Lördag och Allhelgonadagen.
Ingen morgontidning i lådan och ingen morgonpromenad för hundarna med Husse. Vilket han kompenserade dem för lite senare, genom att ta en lite längre skogspromenad med dem. Kors och tvärs över stock och sten, upp och nerför bergknallarna. Inga jägare var i skogen just här. Förra helgen smällde det oroväckande nära några gånger. Längre bortåt vägen var varningsskyltar uppsatta om pågående jakt. Då gällde det att passa sig, då stugområdet ligger som en ö i storskogen. Omgivet av tre sjöar och gammelskog / naturreservat. Mitt i skogen, helt nära Stockholm.
Matte behövde också röra på sig och passade på och tittade till några grannstugor som inte fått besök på några veckor. Inga nerblåsta träd eller uppbrutna dörrar och fönster. Allt såg bra ut. Matte kunde konstatera att det var första gången sedan i våras som hon kunde ta sig uppför en brant backe till en av stugorna. Framgång kallas det. I jämförelse med när benen inte gått alls i uppförslut.
Sedan lämnades hundarna hemma efter lite utevistelse på tomten i regnet. Husse och Matte for till kyrkogården i Djursholm, där de mötte Mattes båda söner. Smyckade ett par familjegravar tillsammans och tände ljus i minneslunden. Oändligt vackert var det på denna lilla skogskyrkogård på en kulle. Med många stora ekar och andra mycket gamla träd. En kyrkogård om vilken en fotobok skrivits av en nära släkting. Med vissa mer kända gamla gravar utmärkta och beskrivna. Elsa Beskow och Alice Tegnér bodde här, liksom Victor Rydberg. Alice Tegnér var musiklärare i skolan som hölls på slottet till en början, innan den stora gamla skolan byggdes.
Efter en promenad på kyrkogården gick färden vidare till Djursholms Centrum för en gemensam tidig middag på en mycket trevlig krog. Eftermiddagen hade varit regning och det var skönt att komma inomhus och få lite mat i sig.
Hemma väntade sedan hungriga hundar som inte alls hade bråttom ut i det strilande regnet. De slog sig hellre ner framför brasan, efter en snabbrastning på gräsmattan.