Mattes och därmed hundarnas tillvaro har blivit lite "varannandagskonceptet". En dag fysisk aktivitet, en dag vila och annan typ av aktivitet för hundarna. Som lite klossträning för Aili i trädgården, träning på vardagslydnaden när allt fler promenerar förbi staketet. Aili måste lära sig respektera att Matte vill ha sina rabatter i fred och att gräsmattan inte får grävas upp. Modji måste lära sig att inte vakta hela vägsträckan och lära sin dotter att göra detsamma. Násti har på äldre dagar överlåtit detta åt Modji, som tog över ansvaret från mormor Gázzi. Násti låter gärna andra ta huvudansvaret. Så nog tränas det även på "vilodagarna". Av nödtvång måste Matte varva dagar med mycket gående med hundarna och av andra andledningar och tyngre jobb i trädgården, med mindre fysiskt aktiva och belastande dagar. Det är dessvärre bara att gilla läget för närvarande.
Torsdagen blev en dag med hårt arbete. Trots att det var träning kvällen innan. Matte lagade den nedrasade kanten i infarten. Stora stenar och grus hade rasat samman ner i diket. Allt måste byggas upp igen. Genom att rulla en del större stenar som måste läggas till den ursprungliga konstruktionen, lyckade arbetet förvånansvärt bra i slutändan. Matte var nöjd, när hon till slut sträckte på ryggen, samlade ihop benen och vände tillbaka in på tomten.
Aili verkade också väldigt nöjd med sitt arbete under Mattes bortvaro. Valpar uppfödda hos Matte förefaller ha egenheten att de gillar att tugga sönder plastföremål.... Månne det kan bero på att de som valpleksaker har stora petflaskor och tomma halvlitersförpackningar till Siaglass? Kanterna på glassbyttorna skaver gott i tandömsande valpmunnar! Ett sätt att styra om knyttens tuggande från inredningen till mindre värdefulla föremål.
När Matte gick ut genom grinden stod sex perlargoner i krukor på en bänk framför huset. Tre hundar låg på gårdstunet och hade koll på omgivningen. Matte hade noll koll på hundarna. Nu stod endast tre krukor kvar på bänken. Matte behövde inte leta länge. På kullen låg tre tomma plastkrukor. En av dem var söndertuggad. Spridda här och där låg de tre pelargonerna med bevarade jordklumpar. Utpytsade. De var inte lika stöldbegärliga som krukorna! För att få till det ordentligt hade Aili även lyft av ventilationskopparna från rören till ventilationen av infiltrationsanläggningen för avloppet. Men de var av tjockare plast och var inte lika kul att tugga på som blomkrukorna. Plaströret som var nerkört i marken för ventilation vid ett träd planterat i lerjord, var uppdraget och tydligen väldigt kul att tugga på! Av alla bitmärken att döma. Resultatet av Ailis självpåtagna "arbete" låg spritt över gräsmattorna.
En självständig Lapsk Vallhund som är kreativ och skaffar ett jobb när hon inget får. Matte var inte alls förvånad och samlade ihop plastföremålen. Aili är den fjärde Lapska Vallhunden i familjen, som står ut med nackdelarna för alla fördelarna.
Självklart finns ingen ras som till 100% har endast positiva egenskaper. Man får stå ut med lite, för att få väldigt mycket som är desto mer positivt. En anpassning kan krävas ibland. Vill man inte det kan man byta ras. Oavsett ras.
Det förefaller vara ett problem för en del att deras välpälsade Lapska blir slöa när det är varmt ute. De fördrar inte sommarhalvåret så som deras ägare vill att de skall göra. När solen skiner vill de ligga och vila. Ägaren vill promenera, träna, tävla, ställa ut, motionera. En Lapsk Vallhund är en polar vallhund med, förhoppningsvis, en päls ämnad att utstå kyla. Men som även kan skydda mot sol till viss del. Skall man då klippa ner den för att anpassa den till ett liv söderut? Kan man inte anpassa sig själv och vara aktiv med sin hund tidigt och sent på dagen när det är svalare i stället? Eller avstå från att skaffa en hundras som inte är så som man vill ha sin hund. Pigg och alert även när det är mellan 20 och 30 grader ute. Det finns hundar som inte är avlade för att tåla polar kyla. Ett sätt är att låta hunden blöta ner sig genom att bada, eller själv blöta ner den med vattenslang. Men klarar man inte lukten av blöt hund inomhus kanske man skall ha en hund med en helt annan päls än vad som är önskvärt att en Lapsk Vallhund har. Kanske det är nästa hot mot rasen? Man avlar på de Lapska som har lite tunnare päls, för att tillgodose de valpköpare som inte vill ha Lapska med mycket underull.........
Voijne, voijne! En dystopi och så knasigt kan det väl aldrig bli. Ens när Matte flyttat till hundhimlen.
Husse tog en långpromenad med alla hundarna och gick Älgebyrundan. Aili fick gå en för lång promenad för en gångs skull. Hon tiggde liksom om det. På fredagen får hon inte gå lika långt på koppelpromenad.