Ett gott skratt förlänger livet!
Onsdagen var en dag med snabb förvandling utanför stugfönstret. Snön och isen försvann rakt ner i marken med sex plusgrader hela dagen. Man såg det vita minska timme för timme i rask takt.
På kvällen drog familjen iväg till Lidingö, för träning på ett utrymt våningsplan i sjukhuset. Två plan under är det nu inrättat en flyktingförläggning. Frågan var hur mycket som skulle höras från de sex skallmarkerande Lapska Vallhundarna på plan åtta?! Hundarna bands upp i praktiska räcken, alla tillsammans, utanför hissarna. Tre Lapska tikar, tre Lapska hanar och löptiken Springertiken som är rullhund. Sju hundar var uppbundna tillsammans och de var alla knäpp tysta hela kvällen! Löptikens närvaro påverkade inte denna goda vana. Det är förarna som lägger ribban! Det är obegripligt att hundar tillåts sitta och låta, när de är uppbundna vid träning eller i andra sammanhang. Lapphundar är lättskallade förvisso. Men så enkelt får man inte göra det för sig att man därför tillåter konstant skällande från uppbundna hundar.
I denna träningsgrupp fungerar detta alldeles utmärkt och problemfritt! Av någon anledning får många för sig att en löptik inte får närvara på träningen. Hanhundarna kan bli störda! ? Skall man inte träna hundarna att kunna jobba trots olika störningar? Skulle tikarna inte kunna jobba när de löper? Man får för sig så mycket och skapar problem som inte finns. Saker förstoras och krånglas till. Går man ut med en sökhund i skarpt läge så håller det inte att den slutar jobba bara för att en löptik funnits i området! Det försvunna lilla barnet eller den dementa åldringen måste hittas innan det blir kall, svart natt! Tillgängliga för insats finns bara en löptik och en hanhund. Det måste fungera och då får man träna just detta.
Så denna kväll fick löptiken starta kvällens träning med sitt sök. Mest för att hennes matte inte kände till området och då kan man lägga upp ett klurigt sök i ett för föraren och hunden helt okänt område! Nyttigt! Att det var en löptik som gick först blev liksom extra bonusträning för de tre hanhundarna. Som alla självklart reagerade! De jobbade kanonfint! Men det tog lite längre tid när de även måste kolla dofter på golvet under sina frisök. Vid funnen figge på en köksbänk markerade den yngste grabben med ett skall, tvättade golvet lite, kollade figgen på bänken och skällde lite till! Svabbade sedan golvet med en allt längre tunga och när det var färdigstädat ägnade han sig åt en snygg skallmarkering av funnen figurant! Snyggt! Så klart att han reagerade på lödoften, MEN - han blev inte utstörd! Han slutförde uppdraget! På liknande sätt jobbade även de andra två Lapskkillarna.
Modji reagerade inte på löpdoften. Däremot fyndade hon godsaker i ett hörn! Figgen stod i ett skåp när Modji snabbt noterade henne, men drog förbi in i ett intilliggande rum. Varpå figgen hörde Modji tugga på något hårt! Förståndig figge lämnade gömstället och gick efter Modji för att kolla vad hon år, just som Matte nådde fram. Figge och Matte tog Modji med fingrarna i syltburken ätande brödbitar ? Fazer Marianne-karmeller eller Toblerone? Torkade och svarta bananskal, en mängd karamellpapper och en tom Tobleroneförpackning låg i ett hörn. Modji hann inte äta mer än någon tugga av något och fick aldrig chansen att återvända och markera figgen. Som gömde sig på nytt och Modji markerade fint på ett direktskick. Detta rum stängdes till för efterkommande hundar.
Varför ovanstående rubrik? Jo, i denna träningsgrupp skrattas det väldigt mycket! Kvällen inte undantagen! Träningskompisarna känner varandra väl, är trygga med varandra, känner varandras gränser, har samma sorts humor och ser anledningar att skratta tillsammans hela tiden! Saknar prestige! Månne det beror på att deltagarna har några år bakom sig? Alla vill varandra väl och bjuder på sig själva. Shit happens och gör om och gör rätt. Om upplägget "skiter sig" får man tänka om och tänka till. Inte så lätt när det är en samling gamlingar som får luta sig mot den yngsta deltagaren när minnet sviker! Men å andra sidan är minnet där inget vidare heller! Inte är det så lätt att bestämma sig om man skall köra med lösrullar eller fastrulle och har jag verkligen hittat alla nu? Nej just det... honom glömde jag ju. Men vad tänkte du på när du ficksitta där allt längre i det pyttelilla skåpet? Jag undrade om jag skulle kunna trassla ut föttern någonsin igen....
Skratten är många och hjärtliga och det påverkar SJÄLVKLART även hundarna att stämningen i gruppen ligger på topp. Flockkänsla! I en grupp som tränar mycket seriöst - men inte tar det på så himla blodigt allvar. Det känner även hundarna! Det påverkar deras goda arbete och kvällen var inget undantag! Alla hundarna var mycket duktiga och löste sina kluriga uppgifter med beröm godkänt! Minstingen Aili jobbade ut ensam i totalt mörker för att hitta sin figge och Modji misstänkte att Husses vittring kom fram bakom en lös tapetflik! Vilket den nog gjorde efter att ha sipprat under taket och ner just bakom den lösa tapetfliken. Helt rätt tänkt, men för en människa rätt komiskt att beskåda. Den bjöd Modji på. Matte och "Facit" log ikapp.
TACK för en väldigt rolig kväll med goda prestationer från alla och väldigt många skratt!
GLÖM INTE ATT SKRATT ÄR EN VIKTIG INGREDIENS I ALL HUNDTRÄNING!
