Lördag.
Dagen skulle ägnas åt en funktionskontroll som Husse skulle göra med Modji. År 2013 kunde/fick inte Modji göra någon funktionskontroll då hon blev mamma. År 2014 ställdes den funktionskontroll in av omorganisationsskäl, som Modji skulle ha gjort. Därför hade Husse nu varit tvungen att söka dispens för att kunna få Modji "pånyttgodkänd" som räddningshund, efter att inte ha gjort prov på två år. Det är obligatoriskt att göra en funktionskontroll per år. För att få göra en funktionskontroll måste varje ekipage ha med sig minst en fugurant, för att arrangemanget skall fungera rent praktiskt. Alltså for hela familjen iväg tidigt på morgonen och målet var Uppsala och brandstationen Viktorias övningsområde.
Matte tog ansvar för bilen, Násti och Aili och Husse och Modji placerades i "karantän" = vänteläge i bygnaden "spindeln". Sju räddningshundekipage skulle göra denna kontroll och två av hundarna var Lapska Vallhundar. Modji och Nemo/Fjällfarmens Sumo, som är en mycket bra hund och dessvärre är han alltför närbesläktad med Násti för att ha kunnat komma ifråga som partner. En stor kille förvisso, men vilken arbetshund!
Funktionskontrollen startade klockan nio och alla ekipage började med att hunden skickades mot en låda med en figurant i, för att man skulle se hundens markeringskvalitet i början av dagen, i avsikt att sedan kunna jämföra med markeringarna mot slutet av dagen. Därefter fick ekipagen, ett och ett, göra ett kopplat sök runt en byggnad och ett sök i mörker där figuranten tillika domaren satt på andra våningen. Hundarna bands upp och förarna lämnade sina hundar under tre minuter, då hundarna var helt ensamma och därefter tog två personer varje hund åt sidan för att testa hundens hanterbarhet av främmande personer. Efter ett lunchuppehåll flyttades all aktivitet till ett rasområde ett stycke härifrån. En anläggning som fungerar som byggtipp med rasmassor, grushögar, stora stenblock och skog, samt ett litet område med gamla "pryttlar" av mer eller mindre användbart slag.
Här skulle nu Matte tjänstgöra. Den lilla sol som visat sig på förmiddagen var försvunnen och vinden hade tilltagit och var byig och isande kall, så maj det var. Ingen fara för hundar kvarlämnade i bilen alltså. Násti och Aili var rastade ett flertal gånger under dagen. Klockan 12.20 lämnades Matte i ett område fullt med stora flyttblock som låg huller om buller. Matte tryckte ner rumpan på en mossig sten, drog ett maskeringsnät över sig och lutade sig mot ett mossigt flyttblock för ryggstöd. Studerade den orange vimpel intill, som visade på det yttre högra hörnet i området samt vindriktningen. Det här skulle kunna bli knepigt värre för hundarna. Vimpeln visade att vittringen blåste rakt ut ur området för det mesta, men enstaka kraftiga byar smällde in vinden tillbaka rakt in i området och sedan kastade sig vinden hit och dit mellan jättestenblocken. Den första hunden hittade Matte klockan 12.55 och inte förrän klockan 13.50 blev Matte funnen av hund nummer två. Då hade Matte suttit helt stilla under sitt nät i lite drygt 1½ timme. Väl påpälsad med underställ, fleecetröja, täckväst och vinterjacka med huva samt halsduk, mössa och vantar. Nu hade Matte börjat känna sig lite kall och var kissnödig och ombads sitta kvar även för nästa ekipge.
Då man inte har någon kontakt med någon och inte har en aning om när nästa ekipage är på gång, vågar man som figge i detta läge inte röra sig ur fläcken. Nu fick Matte i alla fall veta att hon kunde ta sig tid att lätta på trycket. Skönt. Sedan slog sig Matte ner på sin sten och drog över sig nätet igen och väntade på nästa hund. Som hittade Matte klockan 14.45. Varefter Matte fick "hoppochlekkommando" och lämnade platsen ganska så frusen och genomblåst. Livet som figurant en iskall majdag.
Matte satt alltså helt stilla under ett nät ensam i skogen bland stora flyttblock, en isande kall dag under 2½ timme. Vilket hon inte alls beklagar sig över. Bara konstaterar och att hon inte var ensam om att vara figurant denna dag. En stackare låg utsatt uppe på en stor hög och fick väl klamra sig fast för att inte blåsa bort! I vilket fall blåste vittringen helt åt fanders. Hundförarna blev också rejält genomblåsta och nerkylda under långvarig väntan på sina turer denna långa och kalla dag. Hundarna fick vila inne i bilarna.
När Matte figgat klart tog hon med sig Násti och Aili på en synnerligen rask promenad för att få upp värmen och satte sig sedan i lä i bilen med hundarna, tog en mugg ljummet kaffe och läste morgontidningen. Matte fanns till hands om hon skulle behöva gömma sig igen. Det behövde hon inte.
Husse och Modji gick som näst sista ekipage och en frusen och lite stel Husse väckte sin hund och sökte igenom de tre angivna områdena. Ett litet skrotområde där Modji hittade den högt placerade figgen. Området av hyggeskaraktär med flyttblock där Matte varit gömd där Modji hittade två av de tre figgarna, missade den på högen, samt "ruinområdet" i rasmassorna där Modji hittade båda de gömda och dolda figuranterna. Matte valde att inte störa med sin närvaro och höll sig i bilen.
Alla förare fick under eftermiddagen visa att de hade goda kunskaper i orientering.
Inte förrän klockan 18.30 hade det sista ekipaget avslutat sina sök och genomgång kunde ske. Samtliga sju ekipage godkändes på denna funktionskontroll.
Modji är alltså godkänd på funktionskontroll 2015.
De två domarna hade en mycket tuff dag, när de i den isande vinden både skulle hålla koll på sina protokoll, skriva, se på ekipagen och se sig för så de inte snubblade i terrängen och bland rasmassorna!
Klockan 19 lämnade Lapskfamiljen Uppsala och for hemåt med en varningslampa lysande i bilen...... Genomfrusna. Husse hade stått/suttit i timmar och väntat på att få göra sina sök med Modji. Förarna konstaterade att tjänstedräkten inte var vindtät på något sätt.
Brasan hemma var mer efterlängtad än på länge denna majdag.