Fredag.
Solen sken och vägen var till största delen isfri, en frisk vind men inte bitande. Ett bra väder för en lång powerwalk med hundarna! När Husse gav sig iväg till Friskis och Svettis tog Matte med hundarna ut i friska luften. Icebugs på fötterna för säkerhets skull och det klapprade som vore Matte en häst som kom gående längs vägen. Det visade sig dock vara ett smart drag med spikskor på fötterna, då luriga isfläckar dök upp lite här och där. Det var skönt att gå fort och sträcka ut, utan att behöva spänna sig konstant som när vägen var täckt av glansis, med enstaka strösslade stora gruskorn som halkade bort från vägen.
Matte njöt av promenaden och så verkade även Modji och Aili göra. Som fick några små arbetsuppgifter längs vägen. Vid en fastighet pågår en genomgripande renovering och just här kommer vinden åt väldigt lätt. Ofta har något flyktigt fått fötter med vindens hjälp och hamnat bortåt vägen, i diket eller omgivande natur. Nu var diket vattenfyllt och ganska brett och på bortsidan låg en lång remsa plast och skräpade. Aili fick en apporteringsuppgift och Matte kunde slänga plasten i soptunnan i infarten. När Modji ville gå på toa lite långt bort från vägen gled kopplet ur Mattes vanthand och då fick Aili ge Matte sin morsas koppel, för nytt och stadigare grepp. En tappad vante måste även lyftas upp och öerlämnas till Matte. Powerwalk med intervallträning blev det alltså.
Matte var inte den enda hundägaren som var ute och traskade med sina hundar i området och det blev ett flertal hundmöten längs vägen. Vid åtta års ålder har Aili blivit vuxen och hanterar hundmöten på ett mer vuxet sätt än tidigare. Matte sätter båda hundarna vid vägkanen, ställer sig mellan hundarna och mötande hund och kräver att de båda Lapsktanterna sitter kvar på ett "kvarkommando". Det fungerar oftast bra. Mycket hänger även på vem de möter. Det är lättare med en hund än med flera, då de naturligtvis påverkar varandra. Visar Aili oro hakar Modji lätt på. Aili hade vissa problem med stillhet och tystnad när en liten Papillon kom förbi. Hon skällde inte! Bara gnisslade. Hon reste sig inte. Inte helt i alla fall. Det ryckte liksom i kroppen. Den där pyttelilla hunden ett par meter bort var väldigt intressant! Där den trippade rakt fram utan att se de båda hundarna vid vägkanten.
Hem kom Matte och hundarna efter en timslång powerwalk och Matte blev tvungen att öppna jackan mot slutet där hon öste på i motlutet, den sista biten hemåt. Modji och Aili höll god fart och kort efter anlände Husse från sitt gym. Medförande bakelser till eftermiddagsfikat. Hela flocken var välmotionerad och kunde unna sig gofika den här eftermiddagen. Hundarna fick varsin tuggpinne och bakelserna såg väldigt goda ut! Som små tårtor med en liten klick jordgubbskräm på toppen. Enligt försäljaren på konditoriet var de fyllda med en youghurtkräm. Aldrig tidigare har varken Husse eller Matte slängt en nyss påbörjad bakelse. Dessa bakelser upplevdes som oätliga. Faktiskt. Jordgubbskräm var det. En liten kludd ovanpå. Samt som lite svårupptäckt klister mellan mycket kompakt och frigolitartad smaklös maräng i mycket hårda och tjocka skivor. Sked räckte inte för att få i sig detta kompakta frigolitblock med rosa strimmor. Smaklös, jättehård och mer lik ett dekoratonsföremål än något man skulle kunna äta. Besvikelsen vid köksbordet var STOR.