Trots regnet även på söndagen, måste hundarna ut på promenad. På en mindre stickväg har Matte den senaste veckan hört en större hund skälla ihållande vid passage i närheten. Där har inte funnits hund på mycket länge, men ett hus har varit tomt och till salu sedan ett år ungefär. Nu tog Matte de Lapska med på en sväng för att se vem som eventuellt flyttat in. Långt innan huset dök upp bakom granarna började det grova och ihållandet skallet. Modji blev mycket intresserad! De andra brydde sig inte. Matte såg ingen hund till en början men hörde desto mer. Bunden i en kort lina intill trappen stod en mycket upphetsad Rottis och kastade sig i snöret vilt skällande. Modji ställde sig som fastnaglad på vägen en bit därifrån och stirrade på Rottisen. Inte det minsta rädd eller osäker! Bara nyfiken och lite taggad! "Kom igen nu!" Öronen spetsade mot jycken, svansen högt över ryggen, bredbent och all tyngd på frambenen. Hon vägrade gå vidare! De första hundar hon såg utöver sin Mor och Mormor var en Rottis, en Schäfer och en Boxer. Dem kom hon att älska! Alltså älskar hon alla Rottisar och Schäfrar till dess att de visat att de är otrevliga mer konkret. Den här nytillkomna, vilt skällande hunden var inget hot för Modji. Härligt! Men när Modji skulle käfta emot och börja skälla släpade Matte med sin tuffa Lapska brud vidare längs vägen. Matte är stenhård: Skällande mot andra hundar är absolut förbjudet. Oavsett orsak.
På eftermiddagen var hundarna hemma och vaktade huset, när Husse och Matte var borta på varsitt håll.