Tisdagen användes till att inreda Mattes nya bil till hundbil. Allt som funnits i den förra bilen skulle nu förvandla den kliniskt rena nya bilen till en hundbil, med allt vad det innebär. Bakskuffen är hundarnas och allt som måste finnas med i bilen upptar en del av utrymmet på och framför baksätet. Ett skyddande "skynke" för att skona bakskuffen från hundhår, monterades lätt medelst några knopar i ovankanten. Kostar inte mycket men gör stor nytta och skyddar inredningen. Biabädden rymdes lika fint här och den bäddades varmt och mjukt. Koppel och vädringskrokar hängdes på gallergrindarna och gummimattan som skyddar stötfångaren från repor från klor kom på plats. Baksätet fick ett tåligt skydd som även funkar fint för lite skitiga prylar och kläder. Räddningssök tränar man ofta i rejält smutsiga miljöer med olja och annat. Den gamla framsätetsklädseln passade fint även här. Skyddsklädslar förhöjde inbytespriset på den äldre bilen, då den inte såg ut som en typisk hundbil när allt plockades bort och originalklädseln var hel, ren och fin.
Onsdagens träning skedde utomhus i isande kall vind och några minusgrader. Här sattes figgarnas klädsel på prov. Har man hittat ett riktigt bra gömställe riskerar man att bli liggande länge! Man vill ju inte göra söket för enkelt och snabbt avklarat för träningskompisarna. Åker man långt och sedan figgar större delen av kvällen åt kompisarna, vill man ju att den egna hunden skall få en utmaning och ett sök som kräver tankeverksamhet! Man vill ju hela tiden gå vidare och ge hunden och sig själv utmaningar, höja ribban, för att utvecklas och bli bättre! Det är bara fantasin som sätter gränser för hur man kan klura till det för att skapa utmaningar för varandra.
Mattes plan för Ailis sök var att hon skulle få en enda figurant gömd på ett ställe som tidigare varit svårt för hundarna att lokalisera i då rådande vindar. Det blåste friskt även nu och förhoppningsvsis skulle det bli lite knepigt för Aili att lokalisera vittringskällan. Ett mycket tätt buskage av vintergröna växter, placerat öppet där vindarna svepte runt och med ett staket nära intill, där vittring kunde blåsa ut.
Matte startade Aili i början av sökområdet och hade god uppsikt över det område där Aili skulle frisöka långt ut från Matte. Aili drog iväg och jobbade fint och hade just fått en vittringsindikation långt bortifrån, när träningskompisarna ropade högt till Matte: "Bil i området!" Matte såg billyktorna komma runt hörnet på den stora byggnaden, mycket nära det buskage där figuranten var gömd och till vilket Aili var på väg. Antingen var det väktaren eller den bil som stått parkerad bakom byggnaden tidigare. Matte kallade in Aili med en inkallning av katastrofkommandoart, avbrytande söket och Aili visade god arbetslydnad och lämnade vittringsfältet direkt och kom till Matte. Bilen passerade och Aili sattes på nytt i arbete. Hon sökte åter upp vittringsstruten och slutförde snabbt sitt sökuppdrag, med en mycket fin skallmarkering. Den stackars figgen, liggande på marken, kunde äntligen få resa på sig och röra sig för att få kroppen varm.
Nu blev detta sök inte riktigt som Matte tänkt sig, genom att det blev avbrutet med ett "katastrofkommando". Något man måste ha och där hunden hör att detta är inte förhandlingsbart på något sätt. Något utöver en vanlig inkallning som det kan gå inflation i. Lite panik i förarrösten. Matte bad samtliga fyra träningskompisar att gömma sig nära varandra på byggnadens baksida, medan Aili "blundade". Alltså togs undan så att hon inte såg vart de gick.
Aili sattes åter i arbete rakt mot vinden som var stark och hon fick samtliga fyra vittringar i nosen längs med byggnaden. Hon fyndade först figgen under bardisken och där fick hon stå och skälla länge innan den käppande Matte kom ända fram. Bra markering! Aili fick jobba vidare och fyndade strax en person i ett "skåp" under en trapp med flera stora hål där vittringen blåste iväg långt bort. Efter markering kom en person ut och Aili visste att där inne fanns en person till, varför hon blev kvar och skallmarkerade även denna. Därpå fick hon jobba en hel del på sin sista figurant. Fullt synlig för Matte där han låg på en avsats i trappen över skåpet med de två just fyndade figuranterna. I vinden blåste vittringen åt många olika håll, stoppad, splittrad och styrd av byggnadskonstruktionen. Aili sökte långt borta från Matte i stora bågar. Tappade vittringen och fann den igen. Samma sökmönster om och om igen. Ända till hon kom tillräckligt nära trappen och fann vittringskällan. Snygg markering även här.
Upplägget med flera figuranter så nära varandra i den kraftiga vinden, styrd av byggnadens konstruktion, visade sig vara bra och användes för samtliga hundar därefter. Hundar känner mycket väl att människor har olika vittring, men de måste tränas i att separera dem och markera dem var för sig. Det kan vara lätt att gå en genväg och kollektivt markera flera människor nära varandra, men osynliga för varandra. En realistisk situation vid ett ras är ju att många människor finns på samma plats men alla syns inte på samma gång. Då måste hundarna kunna visa exakt var varje människa finns begravd/täckt av rasmassor.
Tack alla för bra träning och trevligt eftersnack med lite mat!