På tisdagen tog Matte en promenad i området med hundarna och passerade Argschäferns bostad. Hunden stod uppe på verandan och gav ilsket och envist hals så det ekade mellan bergknallarna. De tre Lapska visade obehag inför den uttryckta ilskan och både Násti och Modji minns helt klart att hunden kom lös och anföll Modji som valp, med mamma och mormor på promenad förbi. Nu höll en bil med släp på att försöka backa in på Argschäferns revir, samtidigt som tre kopplade hundar passerade och det fick hunden på berget att bli vansinnig enligt hur det lät. Aili ville svara tillbaka, men Matte ville ha tysta hundar som gick rakt fram och tänkte bort eländet på berget intill. Det lyckades faktiskt rätt bra, med en kombination av ren och skär lydnad och godisbelöning för koncentration på Matte och promenerandet. Samtidigt är Matte själv livrädd för att hunden ännu en gång skall ta sig ut från verandan, för ett nytt anfall med väldigt mycket blottade tänder..... Matte försöker "spela Allan" för att förmedla att hon lätt som en plätt kan fixa den stora och arga hunden. Vilket hon ju inte alls kan så klart. Inte lätt är det att spela teater alla gånger. Men nödvändigt.
På kvällen tränade tre Lapska tikar och tre Lapska killar inomhussök på Lidingö. En småregnig och senare ösregnig kväll, var det skönt att vara under tak i ett uppvärmt hus, som står tomt i väntan på renvering. Lite av ett Villa Villerkullahus, med små prång, kattvindar och två olika trappor mellan våningarna. Under vintern har gruppen tränat här ett flertal gånger och då har hundarna bundits upp inomhus. Nu fick de i stället vänta i bilarna, för att lösgöra fler utrymmen för sökarbete. Som det stora köket med sina möjligheter i form av skåp i olika storlekar. Träningsgruppen är allmänt väldigt pigg på att finna nya och kluriga gömställen, vilket en och annan ibland kanske kan ångra.... Matte fann två små dörrar i ett hörn och misstänkte ett större skåp innanför. Vilket stämde. En välväxt man iklädd tjock jacka antog utmaningen och lyckades trycka sig in i skåpet! En omöjlighet vid en okulärbesiktning av figurantens storlek (inte överviktig!) samt storleken på det tilltänkta gömstället. Men in kom han! Utan att ta av sig jackan. Gömstället var så klurigt att han fick ligga kvar längst och blev hittad sist av de inalles fem utlagda figuranterna. Hundföraren hade ingen aning om skåpets innermått och inte heller om var de fem figgarna var gömda. Ingen facitgubbe medföljde. En av figgarna var inlåst i en skrubb under en trapp och hundföraren kunde inte kolla om markeringen var korrekt. Annat än genom att be figgen belöna. Om det nu fanns någon figge där.... Lita på hunden!
Mattes olika gömställen bestod av en toalett med låst dörr innanför ett duschutrymme, bakom två olika branddörrar där vittringen slog ihop med andra vittringar och drog iväg in i köket och upp i ett trapphus, samt inne i ett högskåp i köket av samma storlek som en stående likkista. Samtliga dessa legor/gömställen visade sig vara knepiga för hundarna, såtillvida att antingen kom det ut minimalt med vittring, eller så spred sig vittringen långt bort från legan.
Alla hundarna sökte i koppel för att inte rusa runt och halka, samt för att inte försvinna för långt bort från respektive förare. Med fem figgar gömda i ett tvåvåningshus fanns det naturligtvis vittring överallt. Hundarna stagas upp och tvingas koncentrera sig på en del i taget och föraren kan lättare hålla en planerad söktaktik när hunden förs i koppel.
Alla de sex Lapska Vallhundarna fick denna kväll tänka till ordentligt och fokusera på uppgiften, för att finna de fem gömda figuranterna. Nya legor användes för alla hundarna och förarna hade ingen aning om var det fanns gömda människor i byggnaden. Vilket innebar en hel del tankearbete även för dem! Många gånger måste man tänka byggnadstekniskt när man söker inomhus med hund. Vittringarna kan ta oanade vägar ibland! Den figurant som gömt sig bakom en dörr stående mot en vägg på andra våningen, vittrades in av en hund på våningen under vid ett ventilationshål. Bakom ryggen på figgen på andra våningen fanns ett rör, som mynnade rakt under på våningen nedanför. Inget som var planerat! Hunden fick beröm både för en korrekt avståndsmarkering och senare för en lika korrekt markering på den våning och i det rum där figuranten var placerad.
En mycket givande träningskväll med riktiga genomkörare för hundar och förare, slutade sent på MAX med mat och framtida träningsplanering. Tack allihop för att vi har så kul och lär oss så mycket tillsammans!
Onsdag.
Efter en morgonpromenad med hundarna drog Matte till stallet i fortsatt ösregn. Ingen ridning denna dag. Det var dags för terminens teoripass. Något nytt för Matte ihop med ridlektioner. Mycket bra! Uppenbarligen förbereds gruppen för ett ryttarprov! Det första i en rad vid ridning på Islandshästar i dressyr. Praktik och teori. De mogna ryttardamerna i gruppen har alla hästtjejen i sig bevarad och lite pyssel med och kring hästarna känns som en nödvändig ingrediens i livet. Nu har även Matte fått liv i sin inneboende gamla hästtjej! Ryktade av en av de hästar som stod inne. "Vi är alla återvändare!" yttrade en av damerna. Återvändare synonymt med äldre som ridit som unga och efter ett längre uppehåll börjat rida igen. Inte alls ovanligt. Härligt!
Hela dagen har regnet öst ner. Matte fick besök och hundarna ville inte ens lämna verandan, för en tur ut i allt det våta. Rotblöta! Så välbehövlig.