Tisdagen blev en återkomst av vintern. Matte tog en tidig morgonpromenad i strålande sol, nyss uppstigen. Sju minusgrader och gnistrande snö. Varmtonade solstrålar smekte snötäcket över vintertomma stugor och gärdsgårdar. Björkarnas kronor glittrade. Enstaka djurspår drog linjer över snön. Ingen vind. Alldeles stilla. Samt tyst. Matte hade glömt att ta på sig hörapparaten.
Hundarna och Matte dröjde sig kvar en stund ute på tomten för att njuta av solskenet, men väldigt snart drog mörka molnskyar in och skymde solen. Luften blev fuktig och rå och temperaturen hamnade på plussidan. Bötsnö, gråväder och lätt snöfall tog över och inom loppet av ett par timmar upplevde Matte både underbart vinterväder när det är som bäst och vårväder när det är som tristas. Men nog är det härligt med årstider! Matte skulle inte trivas i sydlig sol året runt.
Dagen tillbringades mestadels inne. Avbruten av några kortare rastningspromenader med hundarna. Som gärna satt på verandan stundtals och höll kolll på djurlivet i närområdet. Småfåglarna har inte varit i så trängande behöv av stödutfodring tidigare i vinter, men flockas nu kring solrosfrön, talgbollar och jordnötter. Rådjuren skrapar bessviket i snötäcket för att komma åt gräset därunder. Katterna i trakten är mer synliga. Både de som har hem och ägare och de vars ägare flyttat härifrån. Tänkande att "katter klarar sig alltid". Många övergivna katter finns det här.
Matte passade på att ge Aili en dos varierad träning i köket. Fram med klicker och godis och en pall. Aili skulle få prova "klossträning". Valet av en liten pall var korkat, men man tager vad man haver. Pallen var mycket ostadigare än vad Matte hade trott.... En kraftig skål i massivt trä fungerade mycket bättre. Uppochneer med utåtlutande sidor blev den en bra kloss.
Aili fattade fort, när hon återfått förtoendet för Matte och litade på att underlaget inte skulle tippa. Aili roterade runt träskålen så fint, med framtassarna på "klossen" och baktassarna gående runt den. Aili fick också träna läggande och stanna kvar. Platsliggning. Något Matte under åren haft stor nytta av med sina olika hundar i vardag, träning och arbete. Koppel kan gå av, komma bort och föremål att binda fast hunden i kan saknas.
När Husse kom hem sänkte sig dimman i dalgången och luften var isande kall och rå med en sjunkande temperatur. Ruggigt minst sagt. Någon långpromenad med hundarna blev det inte. De fick nöja sig med tre kortare promenader och utevistelse på tomten denna dag.
Husse och Matte tillbringade sedan lite tid vid datorn tillsammans. Läsande olika inlägg i olika trådar/grupper/ämnen på FB. Intressant läsning. Att den ras familjen valt är mycket heterogen och att individerna skiljer sig mycket från varandra torde vara allmänt känt? Att försöka hitta rastypiska egenskaper alltså inte det lättaste. Att påstå att rasen antingen ÄR eller INTE ÄR social en fullständig omöjlighet. Tycker Husse och Matte Eller fungerar eller inte fungerar med andra hundar och så vidare. Det hänger nog mest på individerna. Olika i olika släktlinjer och olika hos olika ägare.
Det är intressant att under alla år med hund, ett halvt sekel, kunna konstatera att det ofta har varit så att samma personer alltid har haft hundar som liknat varandra. Trots att de över åren bytt ras åtskilliga gånger. Någon har alltid haft trevliga, sociala, lättränade hundar. Aldrig problem i flocken. Andra har alltid haft mer osociala hundar. Eller mer svårtränade hundar. Har alltid haft någon form av relationsproblem med sina hundar och i sin flock. Hundar som funkat när åtgärder satts in med hjälp utifrån, men återfallit i för ägaren problematiska beteenden när de kommit tillbaka i hemmiljön. Olika raser.
Vi påverkar våra hundar väldigt mycket och uttrycket "sådan herre sådan hund" har viss relevans. Det brukar ordspråk ofta ha. Detta har varit ett rätt ofta återkommande samtalsämne under senare år, när en sammanfattning börjar kunna göras av många år med hundträning i olika sammanhang med olika människor.
Även i Lapskfamiljen finns vissa saker som allltid har behövt jobbas med mer än andra. Samma saker. Oavsett ras på hunden. Som vissa hundmöten , när det gäller Matte och vardagslydnad när det gäller Husse. Både Husse och Matte har var för sig haft hundar som blivit gamla och har under alla dessa år därför inte haft så många hundar totalt. En hund i taget när jobb och barn måste gå före hunderiet. Tillsammans har det dock blivit en hel del hundar att diskutera och jämföra numera.
En reflektion efter ett långt hundliv. Som förhoppningsvis kan pågå ännu några år.