Torsdag-fredag.
Att både vara intresserad av odling och trädgård och att ha hund går utmärkt, om man anpassar trädgården och lär hundarna från början vilka regler som gäller. Trädgården vid den lilla stugan i skogen utgör en liten del av en stor, bergig skogstomt och det är bara trädgårdsdelen som är inhägnad och används dagligen. Här rinner en bäck precis framför huset och en öppen yta bestående av gräsmatta är tillgänglig för hundlek, liksom en gräsbevuxen infiltrationskulle. Mitt på gräsmattan finns en upphöjd rund rabatt som hundar brukar älska att jaga varandra runt i många varv. Trädgården har vuxit upp under de sjutton år som Lapskflocken har bott här, från att ha sett ut som en platt gräsbevuxen hästhage och har skapats för att fungera bra med hundar som rör sig fritt där. Några planterade träd i form av björkar och rönnar, samt ett äppelträd börjar få lite storlek och skuggar fint. Längs staketet mot vägen finns många olika prydnadsbuskar, som nu vuxit samman och bildar en hög friväxande häck. Syréner på utsidan. En aroniabuske ger nyttiga bär som hundarna gillar. En grupp med vinbärsbuskar är tillgänglig för hundarna och de svarta vinbären brukar vara populära. Liksom krusbären på annat håll i trädgården. Rabatter med blommor är lite upphöjda och försedda med rabattkanter, samt placerade intill trädgårdens kanter. Potatis och lite annat ätbart odlas på höjden i dubbla pallkragar. Som valpar har hundarna fått lära sig att i rabatterna går man inte och med ständigt vuxna och kunniga hundar närvarande när valpar vuxit upp, har varje ny generation lärt sig husreglerna automatiskt. De Lapska har instinkter och skiter gör man inte i eget bo. Skulle toabehov uppstå går de automatiskt ut mot staketet längs vägen. Vill man gräva så finns tillåtna platser.
Modji hänger då och då med Matte när hon går sina rundor i trädgården och "pratar med blommorna". Precis som hennes mamma Násti och mormor Gázzi gjorde på äldre dagar. Matte kollar läget alltså. Stöttar det som beöver stöttas, mosar bladlöss på rosorna, plockar sniglar. I kvällningen strödde Matte ut snigelgift på några ställen där sniglarna verkar trivas. Snigelgift som är ofarligt för husdjur. Modji missade ingenting och som många äldre hundar intresserar sig Modji alltmer för sådant man kan äta. Det dröjde inte länge förrän Matte saknade Modji. Ropade på henne och Modji dök upp slickande sig om munnen. Jo då, nyss utlagt snigelgift var försvunnet. Varför Modji tvingades hålla sig inom synhåll fram till läggdags.
Varmt och kvavt har det varit ett par dagar och hundpromenerandet har inskränkt sig till några kortare skogspromenader. Efter att Matte hade klippt klorna på Modji och Aili, när ett väderomslag var på gång med friska vindar och moln framåt fredagkvällen, strödde Matte ut deras midag över hela gräsmattan. Små kulor av torrfoder från någon provpåse med ny smak. Modji och Aili äter allt och tål allt och det är lätt att utfodra dem. De är tacksamma för allt de får att äta och var, när och hur är inte viktigt. Nu fick de jobba för brödfödan i den behagligt svalkande vinden. I en halvtimme rörde sig båda i trav kors och tvärt över gräsytan, i konkurens med varandra om att hitta så mycket som möjligt först. De var eniga om att avsluta födosöket efter exakt tjugoåtta minuter. Det förekommer aldrig något gruff och den som fyndar får äta utan störning av den andra. Ibland kastar Matte flera kulor på en gång och ibland bara enstaka. Ibland in bland bärbuskar och bakom lekstugan och på bäckslänten. Lätt får det inte bli. Efter att ha druckit vatten gickde sedan och knöt sig båda två. De föreföll väldigt nöjda.