Söndag.
Lapskflcken var lite trött efter så många timmar i sorlet på Älvsjömässan, även om det var väldigt stimulerande att så många var nyfikna på rasen och ville fördjupa sina kunskaper. Hundarna njöt av uppmärksamheten vad det verkade. Sociala som de är så älskade de att bli klappade av så många barn! På förmiddagen slappade flocken och det regnade nästan oupphörligt. Varför några timmar i en segdragen gryning framför braskaminen inte störde på något sätt.
Mitt på dagen lättade regnet vartefter och skurarna kom allt mer sällan. Flocken förberedde sig för utevistelse och gav sig iväg till bergtäkten i närheten. Här skulle hundarna få springa fritt så länge de kände för det, var tanken. Medan Husse och Matte skrotade omkring på de öppna ytorna och händelsvis råkade försvinna då och då. Det är hundarnas sak att hålla reda på sina människor! Inte tvärtom. Sökträning på ett spontanare sätt. Nosarbete och uppmärksamhet på flocken krävs.
Komna till infarten kunde Husse och Matte konstatera att låset till bommen var utbytt och därmed koden. Så bort till bergtäkten gick det inte att köra och det är för långt att promenera. När himlen samtidigt öppnade sig i ett oväntat skyfall kändes det som ödet. Det skulle inte bli något av med planerna på lite hundträning på tu man hand inom flocken.
Några inköp skulle göras, så kosan styrdes till Ica i Brottby. På vägen passade Matte på att slänga iväg ett mess med fråga om den nya koden för att inte glömma. Varpå ett svar med nya nuffror oväntat kom per omgående! Så då fick det bli en ny tur till bergtäkten för åtminstone en halvtimmes hundträning med mycket spring på stora ytor, innan det skulle bli för mörkt.
Både Husse och Matte hade godis i fickorna och gick direkt från bilen åt varsitt håll när hundarna släpptes ut. Längs kanterna längst in i bergtäkten stod ett flertal containrar av olika modeller och ett flertal mindre högar med stenar och grus fungerade också att gömma sig bakom. Valde man dessutom att gömma sig så att vinden slog vittringen rakt mot den branta bergväggen fick hundarna jobba en hel del på vittringen. Med två hundar sökande parallellt blir det även konkurens om figuranterna och godisbelöningarna! Gång på gång gömde sig Husse och Matte och Modji och Aili antog utmaningen att hålla ihop flocken! I hög fart höll de sig konstant i rörelse fram och tillbaka mellan bergväggarna i fyrtio minuter. Så långa frisök får de aldrig på den vanliga träningen under vardagkvällar. Att springa i en dryg halvtimme är inte samma sak som att frisöka samma tid. Då skall nosen vara inkopplad och hunden är i arbete och måste lösa problemet att tolka vinden och hitta vittringskällan. Här var det inte heller en eller två personer som var försvunna. Det blev totalt drygt tio människor de skulle leta rätt på, när Husse gömde sig drygt fem gånger och Matte lika många på varsin sida i bergtäkten. Minst fem gånger var. Hundarna fick även klättra en del bland stenblock för muskel och balansträning och detta är något de älskar. De kommer högt upp och får vittringar långt bortifrån. Modji stod där och vittrade mot den mörka skogsranden högt uppe! Länge och med stort intresse.
Flocken hade tur och slapp regn under sin intensiva sökträning. Hem gick sedan färden och hundarna var kompenserade för sina sju timmar i sträck, liggande på ett renskinnförsett bord på Älvsjömässan. Något de lojalt ställde upp på för att visa att de duger till både sökarbete och socialt arbete. De är både tuffa i arbete och mjuka i sitt sätt mot människor. Nu var de ombedda att ligga där som klappochkelhundar och då ställde de upp på det. Lika bussigt som när de i den tilltagande skymningen i bergtäkten höll reda på sina virrigt försvinnande människor!
Hemma i stugan blev det sedan fika med tuggpinne till hundarna och saffransbulle till de tvåbenta framför brasan.
Klicka för större bild.
