Tisdag.
Solen tittade fram som hastigast på morgonen! Andlöst vacker blev det utanför fönstret! En lågt stående morgonsol belyste den magiskt och märkligt Halloweenanpassade naturen till en tavla dominerad av orange toner! I skön kontrast till en fond av mörkt gröna granar och en rosablå himmel. Matte tittade ut genom de stora fönstren i vardagsrummet mot väster och hade svårt att återgå till datorskärmen. Det enda Matte gillar med Halloween är alla lysande orange inslag i annonserna samt alla vackra pumpor. I originalskick utan grinande ansikten.
När hundarna väl fått mat och Matte gick ut med dem på en längre promenad, hade grå moln åter dragit för sin ridå och solens korta gästspel var över. Men glöden dröjde kvar oavsett moln och längs promenaden genom skogen och längs sjön njöt Matte i stora drag och lagrade minnen och energier inför avlövade träd, grått och vått och mörkt. Hundarna hittade några enstaka kvarblivna blåbär längs stigen och på den smala brädbron över krondiket måste Matte gå försiktigt på de nerfallna björklöven. Blöta och halkiga.
Väl hemma igen ville Matte ta en paus och en fika innan hon satte igång med planteringen av blomlökar. Varför Matte slog sig ner i korgstolen i uterummet. Placerad intill ytterdörren med fin utsikt genom skjutdörrarna. Modjis stol. Matte bad inte om lov. Násti och Aili slog sig till ro i den stora rottinkorgen bredvid och Modji satte sig och spanade ut genom dörrarna. Men Matte fikade och läste lite väl länge och Modji blev otålig. Hon ville ligga i sin stol! Men där satt Matte! Först begrep Matte inte alls vad Modji höll på med. Modji placerade sitt huvud bredvid Mattes rumpa. Stod där och naglade fast Mattes ansikte. Som var vänt mot tidningen och Matte anade mer än såg Modjis blick. Modji började då putta på Matte. Som började förstå men visade inte Modji det. Matte ville se hur tydligt Modji skulle berätta att hon ville att Matte skulle flytta på sig och lämna tillbaka stolen till Modji. Modji övergick från att putta försynt med nosen på Mattes rumpa till att försöka få in nosen under Mattes rumpa! Hon blev mer intensiv och det var rätt svårt att inte märka att Modji försökte baxa Matte ur stolen! Matte låtsades inte förstå. Modji funderade. När Modji till slut tryckte sig in under Mattes ben och försökte lyfta dem med sin rygg, samtidigt som hon med nosen försökte lyfta Matte ur stolen blev det faktiskt så obekvämt att sitta kvar och läsa att Modji vann slaget om korgstolen i uterummet! Hundar kan tala! Det gäller bara att kunna höra vad de säger. Nu skrek Modji i Dövmattes höröra: "MEN FLYTTA PÅ DIG! DU SITTER FAKTISKT I MIN STOL OCH NU ÄR DET MIN TUR!" Omöjligt att missa.
Där låg Modji sedan och mådde gott när Matte gick runt och placerade ut blomlökar för nergrävning. Ett jobb som skulle ha gjorts för länge sedan, men Matte har väntat på lite regn för att få en mer lättgrävd mark. Fem millimeter kom för några dagar sedan och den vätan hade inte trängt djupt i den i dessa trakter snustorra marken. Överallt i skogen där man normalt behöver stövlar, går man torrskodd i tygskor. Ett besviket par kom ut ur skogen och hade inte hittat någon svamp alls. För torrt.
Så himla kul att ligga ensam i uterummet, även om stolen var erövrad, var det inte. Modji anlöt sig till den övriga flocken och tillbringade resten av eftermiddagen med Matte, sin mor och sin dotter görande lite av varje. Koltrastarnas favorittillhåll övertogs av hundarna och de åt röda små frukter på Bukettapeln.
Nu gäller det att vakta blomlökarna! Vad som grävts ner kan grävas upp och alla typer av lök är giftiga för hundar. Men både Modji och Aili har som mycket unga både grävt upp och lyckats få i sig de grunt liggande krokuslökarna. Utan att må synbart dåligt. Mycket få blommande krokusar blev det den våren. Det var ju tråkigt.