Onsdag.
Modjis dottter Saivi är ögonlyst med resultat u.a. Härligt!
Efter morgonpromenaden med hundarna stack Matte iväg till sin ridlektion. Solen sken och björkarna har börjat skifta i gult. Ljuvligt väder för ridträning utomhus med andra ord. På denna ridskola med Islandshäster finns inget ridhus och hästarna klipps inte ner. Matte mådde gott på Garpurs rygg och efter en timme var båda genomarbetade och lösgjorda! Gymnastik på hästryggen ingår. Stretchande och böjande utan vare sig stigbyglar eller tyglar. Hästarna lunkar snällt på. Matte lyckades någorlunda bra med tölten i bågar, trots brist på erfarenhet av gångarten.
Kvällens träning förlades till Vargmötet, med möjlighet till träning både utom och inomhus. Perfekt nu när det är mörkt redan klockan åtta. Lagtävlingen närmar sig och hela lag Gátchis tränade, samt halva lag Larrys Lärjungar.
Husse lade upp en övning för motståndarlaget med två närvarande deltagare, plus hundlös "alltiallo" som fick låna Násti. De fick börja med att gå en miljöbana utomhus där både hundar och förare skulle ta sig fram i "mycket miljö". De kröp med hundarna genom rör bland annat. Under tiden smög 3/4 av lag Gátchis iväg och gömde sig på sina tidigare bestämda platser i den stora maskinhallen med synnerligen högt i tak och därmed med svåra vittringsförhållanden. Matte kröp in mellan en tank och väggen strax innanför ingången. Dörrarna var helt uppställda, vilket påverkade vittringsvägarna i byggnaden. En figge gömde sig i en pytteliten maskin mitt på golvet och en kröp upp på en mindre behållare också placerad ut från väggen. Vanligtvis brukar de figgar som är placerade längs med väggarna vara lättast för hundarna att hitta, då vittringen drar iväg längs en vägg.
Här var svårigheten att hundförarna inte fick gå in i byggnaden! Hundarna skulle skickas att ensamma söka igenom byggnaden! Säkrat för hundar, men inte för människor. Ett arbetssätt som passar en självständig ras som Lapsk Vallhund alldeles utmärkt! Här vill man ha en hund som kan sköta sig själv! Här kommer rasens kynme med självständighet och problemlösningsförmåga samt uthållighet i arbete väl till pass! Vilket det inte gör när hunden bara får visa att den är bra på att vara lydig. Man tar inte vara på rasens nedärvda egenskaper i tillräckligt hög grad, om man bara vill ha en robust hund att gå i skogen med eller träna lydnad med den. Arbetsgenskaperna måste användas för att inte försvinna och urlaka en bra arbetsras. Man måste ha dessa egenskaper kvar och då måste de efterfrågas och testas för att man skall avla på rätt individer. Det är inte lätt att veta om en hund som följer med i skogen och plockar svamp är självständig och uthållig i arbete, eller bra på problemlösning. Den renodlade lydnadshunden får inte heller visa prov på att den är förmögen till självständigt arbete! Eller att den kan lösa problem eller jobba med både kroppen och skallen i flera timmar i sträck.
De två Lapska och Springern löste uppgiften och de tre personerna hittades och markerades.
Násti hade ju redan fått komma ut och jobba, så nu var Husse lagledare och resten av laget sattes på prov. Modji med brorsorna Epic och Lime. De tre ekipagen uppmanades att gå på rad efter Husse, genom det allt mörkare området utomhus. Ett skalv hade inträffat och skadade kunde ligga bland rasmassorna. Hundekipagen leddes fram på de röjda gångarna bland all bråte. De tre hundarna visade samtidigt när de fick vittring av försvunna människor och skallmarkerade intensivt, helt oberörda av varandra. Övningen fortsatte sedan inomhus och här fyndade hundarna den enda figgen i den lilla "leksaksmaskinen" mitt på golvet. De fick jobba på vittringen som for runt och med stor erfarenhet av området placerade hundarna gärna vittringen på något av de större fordonen i närheten. Där brukar ju människor vara gömda! Även hundar kan ha förutfattade meningar!
Så var det Ailis tur! Hon fick söka igenom den nu vittringsbemängda fordons/maskinhallen efter fyra försvunna människor. Matte kände bara till var en av dem var gömd, den i den lilla maskinen. Aili fick jobba självständigt, men Matte följde med in på långt avstånd bakom hene. Aili har inte lika mycket förutfattade meningar, orutinerad som hon är. Varför hon gick rakt på vittringskällan och fyndade otippat figgen i den lilla maskinen snabbare än någon av de andra hundarna denna kväll! Snygg skallmarkering blev det också. Aili jobbade vidare och plockade de återstående tre figuranterna snyggt och prydligt med fina skallmarkeringar. "Den hunden kan du vara stolt över!" Var Husses imponerade kommentar. Matte är stolt! Aili är en mycket bra arbetshund och har de egenskaper som behövs för att träna räddningssök. Synd bara att hennes Matte och Husse är för gamla för att få gå räddningshundkurs med henne. Hon får väl försöka byta ut dem på Blocket...
Eftersnack blev det över en sen middag. Planering och taktik över laggränserna inför lagtävlingen. Den närmar sig med stormsteg! Tack allihop för ännu en bra träningskväll!