Måndag.
På Svenska Lapphundklubbens hemsidas forum, finns ett inlägg som visar att klubbens Avelskommitté för Lapsk Vallhund hålls utanför beslutandeprocessen i den stora omdaning av klubben som SKK krävt skall genomföras i olika steg under hösten. Interimstyrelser skall tillsättas för de tre raser som ingår i klubben. Ett protokoll är utlagt från ett telefonmöte i AK-Lapsk.
Här kan ni läsa ett PROTOKOLL från ett extramöte i Avelskommittén för Lapsk Vallhund, som en följd av total avsaknad av information från rasklubben Svenska Lapphundklubbens Centralstyrelse till klubbens kommittéer.
Jag, som medlem i denna klubb och ägare till fyra Lapska Vallhundar, tackar AK-Lapsk för att de delar med sig av sin frustration i denna situation. SKK har ställt krav på klubben med en agenda för olika åtgärder och möten. Som medlem förväntar man sig att få veta VEM som skall tillsätta en interimstyrelse för rasen Lapsk Vallhund. En relevant fråga, då rasen inte finns representerad hos medlemmarna i Centralstyrelsen.
Ett tänkbart scenario vore att Avelskommittén är engagerad i detta. Till och med det enda tänkbara upplägget. De som kan rasen och kan förväntas känna till lämpliga kanditater till en interimstyrelse skall medverka till att en ny rasklubb bildas! Inga andra.
Men av detta protokoll framgår att så tydligen inte är fallet.
Återigen, ett stort TACK för att någon tar bladet från munnen och offentligt ventilerar sin stora frustration över hemlighetsmakeriet. Brist på information göder spekulationer. Inte bra. För någon eller något. Om man vill få till stånd fungerande rasklubbar för de tre raser som ingår i Svenksa Lapphundklubben. Medlemmarna har rätt att få veta vad som sker. Medlemsavgifter är betalda - men sedan då? I vilken klubb är man medlem? För AK-Lapsk gäller det rasens framtid. De måste hållas informerade!
Klicka för större bild.
Bilden ovan på tre månader gamla Epic, som miljötränar i sin träningsgrupp, för att som femåring ha visat att han är den arbetshund jag försökte avla fram, får fungera som en symbol. Läggandet av en god grund är en förutsättning för en lysande framtid. Ett väl genomtänkt bildande av en ny klubb för rasen Lapsk Vallhund är en förutsättning för en bra rasklubb och för rasens framtid.
NY RUBRIK: CYKELPREMIÄR!
Den omskrivna vägen utanför stugan har omintetgjort användande av cykel. Inte ens ungarna i området cyklar som förr. Dåligt lagd asfalt med löst grus skulle förbättras när den började blöda denna säsong. Varvid nytt och finare grus ströddes över hela vägbanan för att köras ner av bilisterna. Så skedde naturligtvis inte. Mängderna med uthällt grus på asfalten gjorde all cykling livsfarlig, men har nu körts ner på kanterna som väntat.
Nu fick det bära eller brista! Matte tog med Modji och Aili på en halvtimmes cykeltur ner längs vägen och runt, via en mindre grusväg och tillbaka på "huvudvägen" och hem. Iförd hjälm och iklädd reflexväst både på sig och en av hundarna. "Jippiiii!!!" Tjoade Aili och skulle sätta av i fyrsprång i tävling med morsan. Nyss hade Matte testcyklat med en lugn och balanserad Aili - men då ensam fastsatt i "Springern". I tvåspann uppstod konkurens och tävling! Aili vill alltid vara först. Så dök grannkatten upp på vägen. "Den tar vi!" tyckte Aili. Men inte Matte, som försett sig med en säkerhetslina till Aili i form av halvstryp och kort koppel. Strax efter skedde ett möte med ett barnvagnsförsett par som upptog större delen av vägbredden. Matte saktade in från rätt låg hastighet till knappt styrfart och tryckte in hundarna mot den branta dikeskanten, där gruset låg tjockt och löst och slirigt.... Även det mötet överlevde Matte och cyklade vidare med hundarna i travtakt.
Hela tiden gick det i nerförslut lite svagt och Aili låg på till tusen! Cykeln rullade lätt och Aili gillar fart. Matte måste hålla emot. Det blev väldigt tydligt att den brutna handleden inte alls fungerar som den skall. Höger hand är inte stark och hundarna sprang på höger sida och Matte höll Ailis koppel och styret i höger hand. Det gjorde rejält ont och styrkan saknades. Matte svor inombords. Två fungerande händer krävs när man cyklar oavsett och med två hundar blev det knepigt. Men det gick! En halvtimme kändes tillräckligt för otränade hundar och händer. Hemåt gick det motsvarande svagt uppför och benen fick jobba mer på tanten, men Aili hade sprungit av sig en del energi och draget i handen blev ine lika påtagligt.
Under tiden tog Husse med sig Násti på en skogspromenad. Hon njöt av att få välja luktfläckar själv och slapp övriga koppel att trassla in sig i. Násti fick modern egentid med Husse!