Onsdagen startade med ett besök av en reporter från Lokaltidningen Mitt i / Vallentuna. Då Matte bor i Vallentuna med hundarna, ville Lokaltidningen Mitt I ha en intervju med Matte angående samarbetet med Missing People, samt vad som gör att man inte tvekar inför att ge sig ut och leta efter en människa som med stor sannolikhet är död. Av okänd orsak. Något som reportern själv kände som obehagligt. Hur utbildas en räddningshund och hur arbetar den och vilka egenskaper krävs av en hundförare. Det där med egenskaperna var något som Matte måste fundera ett tag på. Samarbetsförmåga är nog den viktigaste egenskapen. Men det är även viktigt att vara självgående. Man måste vara social, ha självkännedom, vara handlingskraftig, samt "ha varit med om livet". Vilket inte alltid har med ålder att göra. En person som levt i en väldigt skyddad tillvaro utan kontakt med kriser av olika slag, egna och andras, kan kanske ha lite svårt att hantera en del situationer i samband med sökandet och hittandet av försvunna människor. Man måste nog också ha en förmåga att se proffsigt på det man gör. Inte vara okänslig, men ändå ha en proffsig inställning till det man gör, för att inte känslomässigt lägga på sig för mycket. För en tjänstehundförare ingår krishantering och sjukvård i utbildningen samt en hel del realistiska övningar. Med sårmarkörer, konstblod och krisreaktioner. Något som är oerhört värdefullt, snudd på nödvändigt, i denna verksamhet som Husse och Matte ägnar sig åt.
I den hundgrupp som hör till Missing People i Stockholm har samtliga fem hundförare certifierade tjänstehundar och är därmed tjänstehundförare med en god utbildning. Det kan nog vara lite omtumlande att komma med klubbens bästa tävlingshund och själv sakna utbildning och erfarenhet av annat än träning och tävling, när man skickas ut på ett skarpt uppdrag och blir den som fyndar en avliden person som legat ute en tid.
Matte gick en sväng med hundarna på eftermiddagen och tränade sedan en vända med hårpåsen. Matte lade håret i den hålförsedda plastasken och stoppade in den under ett nattduksbord, som står i hörnet av rummet. Lite trångt och instängt alltså. Násti släpptes in i sovrummet och förstod genast vad som begärdes av henne. Upp med näsan och in bakom sängen. Där visade hon tydligt var håret låg och skallmarkerade jättefint. Modji löste uppgiften på precis samma sätt. Duktiga tjejer!
På kvällen for familjen iväg till Täby Centrum, för att träna i ett förvaringsutrymme på Täby Närsjukhus för första gången. Träningsgruppen fick ta sig in till träningsområdet genom huvudentrén och ut genom en sidodörr. Där är en lång gång där narkomaner tydligen kan ta sig in på något sätt och hundarna var välkomna för att sprida lite oro. Men man måste se upp för kanyler. Det finns mycket kul man kan ägna sin fritid åt.....
Hundarna kunde bindas upp i denna korridor och träningsområdet låg intill. Bestående av ett gallerförsett, gallerdörr, källarförråd med bland annat två klädda julgranar, en lång gång med korta sidoutrymmen och mängder med tomma höga skåp. Höga nog för att kunna stå i. Längst bort ett skyddsrum.
En figurant gömdes bakom julgranarna i det stängda källarförrådet och en i skyddsrummet med stängd pansardörr. Asken med hår gömdes på en balk en bit upp på väggen. Modji fyndade och skallmarkerade figgen bakom julgranen. En avståndsmarkering. Hon fick skälla fram figgen, som sedan kom ut och godisbelönade. Modji fortsatte och sökte hela gången bort till skyddsrummet. Där hittade hon Husse och skällde ut även honom ordentligt. Sedan stack hon tillbaka och tog vittringen från håret, som hon noterat när hon sprang förbi. Modji lokaliserade snabbt vittringskällan och skallmarkerade snyggt nedanför . Först markerade hon de levande människorna och sist håret. En snygg prioritering av en ung hund.
Násti fick samma upplägg och fyndade och skallmarkerade både figgen bakom julgranen och den i skyddsrummet utan problem. Därefter tog hon vittringen av håret ett gott stycke från vittringskällan och markerade, men jobbade sig allt närmare och lokaliserade till sist vittringskällan och skallmarkerade. Vittringen drog upp längs väggen och bort över skåpen. Násti och Modji jobbar lite olika och det ena behöver inte vara mer fel än det andra. Snarare kan de komplettera varandra.
Lite senare fick Násti och Modji ytterligare ett hårsök. Nu var håret uttaget ur asken som hanterats och inte var ren längre. Nätpåsen placerades längst ner i ett skåp med stängd dörr. Inga problem! Modji fyndade efter lite sökande runt om och när hon visste exakt var håret låg gömt, ställde hon sig och krafsade intensivt mot dörren och skallmarkerade! Kanonbra! Tydligare kan det inte bli! Bra jobbat! Násti visste precis var håret fanns gömt och stack raka vägen dit och skallmarkerade. Stint stirrande mot dörren! Träningen med hårsök har uppenbarligen grundats hyfsat bra.
Nástisonen Epic deltog på träningen och hade en kompismatte som förare. Han skulle inte köra på hår. Däremot fick han två figgar gömda på olika ställen och han hade inga problem med att hitta dem. Han skallmarkerade riktigt fint för att just ha börjat med markeringar ihop med söket. Även han fick ytterligare ett sök med sin matte som figge i ett skåp. Det var inga problem att hitta för Epic och han klickades för varje skall. Duktig kille! En kille som har en härligt kraftig päls i klass med sin fars tjocka päls. Mycket klappvänlig!