Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

 

Ansvariga för innehållet är både Husse och Matte. Skriver gör M. i samråd med H. 

EN HETEROGEN RAS, foton

2019-09-14

Det tål att upprepas många gånger. Nya valpkullar föds med Lapska Vallhundar. Fler hem berikas med en liten Lapsk. För många är det en helt ny bekantskap, man har inte haft en Lapsk Vallhund i flocken tidigare. Andra är väl bekanta med rasen sedan tidigare, då de har haft eller har en Lapsk Vallhund när en valp flyttar in.

En Lapsk Vallhund kan vara så väldigt mycket! Så väldigt olika! Den ene är inte den andre lik. I den egna flocken är Modji nummer tre och Aili nummer fyra i raden av Lapska Vallhundar som startade 1998 med Gázzi. Vars dotter Násti född 2003 blev kvar hemma. Vars dotter Modji född 2008 också blev kvar hemma och vars dotter Aili född 2013 nu berikar flocken, tillsammans med sin mamma Modji. Fyra tikar i rakt nedstigande led. Samtliga räddningshundlämpliga där Gázzi, Násti och Modji blev certifierade räddningshundar. Något man generellt då räknade med att endasts 10% av de hundar som initialt testades lyckades bli. Aili fick inte gå räddningskurs då hennes förare var för gamla för att få gå kurs enligt reglerna. Man måste testas som ekipage med varje ny hund man utbildar och för föraren var kraven när Aili var i rätt ålder motsvarande kraven på en deltidsbrandman. Något varken Husse eller Matte kunde leva upp till tyvärr, ens då för tre år sedan. Dessa krav varierar ständigt beroende på inriktningen med utbildningen, som även den varierar ständigt. Från nationella insatser till internationella insatser och nu tillbaka till nationella insatser.

Aili har dock tränats sedan barndomen i räddningssök minst en gång varje vecka och hon fick som första utbildning lära sig att särskilja vittringar. Aili lärde sig från början att hitta en specifik person efter att ha nosat på ett klädesplagg eller ett föremål, som en plånbok som legat i fickan. Hon lärde sig under ett år att hitta just DEN personen och att ignorera övriga gömda människor. Men för att kunna tävla på lagtävlingarna måste hon läras om till att hitta alla som finns gömda i ett område. Aili har potentialen och det är huvudsaken. Certifiering eller inte.

Denna ådra för att jobba som räddningshundar har de, alla de fyra Lapska, som Husse och Matte kört räddningssök med. Nära släkt i rakt nedstigande led. Men de är ändå så olika som personligheter! Drag från Gázzi dyker upp hos henens barnbarn och barnbarnsbarn ibland. Drag från Modji dyker upp hos hennes barnbarn i sin tur. Intressant! Varför det inte alls är så enkelt att veta vad man får när man köper en Lapsk. Även utseendemässigt skiljer de sig väldigt mycket åt ibland och är ändå rastypiska. Två hundar som båda är utställningschampion kan se väldigt olika ut.

Naturligtvis spelar det roll vilka som är pappor till de egna tikarnas avkommor. För att det skulle bli som det blev med bra arbetshundar dugliga för räddningssöket.

Oavsett ras är det viktigt att noga tänka igenom vilka egenskaper man söker hos sin egen hund. Ingen jägare skulle väl köpa sin nya jaktkompis utan att noga ha tagit reda på vilka föräldrarna är. De skall vara friska och sunda med bra höfter och erkänt goda jaktanlag. Lapsk Vallhund är en arbetande hundras där anlagen att valla renar, ett tufft jobb i ett tufft klimat inte får avlas bort, genom att man inte känner till föräldradjurens potential att utföra någon form av krävande "hundjobb" eller "hundsport" när man tar en kull valpar.

Köper man en Lapsk utan att känna till vare sig höftledsstatus, armbågsstatus, ögonstatus eller arbetsförmåga hos föräldradjuren, vet man inte vad man kan förvänta sig från den egna hunden. Söker man en ny arbetskamrat inom renskötseln, hemma på den egna gården eller i någon form av sök/spår/nosuppgift vill man veta så mycket som möjligt om föräldradjuren. Att de är lugna och trevliga räcker liksom inte. Vill man kunna sälja valpar till den som vill ha en arbetshund av något slag, måste man värna om rasens arbetsegenskaper och sundhet så långt det är möjligt för att inte tappa dessa egenskaper i framtiden.

