Måndag.
En svalare och behagligare dag än på länge. Flocken for till sitt andra revir - den mycket lilla och ganska gamla stugan, på den stora skogstomten, som Matte kallar Torpet. En dryg halvtimme hemifrån en liten större stuga i en annan skog. Tittar man på kartan så ser man att det i princip är samma skog! I rakt ostlig riktning. Genomskuren endast av gamla slingriga vägar, byar och gårdar. En lantlig idyll som är tämligen oförändrad sedan mitten av nittonhundratalet och ännu tidigare på många platser. En sammanhängande grön karfläck upp i Södra Roslagen.
Den gula forsythian stod i blom i slänten upp mot stugan och vitsipporna var nästan överblommade. Det jättestora körsbärsträdet, upp mot berget och snickarboden/vedboden/torrdaset i en länga, blommande för fullt! Magiskt vackert mot en mörkt grön gran. Hundarna släpptes lösa nere vid grinden och fick sedan leva hundliv hela eftermiddagen. De fick roa sig på egen hand, medan Husse satte på vattnet och Matte gick runt på tomten och snyggade till lite här och där. Hur mådde tomten och vad behöver rensas ur? Matte slog sig ner på soffan mot snickarbodväggen och tittade ner över den tomt hon älskar. Här råder det stora lugnet! Utan hörapparater hörde Matte inte bruset från Södra Kustvägen, ett stycke bort och knappast gräsklipparen när Husse snyggade till mellan stuga och lillstuga och marken mot grinden. Dock hörde hon fåglarna i träden runt omkring på nära håll! Det väsentligaste alltså! Halv hörsel kan ha sina fördelar ibland (om man bara slapp tjutet/tinnitusen i dövörat).
Dima höll koll på Matte men tog för sig av möjligheterna på den väl inhägnade stora skogstomten. Han upptäckte att blåbärsblommor smakar mums! Han gick där i det höga blåbärsriset i sysvästslänten och betade framför Matte. Då och då sprang han ner för att se vad Husse pysslade med och när grannbarnen kom hem måste han även studera dem en stund. Aili gick och skrotade till och från och slog sig emallanåt ner mitt på tomten och studerade livet runt omkring henne. Nerifrån byn hördes hundar skälla rätt som det var. Under fem timmar vistades flocken här, där inga bilar far förbi och inga människor passerar tätt inpå den indragna skafttomten. Hela flocken kan koppla av i denna lilla oas i skogen, intill vattnet och skärgården. I Vettershaga - Lillbyn.
Detta om något är väl berikning för två hundar! De får rå sig helt själva här. Vilket Matte njuter av väldigt mycket att kunna erbjuda dem. Liksom Ailis anmödrar tidigare. En plats köpt för hundarnas skull. För att de skall kunna få vara bara hundar någon gång ibland.
Film på Instagram.
Tisdag.
Äntligen tog Matte tag i renoveringen av det mycket gamla och bastanta trädgårdsbordet i trä. Tiden har satt sina spår och ett av benen behövde spjälas för att kunna stötta den tunga bordsskivan av tjocka och massiva träplank. Benfästet i bordet var ruttet och Matte fick vara kreativ för att kunna få bordsbenet att förenas med bordsskivan igen. Efter att ha samlat ihop lämpliga bitar av tryckt virke från olika håll, började Matte såga till passande lagningsbitar. Lämpliga skruvar skulle hittas och därtill passande bits. Helt enkelt var det inte, men det gick! Bordet kommer att fungera ännu en sommar. Inget nytt behöver köpas. De därtill hörande stolarna har gett upp och ersättare hittades hos en granne som skulle sälja huset. Soffan hamnade vid Torpet, uppallad på bockar och en bräda när benen inte bar längre. Man måste inte alltid köpa nytt. Matte finner en glädje i återanvänding och i att ta vara på och nyskapa. Artroshänderna fungerar bättre numera med såg, hammare och skruvdragare/mejsel, än men än med nål och tråd.