Tisdag.
Matte tog ut kartongen med Mysjkin ur gäststugan, där den stått under natten. Den placerades på trappen, på väg till bilen. Så att hundarna skulle få möjlighet att ta in att han inte finns mer i deras värld. Modji följde Mattes göranden och låtanden och när kartongen ställdes ner kom Modji fram med kraftigt vaggande svans för att hälsa på sin älskade vän. "Hej kompis! Har du kommit tillbaka nu!" Modji såg jätteglad ut och svansen gick. Modji nosade och nosade och försökte till sist putta lite på Mysjkin för att få lite respons. Svansen gick allt långsammare, nosandet avtog. Svansen stillnade och sjönk och en förbryllad och besviken Modji bara tittade. Tittade och backade. Gick därifrån. Så sorgligt.
Matte bad Násti komma fram och med en snabb koll visste hon och gick därifrån. Mysjkins kullbror Pusjkin var den som stod henne närmast, den som var "farbror katt" för henne när hon var ett knytt.
På SVA i Uppsala togs Mysjkin emot av vänlig personal, som beklagade att han skulle få vänta till eftermiddagen. En familj var på ingående från Åland för samma tjänst. Matte valde att fara hem med hundarna och få askan hemskickad, i stället för att vänta i många timmar i ett regnigt Uppsala.
Solen tittade fram och nordan blåste hård uppe från sjön Hoven. Matte var trött. På alla sätt och vis. Kall vind i ansiktet skulle göra gott. Hundarna njöt av att få vara lösa och Matte njöt av den kalla vinden och vågornas skvalp mot strandhällarna. Björkarnas gula blad virvlade i luften. Höst. Promenaden blev rätt lång och vistelsen ute ännu längre. Hundarna hittade bortglömda blåbärsställen och Matte blev stående med blicken ut över sjön. En rekreationspromenad med hundar i höstlig natur. Livgivande. Skog och vatten.
Just som Matte och hundarna kom hem började det regna. Tidpunkten passade bra för att tända en brasa och ta en kopp hett kaffe. Busväder av olika slag är härligt, för det att det är så skönt efteråt. En genomblåst Matte mådde gott. Somnade till en stund. Hundarna låg utbredda på sälskinnet framför kaminen.
Full fart igen! Nástisonen Epic skulle få ett spår lagt av Husse när han kom hem, men grabben befann sig redan i trakterna med sin matte och det hann bli lite snack innan Husse dök upp. Middag lagades och åts medan spåret låg till sig.
Husse hade klurat till det och såg rätt nöjd ut när spårarna gick ut i skogen efter maten. Matte blev kvar hemma och diskade. Vilsamt. Ett ca 700 meter långt spår i starkt kuperad terräng med rådjur i spåret. Tre rådjur äter äpplen i trädgårdarna och är halvtama och orädda för hundarna. Spåret gick rakt upp och ner för berg och över vägen och in i vinterövergivna trädgårdar. Upp på en altan och över räcket och vidare över en gärdesgård. Tillbaka till Epics mattes bil. Spårslut och slutapport.
Husse var mer än nöjd med Epics prestation! Ett mycket bra utfört arbete i perfekt tempo! Både Epic och hans matte föreföll ha kul tillsammans. Härligt! Lycka till med spårträningen i fortsättningen!