. Att hundarna kan ligga uppbundna vid sidan av, lugna och tysta, är en självklarhet. För hundarnas egen skull, inte minst. Energin och orken skall användas för utbildning och träning av varje enskild hund. Inte för att stå uppbunden och gaffla och kanske få med sig övriga hundar i kören. Vilket stressar och tröttar ut samtliga närvarande. Även omgivningen om man befinner sig nära icke inblandade människor. Nära bostäder.
En bra början kan vara att lägga in denna viktiga träning mycket tidigt i hundens liv, så att det blir en vana. "Så här är det när vi träffas för träning eller annat." Vid fikastunden kan förarna få prata i lugn och ro och slippa ha lösa hundar "på bordet" med risk för att välta muggar med heta drycker. Hundarna kan med fördel ligga uppbundna lite vid sidan av. Finns inget att binda i kan man vänja hunden från början vid att sätta fast kopplet i ryggsäcken. Man lär hunden att sitter den fast så får den inte lämna platsen. Även om den rent fysiskt med lätthet kan släpa med sig en mindre ryggsäck. Utomhus kan man använda därför avsedda jordskruvar att fästa kopplet i. BIND ALDRIG UPP EN HUND I ETT HALSBAND MED STRYPFUNKTION ELLER RETRIEVERKOPPEL. Kolla så att halsband eller sele inte går att krypa ur. Ha inte för långt koppel så att hunden kan snurra in sig i ett träd.
Mattes första Lapska Vallhund anlände till Matte, nio månader gammal, med en stor kunskap och erfarenhet av hur man blixtsnabbt biter av ett läderkoppel! Ett skarpt snitt på bråkdelen av en sekund imponerade nästan... Så gick det ju inte att ha det. En stor riskfaktor för hunden själv, som kunde ta sig lös när den ville. Med risk för att komma lös i trafiken. Det hann gå åt några koppel innan Matte kom på lösningen. Nöden har ingen lag, kändes det som. Matte köpte plastad vajer och fixade två olika koppel därav. Två olika längder för olika användningsområden. Vajerlås användes för att få fast en hake och för att kunna göra en ögla att hålla i. Nyfikenheten var stor första gången detta tunna och mjuka stålkoppel användes för uppbindning. Jo då, nog hade försök gjorts för att gnaga av det och det gick ju inte alls. Inte var det särskilt behagligt heller och fler försök att klippa av kopplet gjordes aldrig. Så småningom byttes det ut mot ett vanligt läderkoppel igen och det fungerade fint framledes. Koppelklippning var ett avslutat kapitel, efter försöken att gnaga av en tunn stålvajer.
Matte och Husse ser detta med att hundarna vid träning skall fungera i grupp utan tjafs, uppbundna utan människor närvarande eller sittande i grupp med sina förare, som en del av arbetsdisciplinen. Även med en löptik närvarande. Vardagslydnad, arbetslydnad. Den typ av lydnad som hör till gott uppförande i vardag och på träning. Väluppfostrade hundar är inte samma sak som att vinna en lydnadstävling.