Lördag.
Ännu lite mer snö singlade in från havet. Den lilla stugan i skogen ligger i dalsänkan vid bäcken, mellan två bergknallar, som inbäddad i en påse med bomull! De stora granarna runt om är täckta av snö och världen är vit! När hundarna springer i snön på gräsmattan, virvlar den i moln omkring dem! Det är sju minusgrader nu dag efter dag och vintern är precis så som Matte tycker att den skall vara! Matte är inte helt som hon tycker att hon skall vara för att nyttja detta väderläge fullt ut. Skidorna får vila, när en hand är stukad. Men stukade händer läker och skulle just denna snö försvinna kommer det förhoppningsvis ny innan midsommar.
Lapskflocken tillbringade någon timme på tomten med snöflyttning. Flyttade mest gjorde Husse, Matte bidrog en del och hundarnas insats rörde sig mest om att virvla runt snön. Násti talade om när hon tyckte att brasvärmen var att föredra framför vintervädret och fick komma in som önskat.
På eftermiddagen fick Lapsktrion träffa den nya familjemedlemmen på två månader. Han kom på besök med sina föräldrar för första gången och medföljde gjorde en fyrbent kille som Aili fattat tycke för. En Norfolkterrier som Aili gjorde sitt bästa för att få fart på ute i all snö. Där hon hade en klar fördel med sina betydligt längre ben! Hundarna fick inleda besöket med lite utelek. När Noffen stod tveksam på bryggan vid den frusna bäckfåran, kom Aili och satte nosen i rumpan på honom och tveksamheten försvann i ett förvånat hopp över till gräsmattan!
Men kylan drev in besökarna, då minstingen inte var fullt vinterrustad och Mattes pälsvantar som trätts på de små fötterna förvisso packade in hela benen men inte resten av kroppen. Grabben föreföll dock rätt nöjd ändå.
Inne i värmen skalades människoknyttet av och tre nyfikna Lapska tjejer samlades kring honom. Så försiktiga, så försiktiga! Respektfulla, men oerhört nyfikna. Inte minst när han upphävde sin röst i både förtjusta läten och mindre förtjusta pip. Mest nyfiken var Inspektorskan/Kontrollanten Aili. Hon är i den åldern och hon är en hund med VIDÖPPNA sinnen! Inget ungår henne. Hon vill vara med överallt och hon engagerar sig i allt och hon visade nu samma underbart mjuka sida som sin Mor, Mormor och Mormors Mor. Öronen slickade efter nacken och huvudet lågt, signalerande: " Jag är liten och fullständigt ofarlig!" När hon kom lite för nära, inte för grabbens säkerhet utan för att hans mamma skulle kunna klä av honom, åtlydde hon genast ett "försiktigt" och backade ett steg eller två. Satte sig och tittade på vad som skedde. När lillkillen tankades blev hundarna nyfikna. Kände lukten så klart! Men de skötte sig så fantastiskt fint och fick chansen att från start bygga en relation till denna familjens minsting.
Med lillkillen och hans följeslagare försvann även polarhundleksaken som Lapsktrion fattat tycke för, men som var inköpt till människoknyttet. Det hade de aningen svårt att acceptera! Så givetvis måste Husse och Matte tillbaka till IKEA och köpa en ny till sina hundar!
Skojade bara. Kul några timmar och sedan undanstoppad och skänkt till loppis. På tok för stor leksak i den lilla stugan.