Fredag.
Lapskflocken vaknade till en solig dag som långsamt övergick till en mulen dag. Denna efterlängtade fredag då klockan 13 stått inskrivet i kalendern sedan några veckor tillbaka. Dagen då Aili skulle ultraljudas. Matte tyckte inte att hon kunde ha gjort på något annat sätt, för att uppnå optimala förhållanden för Ailis och Nemos chanser att få en kull knytt tillsammans. Två progesteronprov var tagna. Aili och Nemo fick leva tillsammans för minskad stress, men de fick inte umgås fritt och köra slut på sig. De parade sig under tre dagar i följd, de dagar progesteronprovet angav som "bäst". Onsdag, torsdag och fredag och på lördagen ansåg de båda att det var dags att skiljas åt och Nemo fick flytta hem till sin familj igen.
Lapskflocken for iväg till Täby Kyrkby Veterinärklinik, "hemmaveterinären", för att göra ett ultraljud för fastställande av dräktighet. Modji och Aili fick en promenad mellan villorna, då det fanns gott om tid och sedan lämnades Modji i bilen. Aili klev in på kliniken och gick raka vägen upp på vågen. Några få hekto hade hon ökat i vikt, något som inte märks på hullet. Väntrummet är litet med bara tre stolar och när en man, utan medföljande djur, slog sig ner bredvid Aili, fattade hon direkt tycke för honom. Han väntade på att få hämta hem en katt och blev rätt överraskad när Aili försiktigt närmade sig honom och diskret tog kontakt. Aili ville så gärna hälsa och var så diskret och mjuk och hänsynsfull i sitt närmande, att mannen inte hade en chans att inte falla för den empatiska och signalsäkra hunden. Borta var den explosiva och intensiva Aili! Här satt hunden som var som klippt och skuren för att trösta sin omgivning, på sjukhus eller äldreboenden. Eller var som helst. Hon besitter samma förmåga som sin mor Modji, som varit med på flera skarpa sökuppdrag, där Matte gått tillsammans med föräldrar till försvunna tonåringar som lämnat avskedsbrev och letat. Modji har distraherat och tröstat och med sitt vänliga väsen fyllt en viktig funktion. Utöver att hon hela tiden jobbat noga med nosen i källare och på vindar.
Så var det Ailis tur och lite stressigt var det, med många patienter som väntade. Aili placerades på rygg i en mjuk skålformad dyna. Veterinären rakade lite lagom på den fullpälsade magen, blötte ner den med gel och började undersökningen. Omedelbart syntes en rätt stor fosterblåsa. Ett hjärta tickade på så fint och rätt som det var rörde sig fostret! Helt magiskt var det att få se! Aili visade sig direkt vara dräktig! Som alltid framhölls att man inte kan ange antal, då fosterblåsor kan skymma varandra och enskilda foster kan resorberas. Om veterinärer säger att det blir fyra valpar och det blir åtta eller två, riskerar de att bli ställda till svars. Enda sättet att få veta antal är att röntga lite senare, när skelettet förbenats och syns på en röntgenbild. Skallar och ryggrader framför allt syns väl på röntgen. Men först och främst får man en hum om hur fostren ligger! Då födsel beräknas till "kring Midsommar" - en helg, kommer Aili att röntgas för ökad säkerhet.
Klicka för större bild.
Nog har Matte haft misstankar. Ailis tuttar har blivit mycket större än före parningen. De har blivit allt mer rosa. De senaste dagarna har hon visat ett helt annat intresse för köket och matlagning än tidigare! Det har varit Modjis uppgift att vara sällskap när Matte lagat middag. Nu har Aili ändrat beteende. I stället för att vilja gå ut i uterummet när hon ätit, har hon suttit kvar i köket och uppfordrande tittat mot köksbänken! "Mer mat!" Budkskapet har varit svårt att missa. I torsdags kväll hade hon legat i korgen i uterummet och när hon reste sig liksom frös hon i rörelsen. Såg undrande ut och skulle just sätta sig, när Matte hann före för att få en misstanke bekräftad. Jodå! Aili hade upplevt att det rann något ur henne och det gjorde det. En droppe klar och lite seg vätska töjde ut sig och tydde på slempropp och dräktighet. Aili fick göra som hon ville och tvättade sig ren. dräktig eller kraftigt skendräktig? Svaret var nog givet nu och det stämde bra med vad ultraljudet visade.
Aili fick göra Modji sällskap i bilen och när de försetts med varsin tuggpinne, gick Husse och Matte till fiket och firade med varsin räkmacka! Äntligen. Aili är en frisk och sund hund och bra på räddningssök och förtjänar en kull. Nemo är också han en frisk och sund hund, bra på räddningssök och även certifierad räddningshund! Han har en kull med tre valpar och är värd fler avkommor! Husse och Matte har följt Nemo sedan han blev kurskompis med Modji på räddningskursen för många år sedan. Han har varit träningskompis i flera år och har liksom Aili deltagit i lagtävligen för sök- och räddningshundar, med gott resultat flera år i rad. Två bra hundar, som i flera år har visat vad de går för, väntar nu smått tillsammans. Deras knytt förväntas bli arbetssugna, med mycket motor, lämpliga för den som vill vara aktiv med sin hund. På olika sätt som involverar självständigt arbete med möjlighet till problemlösning och tankearbete. Att gå på långa promenader i skog och mark är också en form av aktivitet, men låter inte hundarna jobba självständigt med användande av insidan av skallen. Något de flesta Lapska mår bäst av att få göra, avlade som de är för att valla renar självständigt i ett tufft klimat. Ailis och Nemos knytt förväntas också få rastypiska bra pälsar, som skyddar mot väder, vind och knott. Vill man ha korthåriga hundar finns andra bra raser. Kelpie till exempel. Modji har en rastypisk, kraftig och bra päls som kammas ur ordentligt och hon är i träning året runt utan problem.
Kvällen avslutades med mer firande! Det gäller att ta vara på tillfällena! Kvar i kylen från en födelsedag fanns en flaska Champagne, Palmer & Co, brut réserve, à Reims och till det åts hallonbåtar, lakritsbåtar och gelehallon! Senare en bit prinsestårta. Det är härligt att göra som man vill och känner för! Men nu lär det dröja väldigt länge igen, innan Matte mular i sig en påse lösgodis! Matte minns inte ens när det skedde senast. Någon annan middag orkade varken Husse eller Matte. Modji och Aili fick sparade pizzakanter som godnattgodis, i stället för små hundkex. Man har inte roligare än man gör sig!