Onsdag.
Efter en regnig dag var det dags för kvällsträning i den gamla sjukhuskällaren på Lidingö. Under en fantastisk övergångstid var hela byggnaden ett sjukhus i avveckling. Möblerna var borta, men fast inredning var kvar och på ett av våningsplanen fick träningsgruppen träna räddningssök. Korridorer, stora rum, små rum, skrubbar, skrymslen och vrår. Det fanns oändliga möjligheter till kluriga gömställen! En del dörrar var låsta och man måste går runt för att komma vidare, när hundarna fått vittring från gömda figuranter. Det var väldigt lätt att villa bort sig, när planritningen var ett upprepande av korridorer och rum. Det var då det och det var väldigt utmanande, utvecklande och roligt! På denna hemsida finns en separat sida med text och bilder från en sådan sjukhusträning.
Klicka för större bild.
Matte och Aili - träning på sjukhuset 22.3.2017.
Träningsgruppen är tacksam för att ännu få komma och träna i källaren, som förblivit som förr. Med ett skyddsrum, flera fläktrum, verkstad och förråd, samt diverse andra utrymmen där man kan gömma sig. Fläktarna bullrar konstant, vilket innebär att på alla träningar här ingår automatiskt bullerträning. På onsdagkvällens träning denna vecka tillkom några störningar för hundarna, när de sökte efter gömda människor i de olika utrymmena. I ett av väldigt många plåtskåp, placerade tätt ihop, låg det korv undanstoppad. På golvet, tätt intill en pelare, låg en jacka och en mössa fanns utlagd i närheten. Alla i träningsgruppen, som inte körde hund för tillfället eller var gömd som figurant, stod och pratade i grupp mitt i sökområdet; tätt intill två av de gömda figuranterna.
De flesta av de sju hundar som tränade tillsammans denna kväll fick samma upplägg på sina sök. Tre figuranter var gömda och två av dem var gömda mycket nära varandra. Aili, som var först ut, fick tre figuranter gömda mycket nära varandra alla tre - en uppgift hon löste alldeles för snabbt! Mycket snyggt och rutinerat jobbat. För att få springa lite fick hon tomsöka i några rum som avslutning. Dima, som denna kväll var den som var mest orutinerad, fick bara två figuranter totalt och de var gömda nära varandra. Samtliga hundar hade lika mycket störningar i form av buller, korv, kläder och människor som stod tätt inpå figurantena och umgicks. Mycket snackande och skattande är en bra störning. Ett skarpt sök består sällan av komplett stillhet och tystnad kring den sökande hunden! Tvärtom! Hets och stress, skrik och gråt och allmänt bullrigt och rörigt. Alltså måste man träna även detta. Vilket ger en omväxlande form av träning.
Det finns hundförare som inte tillåter någon att yttra ett ord när man kör hund och man får inte komma nära för då störs hunden. Det är nog så att det är hundföraren som störs mest. Som har mest svårt att koppla bort kompisarna runt om. Inte hunden, som söker och vill hitta. Det som är svårt måste man träna på och i denna träningsgrupp är det högt i tak och man skrattar mycket. Även när en hund är i arbete.
Dima är van vid att det är pratande människor runt omkring honom när han söker. Han har bara tränat räddningssök under ett år och han är en omplacering, men han är som de flesta hundar anpassningsbar och från början fick han vänja sig vid störningar. Nu var det värre än någonsin med inlåsta köttbullar intill de båda figuranterna! Figuranterna var gömda osynligt, med endast två meter emellan gömställena. Kläder låg slängda i närheten. Dima hittade köttbullarna snabbt! Han fastnade vid skåpet en stund, men släppte det snart och jobbade vidare på vittringarna från människor. Han hittade jackan och nosade igenom den, men släppte även den snabbt. Sedan blev han kvar vid de båda gömställena och följde vittringsvägarna, med ett kort uppehåll för att nosa på alla som stod bredvid. Jo det stämde. Det var två vittringar som inte syntes. Han jobbade vidare och hittade så småningom de båda gömda träningskompisarna, en i taget. Dima lyste av stolthet och belönadess både med godis och socialt. Duktig kille! En härlig hund att jobba med!
När Dima flyttade in och presenterades fanns en nyfikenhet hos många, kring hur denna hund skulle utvecklas. Vad innehåller en Eastern European Village Dog? Vad skulle det bli av en ettårig omplacerad slyngel hos den gamla tanten?
So far so good. Matte och Dima trivs alldeles utmärkt tillsammans. Liksom Husse och Dima. Aili och Dima är de bästa vänner och kärlek uppstod medelbart. Dima verkar trivas bra i sin flock, efter många flyttar på mindre än ett år.
Dimas första träning, tre dagar efter det att han flyttat in. Han hette då Colin, men lystrade dåligt till det namnet. Efter att Matte hade testat olika ljud, valde han själv att få heta Dima.
