Måndag.
Matte har luskat en del i omständigheterna kring Dimas första tid i livet. Han kom ju till Sverige genom en organisation godkänd för att ta in hundar från Ryssland, verksam både i Sverige och i Ryssland. Man presenterar hundar aktuella för att få nya och permanenta hem på FB. Man ser en bild och man läser en presentation av vad man vet och hur man upplever hunden och för köparen är det allt man får veta när man bokar en hund. Man har ju inga som helst möjligheter att träffa hunden innan man tar över den. Dima presenterades som Vnuchok för ett år sedan. Han kom sedan hit till sin svenska matte i februari. Han var då bara fyra månader. Bilderna från presentationen visar en söt, Bordercollieliknande valp med stora undrande ögon. Det är ju hart när omöjligt att inte falla pladask eller veta hur en sådan hittehund kommer att utvecklas. Man får chansa och hoppas på det bästa. Nu hampade det sig så att den här söta valpen utvecklades till en hund som tydligt visade att han behövde mer sysselsättning och annat boende än vad som kunde erbjudas. En klok och osjälvisk ägare såg till hundens bästa och nu ingår han i Lapskflocken. Om än bara med en enda Lapsk Vallhund numera.
Matte lyckades komma i kontakt med en person i Ryssland som kunde tillföra lite information kring när Dima togs om hand. En person tillhörande den ideella organisation som förde Dima till Sverige. Hon bor i Volgograd i södra Ryssland. Öster om Luhansk i Ukraina. I Volgograd hittades Dima två månader gammal, sittande helt ensam under en bil på en tomt. Ingen mamma och inga syskon fanns där. Det var i december förra året. Hur han hamnat där är det ingen som vet. Var han dumpad av någon som ville bli av med honom? Eller hade han gått vilse? Oavsiktligt kommit bort? Det går inte att få veta. Matte hade fått höra att han hittades på en industritomt i Moskva. Den ensamma valpen Dima togs omhand och fördes till ett 'shelter', där han bodde fram till några dagar innan resan till Sverige påbörjades. Han var då vaccinerad mot lite av varje och han hade fått ett pass.De sista dagarna i Volgograd bodde Dima hemma hos den kvinna som Matte har kommit i kontakt med. Det kanske var en industritomt men i Volgograd. Långt från Moskva och ännu längre bort från Sverige. Dit han fick åka bil med en hel del andra hundar mitt i vintern. Knappt två veckor innan kriget i Ukraina bröt ut.
Nu har Matte skickat många filmsnuttar och många bilder från Dimas liv tillsammans med Aili i vardag och i träning till den organisation som tog hand om den ensamma och övergivna valpen Vnuchok. Som i passet heter Colin men kallas för Dima av Matte och Husse. Ett ryskt smeknamn som uppskattades av hans tillfälliga matte i Volgograd. Som mycket gärna vill följa Dima vidare via foton och filmer! Matte delar gärna med sig. En valp som överlevde trots allt och som nu är en sprittande tonårsgrabb med kli i hela kroppen! Med ett stort behov av mental stimulans och att tröttas ut av annat än att bara springa som en vinthund jagad av Aili på tomten!
När Modji lämnade flocken i somras, tipsades Matte välmenande av någon på veterinärmottagningen, där Modji nyss fått somna in, om att hitta en ny hund på Blocket! Bland alla Coronahundar. Icke! Aldrig! Var Mattes kommentar. Matte trodde på ödet. Att förr eller senare skulle en lämplig hundkompis dyka upp till Aili. Så blev det och han heter Dima. Urhunden (Eastern European Village Dog) från Volgograd i södra Ryssland, rakt österut från Luhansk i Ukraina.
Klicka för större bild.
Foto skickat till Dimas räddare i Volgograd i Ryssland.