Efter två dagar hemifrån fick hundarna ta igen sig hemma på tomten. I frihet! Frihet att gå ut och in som det passar dem. Frihet att vara aktiv eller passiv. De får helt enkelt bestämma själva vad de vill göra och var de vill vara. Inom rimliga gränser! Modji fick INTE bära ut Mattes toffel och äta upp skinnkanten! Gázzi fick INTE ligga kvar på samma plats när Matte skulle klippa gräset just precis där! Så vad valde de då att göra? Gázzi och Násti låg på olika ställen i solen. För det mesta. Ibland i skuggan under en gran eller under en trädgårdsstol. Ibland slumrade de lite och ibland låg de och iakttog de få människor som passerade förbi under dagen. De höll nog rätt bra koll på Modji också!
Vad gjorde Modji då? Förutom att hon försökte sig på att döda Mattes toffel! Jo, hon dödade innerstöveln i filt, hörande till en brandstövel. Den var halvdöd redan när Modji fyndade den på brandövningsfältet i lördags. Den var rätt seglivad och det var då hon bytte den mot toffeln... Hon tuggade smalt märgben mest hela tiden. Några avbrott för att muddra bäcken, vars vattenstånd steg under dagen. Någon måste ha flyttat undan en sten eller två vid utloppet från sjön. Modji blev blöt upp till bröstkorgen. Både Modji och Matte upptäckte plötsligt något relativt stort som slingrade sig in mellan några stenar! En fisk tänkte Matte först. Men det brukar inte finnas fisk i bäcken. Kanske den flöt med när vattnet flödade friare? Eller kan det ha varit en snok eller orm? Med tanke på det bytta ormskinn som Matte fann häromdagen i bäcken så vore det en möjlighet. Matte vispade runt lite i vattnet och Modji blev inte biten av något. Modji försökte länge få upp en boll som låg på botten på just den platsen. Men djupet var nu för stort för henne. Modji vilade lite i Mattes korgstol också.
Naturligtvis fick hundarna sin långa morgonpromenad som vanligt. Inga möten. Tomt i stugorna. Ingen mer aktivitet vid huset där TV-teamet höll till.
På kvällen var det agilityträning på en tomt. Gázzi var riktigt bra på fjärrdirigering! Hon fixade även slalomen bra. Kul! Násti fick köra några hinder men gick upp för mycket i varv. Husse platsade henne på bordet och där fick hon ligga ett bra tag! Passivitetsträning! För Modji blev det endast passivitetsträning. Hon fick aldrig komma in på banan, eftersom hon gick igång och skällde så snart hon såg de andra hundarna! Särskilt när hon såg lilla Soya, som hon fått leka med några gånger. Nu förväntade hon sig att få släppas lös för att leka. Tji fick hon! Hade hon fått leka nu, så hade bara den positiva förväntan gett ännu högre stressnivå vid nästa tillfälle till träning tillsammans. Hon fick bara vara med Matte vid sidan av, med alla aktiva hundar och förare framför nosen. Så snart Modji tystnade för en bråkdels sekund, klickade Matte och belönade med godis. När så Modji till slut tittade på Matte samtidigt som hon tystnade (Modji tystnade alltså!), kom ett klick och godis. Träningen hade gett effekt! Så småningom satt Modji tyst och tittade på de andra hundarna. Då fick hon vila i bilen. Lite senare fick hon komma ut igen och då skällde hon med en gång! Men hon kom inte till de andra hundarna nu heller, utan fick vara utanför med Matte. Snart tystnade hon och tittade på Matte. Klick och godis. Därefter höll Modji tyst. Oavsett vad de andra hundarna gjorde.
En mycket lyckad träningskväll för både Modjis och Nástis del. De höll tyst! Bara för att de är Lapska Vallhundar måste de inte skälla i tid och otid! Det trodde Matte idiotiskt nog, när Gázzi var liten. "De vallar med skall och är mycket lättskallade, så det är inte så mycket att göra något åt". Det resonemanget köper inte Matte längre! Modjis pappa Musti hördes inte ge ett enda skall på en hel vecka, när Matte umgicks med honom!
Kvällen avslutades, såsom blivit en vana, med fika och fikabröd och trevlig samvaro!
JTillbaka