Torsdag.
Att börja riva i ett hus någonstans kan få oanade konsekvenser....
När huset nu fått en ny fin trapp och nya glasluckor skulle sättas in på verandan för att få ett uterum med öppningsbara glaspartier, blev det logiskt att samtidigt rikta verandagolvet som bestod av glest lagt trallvirke. Verandan är två meter bred och diffade med hela fyra centimeter från husvägg och ut. Med lutning in mot huset! Det var alltså inget som satt sig, hängt sig ut från huset! Där allt dessutom står på fast berggrund.
När golvet började brytas upp uppdagades diverse märkligheter. Av två bärande stolpar mitt på den långsträckta verandan var den ena bara fejkad!!! Den står på den yttersta trallbrädan som i sin tur inte vilar på någonting!!!!! Den är dessutom placerad utanför plinten! På vilken ingenting vilar!!! Hur klantig får man egentligen vara?! Ett rent fuskbygge alltså. Enligt originalritningen på huset finns både veranda och tak över verandan med på denna ritning och allt tyder på att så här har det sett ut sedan huset monterades! En färdig stuga från en husleverantör.
Så nu frågar sig Matte hur resten av huset egentligen är ihopfogat? En fråga hon nog inte vill ha svar på. Huset har stått stabilt sedan 1977 trots allt. Men att taket över verandan, vilket är en fortsättning på hela taket med ett utskjutande parti, inte rasat ner utan fullständig bäring är ett under. Då bärlina i form av regel saknas under hela den yttre väggen som burit tunga glaspartier i åratal. Den planka man lagt dit är inte ens stående för bättre bärighet! En "bärande" stolpe vilar med ett par centimeter på ytterkanten av en plint, i övrigt är det två hörnstolpar som får ta hela tyngden.....
Att förstå att detta är rent åt helvete när man ser det, behöver man inte vara snickarkunnig för att inse! Bara lite allmänt sunt förnuftig.
Hade de nya fina och dyra glasluckorna inklusive skjutdörren satts dit så som det var tänkt från början, utan byte av golv, så hade byggfusket aldrig upptäckts. Varför luckorna med tiden förmodligen hade blivit omöjliga att öppna/stänga eller spräckts eller både och. På grund av sättningar i den urusla väggkonstruktionen med bristande stabilitet....
Nu blir det ordentligt gjort. Till en betydligt högre kostnad än planerat.
Utan golv utanför ytterdörren har hundarnas liv påverkats en hel del. När arbete pågått så har Matte slussat dem ut och in via altandörren från sovrummet, med kopplad Násti för att hon inte på rutin skall kliva upp mot ytterdörren från den nu gemensamma trappen ner. När hundarna har varit på tomten så har Matte varit tvungen att ha Násti under ständig uppsikt! Risken har varit stor att hon av gammal vana rantat upp för trappen för att ligga på verandan! Bara för att falla handlöst ner mellan reglarna som saknat täckning. För Modji och Aili är detta inget problem. Men som den åldrade hund Násti är märker man att reaktionsförmågan förändrats och hon gör som hon brukat utan att fundera så mycket, eller kolla så noga.
När arbetet legat nere har en passage täckts med brädor och osb-skiva, samt säkrats åt kanterna med kompostgaller. Då och då har passage ut och in från huset måst ske via dörren från glasrummet på baksidan. Just som arbetet avslutades på torsdageftermiddagen och trappen slutade i tomma intet hände det som inte fick hända - nästan! Matte närmade sig trappen när snickaren ville ha svar på fråga om täckningen av denna tillfälliga passage, vad han kunde nyttja för ändamålet. Násti läste Matte och tolkade detta som att nu skulle alla gå in för att slippa regnet! Násti rusade före så fort Matte rörde sig i riktning huset! Hon hann ända upp på den lilla osb-skivan som var den enda täckning som hunnit läggas på plats. En dryg kvadatmeter med öppet ända ner till marken runt om. Aili hakade på snabbt om ögat när hon såg Násti! Matte skrek "stanna", vilket de gjorde men sekunden för sent. När Matte skulle få Aili att lämna den lilla skivan och gå ner för trappen för att ge plats åt Násti, så var Násti vänlig och backade undan mot avgrunden mellan reglarna. Matte kastade sig fram och fick en näve päls i handen över rumpan på Násti. Som turligt nog inte kommit i fällning ännu. Greppet blev fast och bakfoten som var på väg över kanten blev stoppad. Ett fall mellan vägg och skiva hade inneburit livsfara då det slagit mot ryggen någonstans på grund av det trånga utrymmet. Ren fasa på bråkdelen av en sekund. Men det gick bra och det var nog bara Matte som fattade hur farlig situationen var.
Násti och Aili släpptes in enligt egen önskan, Modji blev kvar ute i regnet och Matte byggde säkerhetsmässigt en trygg passage för en gammal hund som går på rutin. Golv kan inte bara försvinna helt plötsligt. "Här har jag alltid kunnat gå säkert!" Så sade även den äldre man som för många år sedan skulle gå över isen till Stora Essingen, men just denna dag gick igenom isen då den var för tunn att gå på. Vilket ingen fått veta om ingen råkat se när han gick igenom och kunde se till att han blev uppdragen.
Mattes tillvaro är fortsatt en bergochdalbana i väntan på olika besked och hjärtat i halsgropen med Násti och ett pågående utbyte av verandagolvet.