På morgonen begav sig Matte upp i skogen med de Lapska. För att kunna låta dem vara lösa en stund på de öppna ytorna uppe på berget, fick de ha sina vargpinglor på sig. De njöt av att rusa runt i snön och Gázzi rullade sig med välbehag. Modji visade rätt snart att hon hade intressanta dofter i näsan, vilka hon väldigt gärna ville följa upp. Matte kallade tillbaka Modji ett par gånger, när hon visade sig vilja vandra iväg. För att inte riskera att Modji skulle dra iväg, kopplade Matte upp hundarna och fortsatte promenaden. Snön ligger ganska djup överallt och Matte blev genast varse vad Modji vittrat in. På stigen dök stora tassavtryck upp och Matte hade först svårt att se i vilken riktning de gick, då lite snö rasat ner i varje spårstämpel. Spåret var färskt då det snöat lite nästan varje dag, samt varit kraftig frostutfällning. På de öppna ytorna över bergknallarna låg snön betydligt tunnare och här syntes tassavtrycken tydligt. Spåret kom uppifrån sjön Hoven och gick söderut. Steglängden var ca en meter och spårstämpeln tio centimeter. Varg eller Lo. För några dagar sedan spårades fem av de sex vargarna kring ett slaget rådjur och samtidigt spårades ett stort lodjur av Länsstyrelsen. Vargfamiljen har den senaste tiden mest vistats i "kärnområdet" och hela reviret är så litet att de kan förväntas befinna sig precis var som helst under dygnet. En vuxen varg förflyttar sig med lätthet 2-3 mil på ett dygn.
Matte blev nyfiken och spårade rovdjuret vidare söderut, endast ett par hundra meter in från vägen, längs vägen och längs den sträcka som Matte går sin kortare skogsrunda. Strax bakom grannhusen tvärs över vägen. Modji stoppade nosen i varje spårstämpel och sniffade djupt. En räv hade nyligen gått samma väg och så småningom syntes rådjurspår. Det stora spåret avvek lite och kom snart tillbaka och spåren ledde Matte ner från berget mot en gammal igenvuxen traktorväg. Där blev Matte stående. Totalt överraskad. Möjligen hade Matte väntat sig att hitta ett slaget rådjur, men inte att upptäcka att åtskilliga kvadratmeter mark var svart och helt snöfri i den i övrigt snötäckta skogen. Matte tänkte endast i banor som att någon varit där och grävt. Men varför? Efter att ha fortsatt ner från berget stod det klart att vildsvinen anlänt! Under natten/morgonen hade de bökat upp ett flertal områden, som vart och ett var åtskilliga kvadratmeter stora. Tidigare har Matte sett spåren av dem längre bort i skogen, men aldrig så stora ytor uppbökade så mycket! Nu har de befunnit sig omedelbart bakom ett av grannhusen och en fasa vore att få in dem på gräsmattan! Flertalet tomter/trädgårdar här saknar staket och där är det fritt fram för dem. Matte är nu extra glad åt ett kraftigt trästaket runt framsidan/trädgårdsdelen av tomten. Baksidan består av ett berg, föga vildsvinsvänligt.
◊
Efter den upplevelserika skogspromenaden tog Matte med sig Modji och åkte till Mormors hus. Nu var alla mediciner bortstädade och Modji släpptes lös. Det första hon gjorde var att springa upp till Mormors sovrum. Ingen Mormor! En förvånad Modji mötte Matte i dörröppningen och började leta efter Mormor i hela huset. När hon inte hittade henne placerade hon sig vid ytterdörren och väntade på Matte. Det fick hon göra ganska länge, då Matte hade en hel del att ta hand om i huset.
Innan hemfärden fick Modji springa lös på tomten och hon kollade även vid grannarnas grindar om hundkompisar eventuellt var ute. Men kvällen var kall och underkylt regn föll trots fem minusgrader, så alla höll sig inne. Färden hem var allt annat än behaglig, med en isbeläggning som frös fast på vindrutan! Bilar stod längs motorvägen och förarna försökte få bort isen. Matte hade ett litet titthål tack vare AC som sprutade varmluft och gjorde bilen till en bastu. Vid avfarten i Brottby hade det underkylda regnet långsamt övergått i snöyra. Vilken lättnad! Husse hade hört täta varningar på lokalradion om synnerligen besvärliga förhållanden inom området.
Lyckligt hemma till ett uppvärmt hus, upplyst och välkomnande.
♥Tillbaka