Söndag.
Att ha tillgång till en bergtäkt för räddningssökträning är en förmån. Här pågår arbete i veckorna och träning måste ske kvällstid, men i helgerna är det nästan alltid möjligt att kunna träna i hela området dagtid. Vilket ger tillgång till stora ytor med långa skick och vittringar på långt håll; Vindstigar! Hundarna måste som grund lära sig att kunna söka vittring aktivt! Dima grundtränas nu i detta. Hans debut kom att ske med inomhussök, då han blev en del av flocken mitt i vintern; Med snö och ishalka och skaderisk vid träningar utomhus i mörker. Nu visar Dima vilken duktig hund han är och att han hittills varit miljösäker i alla miljöer han har vistats i, tillsammans med sin nya flock.
Matte har förstått att många har varit nyfikna på vad en hund som Dima, en omplacerad ettåring av typen Eastern European Village Dog, kan innehålla. Det blir mer och mer tydligt att han besitter i princip samma egenskaper som en arbetsduglig Lapsk Vallhund. Huruvida han har vallanlag eller inte vet inte Matte ännu. Någon renodlad jakthund verkar han inte vara. Han visar mer och mer att han är angelägen om att hålla ihop sin nya flock. En arbetshund är han och han älskar att jobba. Även att samarbeta.
Mattes första räddningshund var en Husky-Schäfermix. Därefter kom den första Lapska Vallhunden Gázzi i Mattes väg som en omplacering. Gázzi blev rasens första certifierade räddningshund i Sverige. Därefter har Gázzis dotter Násti, dotterdotter Modji och nu Modjis dotter Aili varit räddningshundtränade av Matte. Husse gick kurs med Násti och Modji och certade dem då Matte fått en nackskada. Aili fick inte utbildas på grund av att Matte och Husse är för gamla för att få gå kurs. Duktig är hon icke förty! Dima sluter cirkeln; som började med en blandras, sedan en omplacerad Lapsk och nu slutar med en omplacerad 'blandis'. Matte utbildar och tränar Dima i räddningssök. Bara för att det är så himla roligt! Något skall man ju göra även när man åldras och räddningssök är vad Matte tycker är roligast när det gäller hundträning! Den typen av hundträning bjuder både hundar och förare på ständiga utmaningar! Man får utmana sig själv inte minst.
Det var bara Matte och Husse som närvarade på denna träning. Matte körde hund och Husse var figurant. Inledningsvis tog Matte en promenad runt omkring i bergtäkten för att Dima skulle få lära känna miljön lite mer omfattande än vad han sett tidigare i 'skrothörnan'. Aili fick vara okopplad och Dima fördes i lina. Samtidigt fick Matte en bild av vindarna och vittringsvägarna bland de stora sten- och grushögarna i området för dagen.
Husse gömde sig sedan bakom en hög med stenar rakt i vind och Matte förde Dima i lina i slalom mot vinden och gömstället. Då och då fick Dima aningen av en vittring och stannade upp, men fortsatte när han tappade vittringen. Som kom att slå mot en stor grushög där Dima gick upp för att få en bättre vittringsbild.
Klicka för större bilder.
Dima jobbade vidare och hittade till slut Husse bland en massa sprängstenskravel bakom en mindre hög, närmare bergsidan i områdets ytterkant. Vinden slog mellan bergsidan och den stora stenhögen och Dima gjorde ett mycket bra jobb när han lokaliserade Husse. Dima sökte aktivt vittringen när han tappade den och han gav inte upp och lät sig inte påverkas av den bitvis svårframkomliga miljön. Han har vad som krävs.
Efter att ha hittat Husse en första gång fick Dima hitta Husse ytterligare några gånger, när Husse gömde sig bakom stora stenar vidare i vindriktningen.
Därefter var det Ailis tur att få söka efter Husse. Först fick Aili frisöka okopplad bland stenhögarna och grushögarna, innan hon avslutningsvis kom fram till hörnan med byggskrot och gamla brosektioner där Husse hade gömt sig. På tillbakavägen till bilen försvann Husse iväg och gömde sig bakom en container så att Aili fick hitta honom ännu en gång.
Hela eftermiddagen tillbringades sedan hemma och utomhus. Matte planterade om alla sina pluggplantor av tomat, gurka, luktärt och solros och hundarna gick i viloläge omväxlande i sol och skugga. Tio grader och lite kall vind fick båda hundarna att då och då vilja värma upp sig på yttertrappen. Dima visade ännu en dag prov på goda kunskaper i att skvallra till Matte mot belöning, när någon passerade på vägen utanför reviret. Inget skällande alls! Men ett stort intresse för alla som gick förbi. Han kommer att glömma sig och Matte kommer att behöva påminna om gällande regler. Dima är dock på god väg att göra rätt oftare än han gör fel, vad gäller uppförande vid staket. Dima lär sig och han är en hund med en hel del "will to please".