Det finns tillräckligt många raser som fungerar som robusta sällskapshundar som gillar att gå i skogen. Det finns däremot inte så många raser som duger till tuffa hundjobb som att valla renar. Ett tufft jobb i ett tufft klimat. Eller till andra hundjobb som innebär och omfattar uppgifter för hunden att lösa i skarpa lägen. Den som söker en bra Lapsk som arbetskamrat i någon form av självständigt arbete, innebärande både fysiska påfrestningar samt psykisk belastning samt problemlösning, skall inte behöva vänta i flera år på att hitta en lämplig Lapsk Vallhund. En ras som har vad många raser saknar, om man vill jobba med sin hund. Rasen är heterogen och för att få vad man söker måste man veta att föräldradjuren har dessa egenskaper. Vilket inte är någon garanti på något sätt! Men bättre än att inget veta alls om arbetsegenskaper. 

Glädjande nog är det allt fler som är aktiva inom olika hundsporter med sina Lapska Vallhundar! Glädjande vore om just dessa hundar, som visat att de har en god arbetskapacitet och är friska och sunda får bli föräldrar, för rasens överlevnad som arbetshundar! Hellre fler enstaka kullar efter aktiva föräldradjur, än många kullar efter samma föräldradjur, som inte fått chansen att visa vad de går för. Tycker Matte och Husse. Säkerligen finns det ett stort antal Lapska som skulle duga till både renvallning och räddningssök eller andra hundsporter och hundjobb i skarpa lägen, om de bara fick chansen att visa det.

Med en heterogen ras kan det vara ett dilemma att få hem en ny liten Lapsk som inte alls är som den man lärt känna tidigare! Man får tänka i nya banor och lära sig ännu mer om hunderiet och rasen. Inte så lätt men intressant!

Och - en Lapsk Vallhund är inte en liten Schäfer. Så behandla den inte som en Schäfer. Ha inte en förväntan om att den skall uppföra sig som den där Schäfern eller alla de Schäfrar som ingått i flocken tidigare!

Du blir bara besviken när du "trycker på fel knappar". Behandla varje ny familjemedlem som den unika individ den är. Även när den är av samma ras som dina tidigare hundar och i synnerhet om det är en heterogen ras med stora variationer som Lapsk Vallhund. Den ena är inte den andra lik.

Gátchis Juoksanáste Lihkku.

Klicka för större bilder.

Dekal som kan beställas på nätet, hemkommen till Nederländerna och nederst med mamma Násti i barndomshemmet.

 

Antal kommentarer: 5

2019-09-14 12:34:00 - Anne Marit

Det hadde vært helt fantastisk om flere Lapske med gode arbeidsegenskaper ble brukt i avl! Skulle også ønsket at folk ble flinkere til å undersøke HD status, ta MH osv. Tester sier ikke alt om hunden, men får man dokumentasjon på hele kull, vil det være et av flere verktøy når man vil avle frem gode hunder.
Jeg tenker at gode fysiske og mentale egenskaper er et godt utgangspunkt for både god dyrevelferd og gode hunder til hverdags/trening og jobb.

2019-09-14 13:04:50 - Marianne och Larry

Vi instämmer.

2019-09-14 21:12:02 - Anneli med LVH

Så sant Marianne som du skriver! Så sant.
Instämmer till fullo Anne Marit! Tänk om vår ras hade kommit in under SBKs flagg när den togs in i Sverige. Då hade vi förhoppningsvis haft andra sorts uppfödare och valpköpare. Då hade vi haft både exteriörbeskrivning och korning(MT) som en del i avelsarbetet. Sorgligt att det inte blev så och att vi inte haft bra folk som verkligen brytt sig om "rasen" och inget annat och drivit vår ras "framåt" och satt mer "krav" på uppfödare. Vem hjälper man här? Uppfödarna har ju fått verktyg HD/AD avläsning, mentala tester , olika ögonlysningar, DNA etc men de används föga av de Lapska uppfödarna i Sverige.
Läste på rasklubbens hemsida om en nyligen inlagd valpkull. Modern har 5:a på skott, Fadern har sin 3:e kull och är inte mentalbeskriven.
Vi har ju bara "rekommendationer" tyvärr som flertalet uppfödare i Sverige skiter högaktningsfullt i. I Sverige får vi , gud förbjude, avla på både C, D och F höfter, bara de är röntgade. Får man AD/ED fel på
på sin avelstik, väljer man att inte röntga armbågarna på hennes avkomma som ska bli framtida avelstik utan väljer att bara röntga höfter. Så sorgligt.
Men det är ju inte bara vår ras som har "problem" . Det börjar ju "hinna i fatt " många raser nu har det visat sig mer och mer...
Tänk om vår ras hade haft fler uppfödare som Marianne och Larry! Tänk om ..

2019-09-14 21:34:39 - Marianne och Larry

Tack.(heart)

2019-09-14 22:17:48 - Eva

Jag håller helt med. Bra skrivet Marianne och tack för min underbara valp N’asste (heart)
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)