Tisdag.
Det känns märkligt att uppleva att många i åldersgruppen sjuttio plus inte bryr sig det minsta om att man uppmanats hålla sig hemma och avstå olika former av miljöer, där många människor vistas samtidigt. Man ser sig själv som en "ovanligt pigg pensionär" samt inte alls som att detta är en åtgärd för samhällets/kollektivets bästa! För att plana ut det klimax som kommer framöver, när antalet smittade som kräver vård och intensivvård når ett antal som blir svårt att hantera. När även vårdpersonal smittats och tvingas isolera sig hemma. Man raljerar närmast med att man "varit och handlat som vanligt och även besökt andra platser som gynnat den personliga välbefinnandet för stunden.
Att "spela Allan" nu är illojalt mot samhället i stort och även mot de människor man omges av, då man riskerar att föra smittan vidare genom att som mer infektionskänslig äldre individ röra sig fritt ute i butiker och på andra ställen. Inte för inte går man från myndigheter och i SVT 1 - "Fråga doktorn" nu ut med information om VARFÖR även pigga äldre bör hålla sig undan nu!
Man är som grupp, oavsett om man springer maraton eller ej, försedd med tunnare, torrare och känsligare slemhinnor och man är mer infektionskänslig och blir man sjuk blir man sjukare än en ungdomligare individ. Man har ofta någon problematik med något som medicineras. Som högt blodtryck. Hur svårt kan det vara att göra som man blir uppmanad! Som gammal och förståndig och ännu inte dement. Inte för inte ordnar den ena matbutiken efter den andra med hemleveranser av mat åt olika riskgrupper. Sjuttio plus räknas nu som en riskgrupp och då är det väl bara att lyda order. Typ. Tycker Matte och Husse som vill hålla sig friska framför allt för hundarnas skull. Någon måste ju ta hand om dem!
Svårt att förstå känns även arbetslösa föräldrars ilska när deras barn nu tvingas vara hemma, eftersom förskolor har personalbrist när personalen i allt högre grad sjukskrivs och sätts i karantän! Är det inte smartast för alla om de föräldrar som är hemma tar hand om sina egna ungar?! Så att de som håller vård och bussar igång kan gå till jobbet och hålla samhället gående/rullande. Genom att kunna lämna sina barn på den underbemannade förskolan för någorlunda bra omsorg. Trots allt. Mycket positivt kommer nu fram, men även flera negativa tecken på att det egna jagets välbefinnande går före allt annat. Den som skrev en arg insändare om att turtätheten i lokaltrafiken i Stockholm ändrats med många uteblivna turer, svor över trängsel och smittorisker. Utan att begripa att bussförarna var sjuka eller satta i karantän! Personalbrist råder och då rullar färre bussar på Stockholms gator. Hur svårt kan det vara att begripa att hela smhället påverkas nu och att man får bita ihop och gilla läget. Som Leif GW konstaterade när han satt hemma i läsfåtöljen och sände TV på tisdagkvällen.
Matte planerar sommaren i trädgården och klurade på hur sättpotatis skulle kunna hemföras utan att besöka någon butik. Befinner man sig i en situation där man inte själv bör besöka en butik och är beroende av hjälp från andra med matleveranser, ber man inte om mer än vad som är absolut nödvändigt. Dit hör inte tidig sättpotatis från specialbutik.
Frågar man inte får man inga svar, varför Matte slog en signal till favoritbutiken Åkersberga Växtförsäljning. Där hade man, precis som på Zoo Kompaniet, just börjat fundera över nya former för försäljning till riskgrupper. Man har många kunder i gruppen sjuttio plus. Något swishnummer för undvikande av besök vid kassan inomhus fanns inte för stunden. Inom en halvtimme hade man hittat en lösning! Matte ringdes upp, fick göra en beställning och en halvtimme senare var Matte och Husse på plats i Åkersberga! En oerhört bra "quick fix" hade funnits upp på nolltid. Färdigt på två pirror vid leveransgrinden stod tre säckar "hemgjord" fin jord och en påse tidig sättpotatis! En kille som lossade en lastbil med truck var informerad och tillkallade Mattes kontaktperson. Som snabbt dök upp med ett stort papper med swishnummer och belopp som hon höll upp på avstånd. En mycket snabb och smidig lösning hade skapats för stunden och hemåt for Matte och Husse med potatisskörden förhoppningsvis räddad. Nu hänger det på Matte om det blir färskpotatis i juli eller inte.
Märkliga saker kan man få se när man är ute och åker. En parkerad långtradare, en personbil som förflyttas in i långtradaren, en litauiskregistrerad vit skåbil som kändes tämligen bekant tätt intill. Skumt.
Märkliga saker kan man även få se när man är ute och hundpromenerar. Vilket Matte gjorde vid hemkomsten. Två småflickor ute med varsin hund. För en gångs skull var Jack Russeln kopplad och i närheten av en människa. Jagade inte bilar och bet efter framdäcken. Den hade nu fått sällskap av en valp. Ett kraftpaket i form av en kamphundkille av mixad sort, "ihopkopplad" med en liten tjej. När Matte kom gående med de två Lapska kunde man ana hur hundmöten framöver kan komma att sluta. Mycket styrka fanns det i kamphundvalpen. Inte lika mycket i den mycket unga föraren. Men gullig var nog valpen och långt hemifrån var den också. Man tänker så olika när det gäller lämplig ras när man köper valp till ungarna. Aili påtalade det osäkra i situationen och Matte skyndade förbi. Fler möten kommer oundvikligen ske framöver.
De båda Lapska fick en lite lugnare promenad med Husse i skogen senare.
Bilden lånad från FB. Klicka för större bild.
