Torsdag.
Matte ville testa hundarna ordentligt i kongletandet. Hon tog de tre minsta kongbitarna, förvarade i karantän och hanterade med tång och gömde dem utomhus i blåsten. En av bitarna är knappt två ggr två centimeter och två är en lika stor bit delad på två. En centimeter i basen en centimeter på höjden - men trekanter avsmalnande till ingenting. Toppen på minikongen delad i småbitar. Två små spetsiga bitar nästan omöjliga att hantera med Mattes artrosfingrar och inte lätta att hantera med tång heller.
Nåväl, dessa tre bitar gömde Matte i och kring den vägglösa carporten i kulingbyarna. Alla färjor till Finland var inställda hela dagen. Ett mycket vindutsatt läge för ett uppletande således. De två minsta bitarna gömdes längst i bakkant (mot vedboden) och framkant (mot vägen) av sökområdet. En nerstoppad intill den främre stolpen till vänster, i glipan mot en intilliggande balk på marken. Under vissna löv. Den andra minibiten gömde Matte i bakkanten tätt intill vedbodväggen. På marken bakom en träbock och nerpressad i grovt grus. Den lite större biten på 2x2 cm fick ligga mitt i navet på höger framhjul till Husse nyss använda och ännu varma bil. På sidan vänd mot Mattes tätt intill stående bil. Stor spridning var det alltså på de tre små kongbitarna och vinden skulle komma att slå in vittringskällornas vittringar i varandra.
Hundarna hade fått vänta inne i huset för att inte ha en aning om vad Matte pysslade med utomhus, utanför grinden. Matte hade bestämt sig för att liggtiden skulle vara en timme, men det blev en och en halv timme, då Matte under tiden hittade på mycket annat som behövde göras. Som hänga tvätt och pyssla om trädgården. Vinden tog i och lösa föremål fick fötter. En enda plats var tänkbar för en fikapaus när Husse kom hem efter en tur till golfbanan. Uppe på infiltrationskullen kunde man njuta av solen på bekväma stolar och bara utsätta sig för en frisk vind. De hårdaste byarna nådde inte in bakom hus och häck. Så här blev hela Lapskflocken kvar en god stund, njutande av solvärmen! Men tiden gick och moln drog in och Matte återgick till hundarnas uppletande av små kongbitar. De skulle för första gången söka rätt på tre kongbitar utlagda samtidigt och nu dessutom i kraftig vind.
Infarten till huset med carporten är skiljd från tomten med en grind och från vägen av två elastiska rep, för att slippa få bilarna nerpinkade av förbipasserande hundar och tomten använd som vändplats. Hela detta område var alltså sökområdet för Modji och Aili. Husse placerade sig på vägen utanför som publik.
Aili fick börja och hon sattes ner längst ut mot vägen, vänd in mot tomten, för att vittra in området och för att sedan skickas in i sökområdet. Vindriktningen varierade i ett, mellan samtliga tänkbara väderstreck. Aili startades och gick raka vägen fram till den första lilla kongbiten nertryckt vid den främre carportstolpen. Helt dold under torra löv. Aili frysmarkerade fint och gjorde ett exakt påvis. Klart på några sekunder. Mycket beröm och en godisbit. Aili skickades sedan vidare med ett "färdig - ut och leta" så som sker vid sökarbetet. Detta var dock något nytt i detta sammanhang. Aili tvekade lite men fattad snabbt och letade vidare utan att återgå till det första fyndet. Hon gick raka vägen bort till vedboden och fyndade direkt den andra minibiten av röd kong, nertryckt i gruset intill vedbodväggen. Snygg markering även här och ett snabbt avslut utan återgång. Aili letade vidare och lokaliserade en vittringskälla till bilarna. Detta blev en utmaning, då placeringen var mitt i carporten med fritt spelrum för kulingbyarna rakt igenom carporten och under bilarna. Att något fanns i hjulhöjd på någon av de två tättstående bilarna var Aili klar över och hon jobbade intensivt på vittringen lite växlande mellan den vänstra och den högra bilen, där hon gick emellan dem. För att sedan fästa på rätt hjul på rätt bil, där hon frysmarkerade fint. Hon gick systematiskt till väga och jobbade sig fram till vittringskällan i ett bra arbetstempo.
Aili hade gärna fortsatt leta små kongbitar och måste mutas in i huset, för att lämna över åt mor sin. Modji repeterade sin dotters uppletande och plockade vittringarna på precis samma sätt. De två minsta bitarna placerade i ytterkanterna först och avslutningsvis den tredje biten svårare placerad mitt i sökområdet. Med den mest vindutsatta placeringen och dessutom ett stycke ovan mark på ett nyligen använt fordon. Tillsammans med andra dofter inne i centrum av fälgen.
Matte och Husse kunde inte vara mer nöjda med resultatet. Sedan blir det en helt annan utmaning att mitt under en lagtävling med sökuppgifter där försvunna människor utgör merparten av uppgifterna, leta rätt på en eller flera kongbitar. I en för hundarna okänd miljö där de är helt fokuserade på sökuppgifter. Kanske inte uppletande efter små gummibitar. Måtte nu Matte vara tydlig nog när det beger sig, så att Modji och Aili förstår precis vad Matte vill att de skall göra där och då.... Söka efter försvunna människor, eller leta efter föremål. Där finns en svårighet.